Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


4:e söndagen efter Trefaldighet
Högmässa i Öjeby kyrka + EFS
17
juli 2011
Tema: Att inte döma
Text: Luk 6:36-42


Hur vill du bli behandlad av andra människor? Hur ska du kunna bli det? Jo, bästa sättet är att du behandlar andra just på samma sätt som du vill bli behandlad. Det är vad hela den här texten handlar om.

  • Vill du bli dömd? Nej! Ja, döm då inte andra!

  • Vill du bli förklarad skyldig? Nej, givetvis inte! Nej, förklara då inte andra skyldiga!

  • Vill du bli förlåten? Ja, självklart! Ja, se då till att förlåta andra.

Om vi vill att människor ska behandla oss med respekt, så måste vi göra samma sak. Hur vi än är mot andra människor, så kommer de att vara på samma sätt mot oss. Det är därför som den gyllene regeln är en så bra och viktig levnadsregel: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem!” (Matt 7:12), säger Jesus. Den gyllene regeln är nog ett av de absolut mest kända bibelställena utanför kyrkan, inte minst i skolvärlden.

Många känner också till orden ”Döm inte!” Det citeras gärna när man upplever att man blir dömd av andra för sina handlingar och sin livsstil: ”Döm inte! Vem är du att döma? Du ska inte döma!”

Även om det är sant, rätt och riktigt, så kan även dessa ord missbrukas. Ett sånt uttalande, att ”du ska inte döma!”, riskerar att lägga locket på för all sund debatt om vad som är rätt och fel.

Visst ska vi visa tolerans mot andra, men handlar tolerans bara om att acceptera alla åsikter, tankar och handlingar? Nej, så är det ju inte. Det finns tillfällen när vi måste sätta ner foten och säga ifrån.

Men för att vi ska veta när det är lämpligt att bedöma våra egna och andras handlingar så måste vi lyfta blicken från just detta avsnitt och se på hela Nya Testamentets undervisning i ämnet. Det är först då som vi tryggt kan använda Jesu undervisning på rätt sätt.

Vår grundhållning är dock, som texten säger, att vi inte ska döma och fördöma andra människor, utan att vi ska vara fulla av nåd och förlåtelse.

I vilka lägen ska du då inte döma?

 

1. Du ska inte döma människor för deras moraliska misslyckanden.
Paulus skriver i Romarbrevet: ”Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer. Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist.” (Rom 2:1-5)

Här skriver Paulus till romarna – och oss – att vi inte ska döma andra för deras oförmåga att följa Guds lag. Varför inte? Jo, för att vi är ju likadana, ofta i alla fall. Gud vill leda oss till omvändelse med ”oändlig godhet, fördragsamhet och tålamod”. Gud vill behandla alla på samma sätt, så även du och jag.

Om vi ändå dömer andra, så föraktar vi Guds vilja och Guds plan. Det är som att säga: ”Gud, eftersom du tar så lång tid på dig för att få lite disciplin på den här personen, så ska jag hjälpa till lite”. Men det lagrar upp Guds vrede mot oss själva. För som Jesus sa i dagens text: ”Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

Så i stället för att döma andra människor när de misslyckas, ska vi omfamna dem, förlåta dem och erbjuda dem samma nåd som Gud erbjuder oss.

 

2. Du ska som kristen inte döma andra kristna i andliga tvistefrågor
Paulus skriver i Romarbrevets 14:e kapitel: ”Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar. Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker. Den som vågar äta skall inte förakta den som inte gör det; den som inte vågar äta skall inte döma den som vågar, Gud har ju godtagit honom. Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt. Den ene gör skillnad på dagar; för den andre är de alla likvärdiga. Var och en skall vara fast i sin övertygelse. Den som alltid tänker på vad det är för dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren; han tackar ju Gud. Den som inte äter avstår med tanke på Herren, och han tackar också Gud. Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande. Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol.” (Rom 14:1-10)

På den här tiden handlade de andliga tvistefrågorna om huruvida sabbaten var mer helig än andra dagar och huruvida det var tillåtet att äta kött från offerdjur som offrats till avgudar.

Paulus menar att i såna här frågor är det mycket viktigare att människor följer sitt samvete, än att vi lägger vårt eget samvete och måttstock på nån annan.

Är det OK att dricka alkohol i måttliga mängder? Är det tillåtet att gå på dans? Att klippa gräset på söndagen? Att köra fortare än hastighetsgränsen?

Och hur är det i teologiska frågor? Måste vi alla vara överens om exakt hur den yttersta tiden kommer att utspela sig eller vilken bibelöversättning som är den bästa?

Paulus fortsätter här på Jesu linje att det inte är vårt jobb att bedöma och fördöma människor för deras åsikter som mer handlar om deras samveten och åsikter. För vi kommer alla att stå inför Guds domstol och få svara för våra egna handlingar.

 

3. Du ska inte döma människors dolda motiv.
Det står i Första Korinthierbrevet: ”Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.” (1 Kor 4:5)

Vi vet inte vad andra människor har för några motiv för sina handlingar, så det kan vi inte heller bedöma. Vi kan spara oss själva – och andra – mycket sorg genom att helt enkelt sluta att försöka lista ut människors dolda motiv bakom sitt beteende – och istället älska dem och acceptera dem.

 

Och kanske det viktigaste av allt ...

