Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


4:e söndagen i Advent
Gudstjänst i Backens kyrka
22 december 2019
Tema: Herrens moder
Text: Luk 1:39-45


Varje barn är ett mirakel. När jag blev pappa första gången visste jag knappast vad som väntade. Okej, jag visste att vi skulle bli föräldrar och att det var ett efterlängtat barn, men jag hade väldigt lite koll på vad det skulle innebära att vara pappa.

Så var det säkert för Maria också. Hon hade fått besök nio månader tidigare av ängeln Gabriel som hade förklarat att hon var högt benådad och att hon skulle bli mor till Guds son, att det barn hon skulle föda skulle vara den Högstes son, Guds enfödde son, Messias, världens frälsare. Hans välde skulle vara för evigt. Det var ängelns budskap.

Det som var på gång att hända var oväntat, men ändå förväntat, på nåt sätt. Det fanns ju så många löften. Det fanns ju så många yttre tecken på att tiden var inne. Åtminstone för de som var uppmärksamma. För visst skulle Gud räcka ut sin hand när tiden var inne. Visst skulle Gud sända Messias, sin smorde.

Men att det skulle bli på det här sättet var nog ändå väldigt oväntat. ”Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’” (Jes 7:14), står det. Ja, Gud är med oss, inte mot oss.

Marias barn var i sanning ett mirakel, ett underverk. Hon var, i uttryckets rätta bemärkelse, i ett välsignat tillstånd. Hon var förstås fylld av förväntan, men samtidigt skulle hon inte förstå vidden av allt som hände förrän efter många år, drygt 30 år, alltså efter att Jesus hade uppstått från de döda.

Jag skulle, innan jag fortsätter min predikan, vilja sjunga en sång som handlar om det här. Den är på engelska och heter ”Mary Did You Know?” Jag ska försöka förklara lite vad den handlar om. Den ställer frågan till Maria:

Maria, visste du att din lille son en dag ska gå på vattnet, att han kommit för att frälsa våra söner och döttrar, att på samma sätt som du förlöst honom, kommer han att förlösa dig till ett nytt liv?

Maria, visste du att din lille son kommer att bota blinda, stilla stormen, ja, att han är Gud själv? Blinda ska se, döva ska höra, döda får liv igen. Lama ska hoppa, stumma ska tala och prisa Guds Lamm.

Maria, visste du att din lille son är Skapelsens Herre och en dag kommer att regera över hela världen, att han är himlens perfekta offerlamm? Visste du att det sovande barnet i din famn är Gud själv?

Sång: ”Mary Did You Know?”

Nej, i det här läget visste inte Maria vidden av vad som väntade. Hon var förstås omtumlad, men hade frågat ängeln: Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” 35Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37Ty ingenting är omöjligt för Gud.” 38Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.” (Luk 1:34-38)

Tänk att även Elisabet väntade barn, trots att hon var så gammal. Det var så oväntat, men det blev ett välkommet tecken för Maria, en bekräftelse på att ”ingenting är omöjligt för Gud”. Redan några dagar efter ängelns besök skyndade hon sig iväg till en stad i Juda bergsbygd, där Elisabet bodde tillsammans med sin man Sakarias.

Besöket var verkligen oväntat. På den tiden fanns ju inte telefoner och sms, som kunde förvarna om hennes ankomst. Nej, Elisabet blev garanterat överraskad när Maria kom för att hälsa på. Ja, inte bara det. Det står att ”När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande”.

Det barn hon bar inom sig var ingen annan än Johannes Döparen och tänk att han, trots att han inte ens var född, vaknade till vid detta möte och ”sparkade till i mig av fröjd”, som Elisabet uttryckte det.

Det är lätt att tänka sig hur mycket Maria och Elisabet hade att prata om, dela upplevelser och stötta varandra i det som väntade – i det oväntade – att dela underverket.

Underverket är den Helige Andes verk, både i Maria, Elisabet, Johannes Döparen och kanske även i dig och mig. För det är väl där nånstans vi landar idag. Det handlar om oväntade saker, sånt som mänskligt sett är omöjlig, men vi får komma ihåg att för Gud är ingenting omöjligt. Mitt i det allra mörkaste, kommer ljuset tillbaka. Det finns inget mörker som är så kompakt att inte ljuset kan besegra det. Det är så det börjar när Gud kommer in i vår värld, med uppdraget att rädda oss från mörkret. Som Petrus skriver i sitt första brev: Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus”. (1 Petr 2:9b)

Om några dagar firar vi Frälsarens födelse och vår bön får vara att undret får ske även för oss, hos oss, i oss: att den Helige Ande rör vid oss, att det liksom sparkar till i oss av fröjd, när vi förstår att Jesus föds i Betlehem för vår skull, att mitt i det förväntade och traditionsfyllda julfirandet, ändå sker nåt oväntat, när vi för första gången eller återigen får se och förstå storheten i att Gud blir människa i ett litet barn.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2019