Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till predikoarkivets huvudsida]


3:e söndagen efter Trettondedagen
Ekumenisk gudstjänst i Piteå kyrka
24 januari 2010
Tema: Jesus skapar tro
Text: Joh 4:27-42


Dagens text tar vid direkt efter förra söndagens text om kvinnan vid Sykars brunn. Jesus ser henne och möter henne i hennes situation. Detta möte förändrar hennes liv. På samma sätt har han mött och förändrat många människors liv, förhoppningsvis även ditt. Det är ju just i mötet med Jesus som vi får nåden att ta emot frälsningen och en tro som bär genom livet.

Men det är fler som behöver få upptäcka det här. Det är därför som Jesus gett oss uppdraget med de välbekanta orden: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:18-20)

Det handlar om sådd och skörd. Det är vårt uppdrag. Mycket av förberedelserna är gjorda. Först och främst allt som Jesus gjort förstås – och han har försett oss med alla de redskap vi behöver liksom den Helige Ande som har uppdraget att vara vår arbetsledare.

Den här veckan har gått i enhetens tecken, både bönen och Bibeln har varit i fokus, den ekumeniska böneveckan, när vi träffats till lunchbön i våra olika kyrkor och Bibelns dag, som är idag. Det är två av våra bästa hjälpmedel för att förbereda oss för sådd och skörd, bönen och Bibeln – och även den enhet som vi manifesterar i dagens gudstjänst.

Dagens text handlar en hel del om detta med skörd och vi ska se lite mer på den. Vi kan nämligen hitta sju viktiga delar som handlar om skörden.

1. Var villig att bryta traditioner och mönster
Det var verkligen inte självklart att Jesus skulle ha pratat med den här kvinnan. För det första var hon ju kvinna och en man skulle verkligen inte tala med en kvinna offentligt. För det andra var hon från Samarien och judarna skulle inte ha nåt med dem att göra. Men Jesus bryter detta mönster. Varför? Jo, för att det viktigaste är att nå den enskilda människan, att kvinnan och folket i staden skulle få möta honom, att de skulle nås av evangeliet till omvändelse och frälsning.

Visst har även vi traditioner och mönster idag som behöver brytas för att det ska bli skörd. Jag tänker närmast på att vi kristna behöver komma ut på andra spelplaner, att till exempel gå ut på pubar och uteställen, inte nödvändigtvis för att delta på världsligt vis, utan för att möta våra medmänniskor. De vardagliga relationerna är viktigare än vi anar. Förr eller senare kommer det öppningar att tala om vad Jesus betyder för oss.

Vi ser också att Jesus vågade visa sig behövande inför kvinnan. Han bad om vatten. Hur ofta är det inte som vi vill hjälpa andra, men aldrig själva ber om hjälp. Det blir för ensidigt. Att visa sina behov, att visa att man själv är människa som alla andra kan öppna upp så att det skapas ett förtroende.

2. Var öppen för den Helige Ande och hans gåvor
Vad var det egentligen som gjorde att kvinnan hittade sin tro? Jo, det var att Jesus berättade sånt om henne som han normalt sett inte kunde ha vetat. Hon fick övernaturliga bevis och förstod att Jesus hade täckning för sitt löfte när han sa att ”den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” (Joh 4:14)

De här sakerna som Jesus sa om henne kunde inte en vanlig människa veta, men Jesus visste det. Han var fylld av den Helige Ande och talade kunskapens ord.

Samma möjligheter finns för oss. Samme Ande vill vara verksam genom oss och uppenbara för oss sånt som man normalt sett inte kan känna till. Det handlar inte om att vi ska bli märkvärdiga, utan att Jesus ska upphöjas och att hans makt ska bli tydlig. Samma sak är det med tecken och under, sånt som ”skall följa dem som tror” (Mark 16:17), enligt slutet av Markusevangeliet.

Det är faktiskt så att det som mänskligt sett är övernaturligt, är fullt naturligt i Guds rike, när vi står i Guds tjänst. Vi behöver bara vara öppna för det. Jesus säger ju: ”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.” (Joh 14:12-14)

I öppenheten för den Helige Ande och hans gåvor kommer människor att dras till Jesus. Först av nyfikenhet genom ditt vittnesbörd, men sen när de själva får möta Jesus.

Självklart blev folket i staden nyfikna på vem kvinnan hade mött. Hon var givetvis välkänd i staden och vi kan tänka oss att hon som annars antagligen mest smög omkring längs husväggarna, fylld av skam, kommer instormande i staden och berättar vitt och brett om vad som hänt. Hon var knappast bara ”den summariska kvinnan” som bara berättade kort, torrt och summariskt, utan snarast ett översvallande vittnesbörd hela hon.

Några stadsbor kom till tro redan här, men ännu fler gjorde det när de själva fick möta Jesus och höra honom. De säger till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.”

Vi har en hel del att lära oss av kvinnans vittnesbörd. Ibland tror jag att vi inte riktigt tillåter oss att släppa fram våra känslor. Vi håller av någon anledning glädjen inom oss. Inte för att vi ska bygga vår tro på känslor, utan på det faktum att Jesus älskar oss, dött för oss och befriat oss, men låt känslorna vara med. Det smittar av sig. Detta leder oss till nästa del:

3. Var beredd på att känna ett stort välbehag
Jesus säger: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk”. Hans inre byggdes upp av att se människor komma till honom och komma till tro. Skörden gav honom den näring han behövde.

