Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


4:e söndagen efter Trettondedagen
Gudstjänst i Backens kyrka

29 januari 2017
Tema: Jesus är vårt hopp
Text: Matt 14:22-33


Jag kan inte låta bli att börja min predikan med en klassiker: Vet ni vem som vinner simtävlingen över Gennesarets sjö? Självklart är det Jesus. Han vinner på walk over.

Åh, vad jag gillar den här texten när Jesus går på vattnet. Det har jag alltid gjort. Den är så fascinerande och har så många infallsvinklar. Vi skulle kunna prata om bönens betydelse, hur Jesus drog sig undan för att be under några nattliga timmar. Vi skulle kunna prata om kallelse, att våga kliva ur båten, att gå i tro och faktiskt gå på vattnet. Vi skulle kunna prata om tryggheten i båten. Och så vidare.

Vi ska dock ta ytterligare ett perspektiv idag och det tar sin utgångspunkt i det faktum att lärjungarna kämpade i motvind. Det blåste stormvindar. De kämpade och slet för att komma över till andra sidan av Gennesarets sjö.

Ja, livet kan många gånger vara kämpig för oss också, på olika plan. Vi kan känna att vi bokstavligen har motvind i livet. Inget går vår väg. Det är sällan en lugn stund. Inget går lätt, utan det är mest kamp hela tiden.

Men det som texten vill lära oss är att vi inte är övergivna. Jag ser framför mig hur Jesus satt uppe på berget och såg ut över vattnet när han bad. Han såg hur lärjungarna fick slita i stormen och kommer sen strax innan gryningen, just när det var som mörkast, gående till dem på vattnet.

Men varför kom inte Jesus direkt? Det är ju en fråga som vi många gånger grubblar över. Varför dröjde Jesus ända till morgonsidan med att komma till dem? Kan det vara för att lära oss att be uthålligt i vår nöd, att kämpa tappert, att öva oss att förtrösta på Jesus, att lita på att han är nära oss, även om räddningen och befrielsen inte kommer på en gång? Jag tror det är så. 

Så när vi har motvind i livet är det viktigaste att komma ihåg att vi inte är övergivna, att Jesus ser oss, att han kommer när tiden är inne och att allt, fram till dess, vilar i Jesu händer. Vi behöver inte vara oroliga, eftersom han är närmare än vi anar och att han inte kommer att låta dig gå under, hur mycket snålblåsten är viner runt öronen.

Så kommer då Jesus gående på vattnet. Visst hade han kunnat hitta en båt och själv ro över till andra sidan. Visst hade han kunnat gå runt sjön, men han väljer att gå raka vägen över vattnet. Det är ett tecken på att han är Guds son och att till och med naturen lyder honom. Ingenting är omöjligt för Jesus, eftersom han är Guds enfödde son - ja, Gud själv.

Jesus kan ibland komma till oss på de mest oväntade sätt. Det är inte bara det att han ibland kommer långt senare än vi skulle önska. Nej, ibland begränsar vi Jesus och har alltför fyrkantiga tankar på hur han kan komma till oss och hur han kan röra vid våra liv. Nog vet vi att han har förmågan, men när vi möter något oväntat, när något övernaturligt sker, så är det inte en konstig reaktion att vi blir överraskade och kanske till och med rädda, precis som lärjungarna. Det är ju som sagt övernaturligt. Men begränsa inte Jesus. Han kan möta oss och röra vid våra liv även på det sättet. För honom är det naturligt.

Det viktigaste är dock det som Jesus säger: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda”. Tänk så fantastiska ord. ”Det är jag”. Rösten, tilltalet, lugnet, närvaron, gör att vi känner igen Jesus, mitt i det övernaturliga som sker. Han behöver inte presentera sig för sina lärjungar. Han bara påminner oss om vem han är. Vi hör och ser vem Jesus verkligen är och påminns om vilken makt han har.

Men är det verkligen sant? Petrus var tvungen att göra ett litet test, bara för att vara säker, en ”reality check” – en verklighetskontroll. Han kanske nöp sig i armen först, men sen sa han till Jesus. ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet”. Och Jesus säger: ”Kom!”  Och det fantastiska händer, när Petrus kliver ur båten så bär vattnet även honom.

När Jesus kallar på oss, när vi går på hans ord, så kan till och med vi gå på vattnet. Petrus är ett bevis på detta. Men det är under en förutsättning: Att vi håller blicken fäst på Jesus. Redan där brast det för Petrus – och så skulle det antagligen vara även för oss. När Petrus såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka.

Så är det ju också för oss. Livets omständigheter gör ofta så att vi släpper Jesus med blicken och sjunker ner i förtvivlan, självförakt och missmod. Men Paulus påminner oss i dagens episteltext: ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens” (2 Tim 1:7). Nej, sjunk inte ner i modlöshet, utan fäst dina ögon på Jesus. Hos honom finns makten och förmågan att rädda oss ur det vatten som hotar att dränka oss.

Det är precis som med balansgång. Ni kanske minns från skolans gymnastiklektioner att när man ska gå balansgång på en hög, smal bom, så ska man inte titta nedåt, utan man ska fästa blicken på en punkt i ansiktshöjd rakt fram och sedan hela tiden ha den i blicken – då ramlar man inte ner. Man ska alltså inte titta runt omkring och neråt mot underlaget. 

Jesus hälsar till oss: Lyft din blick, se på mig. Se på korset. Se på de möjligheter jag har för dig. Jag är nära dig och jag räddar dig. Se på mig, inte på dig själv och dina begränsningar. Se på mig!

Petrus ropade ”Herre, hjälp mig!” Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sa han: ”Varför tvivlade du?”. Varför litade du inte på mig och min kallelse?

Ja, varför har vi så svårt för att lita på Jesus? Varför ser vi bara på våra egna begränsningar och låter livets omständigheter hindra oss från att se på Jesus?

Men när vi misslyckas, så får vi, precis som Petrus, ropa i vår nöd: ”Herre, hjälp mig!”. Det spelar ingen roll hur djupt du sjunkit, för ingenting är omöjligt för Jesus. Vi får lita på att Jesus sträcker ut sin hand och räddar även om, för precis som Guds ord säger: ”Var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad” (Rom 10:13, m fl).

Det är vårt hopp. Jesus är vårt hopp. Jesus är vårt stora hopp.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017