Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


4:e söndagen efter Trefaldighet
Malå kyrka
22 juni 1997
Tema: Att inte döma
Text: Matt 7:1-5


”Domarn dömer” är en fras som man tidigt får lära sig när man spelar fotboll. Domarn dömer eftersom det skulle bli kaos på planen om alla spelarna fick bestämma, för att inte tala om tränarna och publiken. Domaren är inläst på den gällande regelboken och hans uppgift är att döma matchen på ett objektivt sätt. Det är först då det kan fungera och bli rättvist.

Men i livets fotbollsmatch har vi många domare. Vi har så lätt för att döma varann. Jag törs säga att vi var och en har felat på denna punkt, ofta. och orsakerna kan vara många:
- Ibland är det rent med onda avsikter, för att smutskasta den andre.
- Ibland kan det vara för att rikta blicken från oss själva – från de skumraskaffärer vi själva håller på med. Jag tror att det ofta är de som är flitigast på att döma som själva har nånting att dölja.

Men Jesus säger: Döm inte så blir inte ni dömda!

Jesus vill lära oss ett annat förhållningssätt än det vanliga och jag tänkte läsa samma text fast från Levande Bibeln som kan ge en ytterligare dimension och förklaring till texten. Men vi måste komma ihåg att Levande Bibeln är en parafras, dvs en icke ordagrann översättning som mer har försökt tolka och översätta meningen bakom det aningen svårare bibelspråket.

Hursomhelst står det så här: ”Låt bli att kritisera så blir ni själva inte kritiserade. Andra kommer nämligen att behandla er som ni behandlar dem. Du hänger upp dig på din brors små svagheter, men erkänner inte din egen skuld som är långt större. Du säger till din vän: Kom hit så ska jag öppna ögonen på dig så att du ser dina fel” Samtidigt är du blind för din egen synd. Hycklare! Bekymra dig först om dina egna fel! Sedan kan du försöka hjälpa din bror.”

Visst har Jesus rätt?! Vi kan inte döma andra eftersom vi själva på olika sätt har brutit mot Gud och våra medmänniskor med tankar, ord och handlingar. Vi är syndare. Som Paulus skriver: Vi har alla syndat och gått miste om härligheten från Gud. ”Den som är utan synd kastar första stenen” sa Jesus när de skriftlärde hade släpat äktenskapsbryterskan inför honom (Joh 8). Ingen annan än Jesus själv har rätt att döma – eftersom han själv är totalt syndfri. Men hans dom är så generös och full av nåd och kärlek: "Gå nu och synda inte mer". Jag förlåter dig, vad du än har gjort. Din synd är sonad eftersom jag redan har tagit ditt straff. Du är fri att leva.

Det är vad nåden innebär. Men för att vi ska kunna ta emot nåden tror jag att vi behöver inse vår synd och vårt läge inför Jesus. Vi kan inte kräva nåt, men vi får komma på hans ord, vi får böja knä inför honom i ödmjukhet och han finns alltid där för att upprätta oss. Det är så fantastiskt. Det Jesus gör är inte mänskligt, det är gudomligt.

Samma nåd och generositet ska vi alltså visa våra medmänniskor. ”Döm inte så blir inte ni dömda!” – en verkligt fin levnadsregel. Vi ska inte döma, eftersom vi befinner oss i samma situation, i lika stort behov av Jesu förlåtelse.

Men detta bibelord har blivit missbrukat. Vi uppmanas på andra ställen i bibeln att förmana när nån har hamnat snett, att tillrättavisa varann – inte för att trycka ner, utan för att hjälpa varann på vägen – att med mildhet föra varann tillbaka till ordningen. Men så fort en människa idag känner sig trängd av en annans tillrättavisning så kommer den sista försvarsmekanismen i funktion: Döm inte! När inga andra försvar hjälper: Döm inte! Och vad kan man göra då? Ingenting, då biter inte Jesu erbjudande om möjligheten till förlåtelse och upprättelse heller.

Är det då inte bättre att vara tyst och inte säga nåt? Nej, jag tror inte det. Paulus undervisar oss bl a om att vi ska vara uppmärksamma på och avslöja de som är falska lärare. Om inte en med en falsk lära stoppas kommer ju denne att leda många fel och vem vill ta detta på sitt samvete? Om vi upptäcker något sådant är det fel att vara tyst – vi ska ta denne avsides och tillrättavisa – och om det inte biter ska vi ta upp det i församlingen.

Vi ska inte döma, men vi ska hjälpa varann. Att tillrättavisa betyder ju att man leder nån tillbaka till den rätta vägen, till Jesus, som är Vägen, Sanningen och Livet. Att visa någon till rätta. Den kan inte ske utifrån oss själva och våra personliga åsikter om rätt och fel, nej, då skulle det bara bli fel. Tillrättavisningen kan enbart ske utifrån bibelns klara ord och den ska utföras med ett rågat mått av kärlek och ödmjukhet. Då är det lättare att ta emot förmaningen.

Det är alltså skillnad mellan att döma och att tillrättavisa – en viktig skillnad som vi bör ha klar för oss. Det finns bara en domare och han dömer rättvist, med kärlek och nåd i sinnet.

Det ska vi minnas när vi tillrättavisar någon: se till att ha sopat framför egen dörr, ta bort bjälken i ditt eget öga, så att du kan se klart, innan du förmanar din broder.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016