Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Midfastosöndagen eller 4:e söndagen i Fastan
Gudstjänst
i Piteå kyrka
30 mars 2014
Tema: Livets bröd
Text: Joh 6:48-59


När jag var barn tyckte jag mycket om att sporta, lite mer än idag, om man säger så. Jag och brorsan höll ofta på med nåt, t ex springa runt huset, hoppa längdhopp, åka slalom med trickskidor eller liknande. Alltid var det nånting som innehöll tävlingsmomentet.

Ibland spelade vi fotboll. Det var kanske det jag tyckte var allra roligast. Ofta var vi då nåt gäng som delade lag och sen spelade vi länge. Men efter ett tag blev ju alltid nån trött och det blev det paus i spelet. Jag minns att jag inte riktigt tyckte om det. Jag ville hellre fortsätta, så då höll man på och joxa lite med bollen under avbrottet, nån fler hakade på och snart var spelet igång igen.

Ju äldre man blir inser man dock hur viktig pauserna är, vare sig det handlar om fotboll eller annat. Orken och inspirationen räcker inte för evigt. Det behövs andhämtningspauser mitt i aktiviteterna.

Det är så den här söndagen kommer in, Midfastosöndagen. Den är som en oas mitt i fastetidens hårda vandring upp mot Jerusalem. Vi har klarat av strapatserna ”Prövningens stund”, ”Den kämpande tron” och ”Kampen mot ondskan”. Det är tunga ämnen från livets skuggsida, sånt som vi alla möter förr eller senare i livet och måste brottas med. Men nu, mitt i fastan, får vi möjligheten att stanna upp och ta minuter.

Det vi behöver är vila och påfyllning. Det är bara på så sätt vi ska orka fortsätta på livets vandring - särskilt när det är uppförsbacke, men även annars. Vila och påfyllning.

Människan är inte skapad för aktivitet jämt. Det behövs perioder av vila och återhämtning. Så är det även för toppidrottsmännen. De tränar ju stenhårt, men samtidigt måste de lägga in vilodagar varje vecka. Annars skulle de inte orka träna så mycket som de gör de övriga dagarna. Vi behöver vila, men även påfyllning. Utan att fylla på kroppens energidepåer skulle elitidrottarna aldrig orka, hur mycket de än skulle vila. Ju mer man ger ut, desto mer måste man fylla på.

Vila och påfyllning. Det gäller för hela vår varelse: kropp, själ och ande. Egentligen strålar allt det här samman i det tredje budet: Tänk på vilodagen så att du helgar den. Det står så här i Andra Mosebok: ”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag”. (2 Mos 20:8-11)

Gud gjorde en naturlig rytm som är till för oss, för att vi ska må bra. Det är ett erbjudande, en möjlighet - inte ett krav. ”Sabbatet blev till för människan och inte människan för sabbaten” (Mark 2:27) säger Jesus.

Återhämtningen, och den styrka vi behöver, kommer när vi tar vara på vilodagen, när vi vilar från vårt dagliga verk. Men det handlar inte bara om att vila, utan om att även helga vilodagen, att ta tid med Gud. Det kan man visserligen göra även i hemmets lugna vrå, men Gud har på ett speciellt sätt avskilt kyrkan och gudstjänsten som en plats där vi får påfyllning i mötet med honom.

Det är här som dagens tema ”Livets bröd” kommer in. Det handlar tydligast om nattvarden. Jesus säger: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta” (Joh 6:35). ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen” (Joh 6:54). Det är fantastiska löften, eller hur?

Idag firar vi inte högmässa, så det blir inte så konkret att vi just idag får ta emot brödet och vinet, Kristi kropp och blod. Men som Skriften säger: Människan lever inte ”bara av bröd utan av alla ord som utgår från Herren” (5 Mos 8:3b).

Även om det inte är nattvard just idag, så får vi ta emot det som vi behöver för återhämtningen från Herren. I Apokryferna finns boken Salomos Vishet och där står det att ”det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan att det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig.” (Vish 16:26)

Förutom nattvarden är det är alltså Guds ord, dvs bibelläsningen och förhoppningsvis denna predikan, som kan ge dig påfyllning. Ja, du kan i varje möte med Gud själv få den näring du behöver. Det sker när du tar emot livets bröd, alltså Jesus själv, och allt som han gjort för dig på korset. När han gav sitt liv för dig var det för att ge dig liv, evigt liv.

Herren säger i Jesajas bok: ”Genom stillhet och förtröstan blir ni starka” (Jes 30:15). När vi alltså, med andra ord, stillar oss inför Gud och får höra hans ord till oss, när vi tar till oss hans löften, då ger det oss den vila och den påfyllning vi behöver. Det ger oss ny kraft och styrka att orka vidare på livets vandring.

För Guds ord säger att han är med oss alla dagar till tidens slut (Matt 28:20). Han förlåter oss (1 Joh 1:9), stöder och räddar oss (Jes 41:10). Han bevarar oss och låter inte våra fötter slinta (Ps 66:9). Om vi ändå skulle falla och är hjälplösa reser han oss upp ur gruset (Ps 113:7). Han ger oss ny kraft och leder oss på rätta vägen (Ps 23:3).

Och framför allt: Vi har målet i sikte och löfte om att få komma dit till himlens land när vårt jordiska liv är slut. Jesus säger: ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall honom uppstå på den sista dagen” (Joh 6:54).

Det är så lätt att glömma bort allt det här när vi är mitt i livets strapatsrika vandring. Vi behöver de lugna, välsignade stunderna, för att kunna påminna oss om detta, gång på gång. Ta därför vara på pauserna. Tänk på vilodagen så att du helgar den. Då får du vila och påfyllning.

Gud välsigne dig!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016