Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


3:e söndagen i Påsktiden
Malå kyrka
30 april 1995
Tema: Den gode herden
Text: Ps 23


Är ni såna här som tycker om att smälla smällare på Valborgsmässoafton? Jag tycker inte alls om det. Man vet aldrig riktigt var det smäller. För varje knall hoppar jag till och jag vet att t ex hundar inte heller gillar smällare - inte nu för att jag skulle vara en hund... Men vet ni varför man smäller smällare? I dagens läge är det väl främst för att det är kul, tycker åtminstone de som håller på, men ursprungligen gjorde man det för att skrämma bort häxor och onda makter.

Men det bästa är att det behöver vi inte göra. Som vi läste har vi en herde som skyddar och bevarar oss från allt ont. Berättelsen ur Psaltaren var en välbekant bild i dåtidens samhälle. Herden som vallar fåren, leder dem till de saftiga betesmarkerna och viloplatserna. Herden vakar över sin fårahjord. Han använder sin stav för att hjälpa de får som har fastnat och motar bort farliga djur som vill sluka upp fåret. Herdens uppgift är att ta hand om sin hjord på absolut bästa sätt.

Idag är det ju ett annat sorts samhälle. Det finns inte längre så många herdar kvar (förutom kyrkoherdarna förstås). Men jag tror ändå att vi kan förstå vad psaltarpsalmen går ut på och leva oss in i den tidens sätt att tänka. Psalmen uttrycker mänsklighetens djupa längtan efter trygghet. Visst stämmer det? Ett av våra djupaste behov är att få känna tryggheten. I början av livet handlar det mest om våra föräldrar, sen blir det även kompisar och ens livskamrat och nya familj. Om vi saknar tryggheten i livet så känner vi oss - otrygga... kort sagt. Då kommer stressen, vi kan inte stanna av och vila. Vi är rädda för att behöva konfronteras med våra inre trasiga känslor. När det känns som värst, när nöden är som störst, då förstår vi dessutom att den djupaste tryggheten inte heller finns hos oss själva. Därför stressar vi runt genom livet och söker den förlorade tryggheten. Vi blir som får som springer omkring utan herde, utan fast punkt och då förstår vi vad som kan hända.

Många människor är som bortsprungna får idag. Vi lockas iväg av olika märkliga erbjudanden: framgång, lycka och inte minst trygghet, och det låter ju bra. Säljargumenten är geniala och vi luras varje gång. Vi glömmer bort att allt är inte guld som glimmar. Självklart vill vargen locka bort fåren från herden för att få sig ett skrovmål. Djävulen vill locka bort oss från vår Gud, vår herde. Han invaggar oss i falsk säkerhet - ”Det är ingen fara. Följ med mig in i skogen så ska du få godis”. Och vi följer efter, godtrogna och blåögda som vi är.

Men vår herde struntar inte i oss, även om han har många får att ta hand om. Han märker att vi är borta och går omkring och letar efter oss, ropar vårt namn: ULL-rika - var är du? Så anar han det värsta och kommer springande just när vargen ska sluka oss. Det blir en fajt och herden drämmer till vargen med sin stav så att den tvingas fly. Sen tar herden upp oss i sin famn och bär hem oss. Väl hemma förbinder han våra sår och gör allt för att vi ska må bra igen.

Men samtidigt förmanar han oss: ”Spring aldrig bort igen. Du ser ju hur det går. Det är ju hos mig du har det bra. Glömde du bort det? Det finns ingen annanstans någon som bryr sig om dig på samma sätt som jag gör. Jag ger till och med mitt liv för att hjälpa dig. Det är bättre att vargen dödar mig, än att du blir dödad. Så håll sig till mig. Ingenting ska fattas dig. Du ska få vila på gröna ängar. Jag ska föra dig till vatten där du finner ro. Jag ska vederkvicka din själ, låta dig återfå krafterna. Jag ska leda dig på den rätta vägen, så sant jag är din Gud och din herde. Jag kommer inte heller att överge dig när du har det som svårast i livet. Då vill jag bära dig. Även om du går i dödsskuggans dal och du inte ser någon framtid, när allt bara är svart, då ska jag trösta dig. Jag går med dig även där. Jag bär dig när du har det som jobbigast. Du har en fiende, en ovän som vill dig ont, men du tillhör mig och hos mig får du allt som du behöver. Jag har så mycket i beredskap åt dig. Ett helt bord är dukat och berett. Jag ska till och med smörja ditt huvud med olja som man gjorde med den som skulle bli kung. För du är en prins, kungens barn, för du är mitt barn och du ska få ärva hela riket. Ingenting ska du behöva sakna. Allt finns i överflöd. Din bägare ska flöda över. Jag snålar inte med mina goda gåvor. Det räcker åt alla som vill tillhöra min fårahjord. Jag är den gode Herden. Håll dig till mig så ska jag bevara dig genom hela livet och även efter livet. Jag har en plats i himlen beredd för dig. Och när den dagen är inne så kommer jag också att leda dig dit. Ingen varg i världen ska kunna slita dig bort från mig”

Varför söker vi människor tryggheten på andra ställen när vi redan har alla möjligheter att få det vi behöver? Vi tillhör Gud i och med att vi är döpta. Håller vi oss till honom och söker vår trygghet i honom ska vi också få det. Precis som han har lovat.

Vi ska om en stund få fira nattvard tillsammans. Hit är alla välkomna, vare sig vi troget har varit med i Guds fårahjord hela livet, eller har sprungit vilse. Här i nattvarden får vi möta Jesus på ett mycket speciellt sätt. Brödet och vinet är Kristi kropp och blod. Herden gick till och med i döden för vår skull för att vi skulle få leva vidare. Jesus säger: Den som äter min kropp och dricker mitt blod ska jag bevara. Nattvarden är en rastplats för vår inre människa. Vi får stanna av och hämta ny kraft från Gud, kraft att orka vidare. Vi vet inte exakt hur det går till, bara att Jesus har sagt så och det får vi lita på. Han bereder ett bord för oss i våra ovänners åsyn. Han smörjer vårt huvud med olja och låter vår bägare flöda över.

Om du längtar efter Jesus är du mer än välkommen. Han kommer att möta dig och ge dig överflödande välsignelse. Det är bara att komma till honom och ta emot.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016