Jag förstår vad han menar, för det finns få saker som kan få mig att bli gladare än när en människa kommer till tro – och framför allt när jag inser att jag har fått betyda något för någon människa på trons väg. För då vet jag att jag utför det uppdrag jag har fått. Det ger mig också inspiration att vara lite mer frimodig och att själv söka mig närmare Jesus och bli mättad av honom för egen del.

När vi äntligen får se skörd och inte bara minns den sådd som vi varit del av under många år, när vi får nåden att se människor möta Jesus och förvandlas i detta möte, så ger det en tillfredsställelse och ett välbehag som inte så mycket annat kan mäta sig med. Kanske kan detta få oss att bli lite ivrigare som Guds skördefolk?

För att kunna känna detta välbehag behöver vi nästa del:

4. Var villig att göra Guds vilja och utföra hans verk
Guds vilja är att få hämta in skörden. Petrus skriver i sitt andra brev: ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Petr 3:9)

Det är vårt uppdrag att hjälpa Gud i detta arbete, men vi måste samtidigt vara medvetna om att verket är Guds. Vi är hans tjänare. Jesus sa att det var hans mat att göra Guds vilja och ”att fullborda hans verk”. Det är ganska självklart att det är Jesus som slutför arbetet. Vi utför och Jesus slutför. Det är Guds verk, först som sist, men vi får ställa oss tillförfogande. När vi är villiga att göra Guds vilja och utföra hans verk, så kommer vi att få se skörd, förr eller senare.

5. Var medveten om att den rätta tiden är inne
När är egentligen rätta tiden? Jesus säger ”Lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd”. Gällde det bara då, där vid Sykars brunn, eller gäller det även idag? Svårt att säga faktiskt. Jag har svårt att se att alla pitebor är redo att överlämna sina liv till Jesus just idag, därför behöver vi fingertoppskänsla, eller snarast Andens ledning.

Det finns en risk att vi blir för pushiga, för påflugna, i vår iver att vinna andra människor för Jesus. Men risken är ändå större att vi av missriktad hänsyn eller slöhet missar när det är skördetid.

Vi får inte heller glömma bort Paulus ord: ”Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud. Han säger ju: Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.” (2 Kor 6:1-2)

Kanske har vi svaret hos profeten Amos: ”Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar” (Am 9:13), att den som plöjer följer efter den som skördar, alltså inte tvärtom. Vi kanske behöver släppa bilden av att hela skörden ska bärgas i samma skördetid, men jag är ändå övertygad om att ju fler pitebor som får möta Jesus, desto lättare blir det att så hos andra. Efter sådden kommer skörd och efter skörden kommer ny sådd, i allt tätare intervaller.

Det viktigaste är att vi är trogna arbetare, att vi sår och skördar, ledda av den Helige Ande, vår arbetsledare.

6. Var öppen för visionen
Jesus vill idag hjälpa oss att lyfta blicken, från oss själva och våra behov, till andra människors behov, från de enskilda församlingarnas interna angelägenheter till vårt gemensamma ekumeniska uppdrag: att hjälpa människor att möta Jesus. Vi sår och skördar tillsammans.

Jag tror att Jesu ord gäller oss: ”Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.”

Vi är olika som församlingar och som enskilda kristna. En del är bättre på att så, andra på att skörda. Det viktigaste är att vi trivs ihop och gläds tillsammans om någon är mer lyckosam på nåt område, så att vi förstår att vi hör ihop och är alla Guds tjänare.

Vi får tillsammans vara öppna för den vision som Jesus ger oss: ”Lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.” Piteborna är mer redo än vi kanske anar, men för att vi ska kunna skörda behöver vi verkligen vara ledda av den Helige Ande.

Som jag sa i början: Vi behöver bönen och Bibeln för att förbereda oss själva och våra församlingar för detta skördearbete. Det är grunden. Men vi får inte fastna där, utan det går hand i hand med den Helige Andes ledning utanför kyrkväggarna, ut i vår närmiljö.

7. Var redo att bli välsignad
Det står i Ordspråksboken: ”En förståndig son samlar in om sommaren, en vanartig son sover i skördetiden.” (Ords 10:5). Så låt oss vara förståndiga söner och döttrar till den Högste, trogna och hängivna i vårt uppdrag som Guds tjänare.

Jesus säger i ett sammanhang att ”arbetaren är värd sin lön” (Luk 10:7). Gud har välsignelse i beredskap för den som tjänar honom. Skördens herre är generös och sina välsignelser vill han till och med slösa med.

 

Sammanfattning
Till sist ska jag bara upprepa de sju delarna som handlar om skörden.
1. Var villig att bryta traditioner och mönster
2. Var öppen för den Helige Ande och hans gåvor
3. Var beredd på att känna ett stort välbehag
4. Var villig att göra Guds vilja och utföra hans verk
5. Var medveten om att den rätta tiden är inne
6. Var öppen för visionen
7. Var redo att bli välsignad

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016