Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


4:e söndagen i Påsktiden
Malå kyrka
14 maj 2000
Tema: Vägen till livet
Text: Joh 16:16-22


Har ni provat att orientera nån gång? Att ta sig fram i naturen med hjälp av karta och kompass. Jag minns att vi gjorde det ibland i skolan och jag minns att det inte var det lättaste. På kartan hade man överblicken över naturen, men det var svårt att överföra den i verkligheten. En liten, liten prick på kartan kunde betyda en stor, stor sten, och det långa svarta strecket var förhoppningsvis vägen man gick på just då. Det gällde att hela tiden ha ögonen med sig. Till detta fanns kompassen som hela tiden skulle visa vart norr låg, så att man kunde hålla riktningen. Med hjälp av dessa hjälpmedel skulle man då försöka ta sig fram till målet via en del kontroller som var utplacerade på kartan. Nej, det var inte det lättaste, men det gick med lite träning.

Jag tror att livet är lite grann som en orientering. Vi kanske har en karta där vi lite diffust kan urskilja vissa hållpunkter, en karta som utgår från vår livsinriktning, vare sig vi är troende eller icke-troende. Kartan skiljer sig beroende på vilket mål man har med sitt liv.

Jag tror att Jesus hade en rätt så detaljerad karta över sitt liv. Han visste att Gud hade sänt honom till världen för att världen skulle räddas genom honom. Målet för Jesu liv var att göra Guds vilja. Vägen var inte lätt. Den gick över stock och sten, genom lidandet under påskveckan, där Jesus tillfångatogs, hånades och torterades. Vägen gick via dödens djupa brant, där Jesus korsfästes och dog. Men det var inte slut där: vägen fortsatte via graven till uppståndelsen från de döda. Dödsbranten var inte slutet. Jesus hittade en väg ut.

Jesus följde sin karta till punkt och pricka. Hade han tagit fel väg hade han visserligen aldrig dött, men då hade det inte heller funnits någon väg ut ur döden för oss, då hade våra liv varit meningslösa. Vi hade varit hopplösa.

Om vi för ett ögonblick lämnar Jesu liv och tänker på oss själva är det lätt att känna igen sig i en av textens sista meningar: ”Nu har också ni det svårt.” Livet är inte alltid lätt, särskilt inte när man är ung. Väldigt många lider av osäkerhet och dåligt självförtroende. Man kan ha olika nojor och ibland känna sig så blyg så att man bara pressas ihop till en torr och liten och darrande fläck i ena hörnet.

Nu har ni det också svårt.” – Ja, så känns det ju ibland. Men hur fortsätter texten? Jo, Jesus säger: ”Men jag ska se er igen, och då ska ni glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.

Det här sa Jesus till lärjungarna innan han dödades. Han försökte ge dem hopp, men de tog inte riktigt till sig detta. De förstod inte och det gjorde dem väldigt nedslagna när Jesus hade dött. Allt hopp hade försvunnit för dem. Framtiden var bara suddigt och motbjudande. Men hopplösheten försvann när Jesus uppstått igen. ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen”.

När de mötte Jesus igen efter uppståndelsen förstod de plötsligt vad han hade menat. Han var hos dem igen och glädjen visste inga gränser. De var ute på sjön och fiskade och när Petrus såg Jesus på stranden hoppade han i vattnet och simmade det fortaste han kunde för att träffa Jesus. Precis som en hund som blir överlycklig när man kommer hem. Deras liv blev förvandlade.

Men vad hjälper det oss då?

Jo, Jesus har ju uppstått även för oss. Han lever och vill ge oss samma glädje och hopp mitt i alla svårigheter. Han vill rikta vår blick mot nåt annat än våra svårigheter. Han vill att vi ska se honom själv och möta honom, att vi ska slå följe med honom. Han har snitslat orienteringsbanan så att vi kan följa honom och hans perfekta vägval.

När vi går på vägen genom livet, eller vi kanske skulle säga vägen till livet, då har vi Jesu uppståndelse i ryggen, förutsättningen för allt. Kom ihåg att Jesus har förmågan att förvandla en människas liv, vare sig du känner djupaste förtvivlan eller bara har det allmänt svårt.

Ni konfirmander håller ju på att skriva olika draman inför konfirmationen och några handlar om hur en människas liv förvandlas när han/hon möter Jesus, men det är inte bara påhitt. Det är en verklighet. Vid påskdagens gudstjänst hade vi ju flera vittnesbörd om vad Jesu uppståndelse betydde för dem, för vanliga människor, hur mötet med honom verkligen förändrat deras liv och gett dem ett fantastiskt liv, redan från ungdomen.

Det här gäller alltså dig, vare sig du är ung eller gammal. Det är nåt som du också kan få. Jesus är uppstånden och ditt liv förvandlas när du tar emot honom i ditt hjärta, när du ber honom ta hand om dig och ditt liv. ”Då ska ni glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.” Glädjen är inte nån vanlig tillfällig skrattattack, utan en långvarig djup glädje som finns där också när livet ibland är jobbigt. ”Nu har också ni det svårt, men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er”.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016