4. Kristna ska inte döma icke troende.
Paulus skriver: ”De utomstående är det väl inte min sak att döma? Själva dömer ni ju bara inom er egen krets. De utomstående skall Gud döma.” (1 Kor 5:12-13a)

Jesus säger: ”Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen, utan för att världen skulle räddas genom honom” (Joh 3:17).

Jesus kom inte för att döma världen. Hans uppdrag var att rädda oss, genom att ta straffet på sig upp på korset. All synd och ondska som vi bär på är dömd och straffad. Men straffet drabbade Jesus. Han tog på sig vårt straff. Han kom inte för att döma världen utan för att rädda oss, för att befria oss.

Därför ska vi älska, acceptera och förlåta – för att människor, genom vår vänlighet och generositet, ska kunna komma fram till ånger, omvändelse, förlåtelse och räddning. Återigen får vi komma ihåg att Guds sätt att handla med olydnaden är med ”oändlig godhet, fördragsamhet och tålamod” (Rom 2:4) – med förhoppningen om att vi alla en dag kommer att omvända oss innan det är för sent.

Jag ska sammanfatta det jag har sagt hittills:
1. Du ska inte döma människor för deras moraliska misslyckanden.
2. Du ska som kristen inte döma andra kristna i andliga tvistefrågor
3. Du ska inte döma människors dolda motiv.
4. Kristna ska inte döma icke troende.

 

Men jag måste ändå säga att det finns tillfällen när man kan och ska döma, men det är en mycket grannlaga uppgift.

1. Vi ska använda Kristi tankar för att göra bedömningar om allting.
Paulus skriver: ”Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.” (1 Kor 2:14-16)

Den andliga människan, det är den man, kvinna eller barn, som är fylld av den helige Ande genom sin relation med Gud, som vandrar genom livet och ständigt söker Kristi tankar för vad som är rätt och fel. Vi vet vad som är rätt och fel genom att den Helige Ande leder samvetet hos dessa människor

 

2. Vi ska döma oss själva
Jag tror att vi ofta har en felaktig syn på oss själva och vår egen skuld. Det finns två diken: Antingen tror vi att vi är utan synd – för våra samveten kan ofta vara så skadade, så att vi inte känner skulden inför Gud.

Paulus skriver: ”Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa bli dömda. Men när vi nu döms av Herren tuktas vi för att inte bli fördömda tillsammans med världen.” (1 Kor 11:31-32)

Jag tror att det är viktigt att vi rannsakar oss själva, att vi i ljuset av Guds ord och den helige Andes vägledning avslöjar vad i oss som måste rensas bort.

Det är vad Jesus menar när han säger: ”Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?” Vi kan inte döma andras handlingar, utan våra egna, i ljuset av Guds ord, som sagt. Om vi på så sätt dömer oss själva och bekänner vår synd inför nådens tron, så behöver vi inte längre oroa oss för den kommande domen.

Den här sista biten är oändligt viktig, att vi kommer till Jesus med vår bekännelse och tar till oss de förlåtande orden. För annars hamnar vi i det andra diket och det är när vi fastnar i fördömelsen. Glöm inte bort att Jesus inte kom för att döma dig, utan för att rädda dig och befria dig från synden, fördömelsen och straffet.

 

Den sista och kanske svåraste punkten återstår, nämligen

3. Vi ska döma den som påstår sig vara kristen, men som inte vänder om från en uppenbar synd.
Det här är ju nånting som vi drar oss för, men det finns tillfällen när även detta bör tillämpas. Paulus skriver följande hårda ord till församlingen i Korinth: ”Man säger att det förekommer otukt bland er, till och med sådan otukt som inte finns ens bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. Men ni är sturska, fast ni borde ha blivit förtvivlade och stött ut den som gjort sig skyldig till detta. Själv har jag redan — som om jag hade varit där, frånvarande till kroppen men närvarande till anden — fällt domen över den skyldige, i vår herre Jesu namn, när ni och min ande kom samman och vår herre Jesu Kristi kraft var med oss: en sådan person skall överlämnas åt Satan så att hans kropp går under för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag.” (1 Kor 5:1-5)

Här Paulus ger ett exempel på någon som påstod sig vara kristen, men som har en sexuell relation med sin styvmor. Det som de håller på med hamnar tydligt under de saker som Gud har redan fördömt. Det är fel.

Ja, det finns verkligen saker som är rätt och fel. Bibeln ger oss tydliga riktlinjer om hur vi ska leva våra liv. De 10 budorden ger oss tydlig vägledning om saker som att stjäla, dyrka idoler och att se med begärelse på en annans kvinna eller man. Det finns inget behov av ytterligare diskussion om sådana saker. Gud har talat. Och när folk påstår sig vara kristna och ändå gå emot Guds tydliga lag – så är det nödvändigt att föra dem tillbaka in på rätt spår. Om sånt händer, så är det inte bara vår rätt att döma beteendet hos andra kristna, utan det är vårt kärleksfulla ansvar för att göra det.

Men det ska ALLTID ske i kärlek och med upprättelse – inte straff – som mål. Det handlar om förmaning i kärlek, där fokus ligger på vad Guds ord säger och vad personen har gjort som går emot Guds bud.

Det här är omöjligt om vi inte har sopat framför egen dörr. Det här är omöjligt om vi inte har en församlingsgemenskap som är öppen, vårdande, varmhjärtad och mycket, mycket kärleksfull.

När personen ifråga ångrar sig, så ska allt tänkbart stöd och uppmuntran och kärlek omsluta denne, till förlåtelse, upprättelse och nystart. Det är så Gud vill att det ska gå till.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016