Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


3:e söndagen i Påsktiden
Högmässa i Grisbackakyrkan
30 april 2017
Tema: Den gode herden
Text: Joh 10:22-30


Att vara småbarnsförälder kan på vissa sätt vara som att vara en herde för en fårhjord. Många av oss har den erfarenheten och även om jag bara har haft två små får i mitt hem, så minns jag att det ofta var fullt upp därhemma. Det är lite lugnare i dagens läge när de är 16 och 10, men jag minns ju.

Ja, ni vet hur det är: full fart från morgon till kväll. Man tycker ständigt att det är dags för mat eller mellanmål. Det är ljud hela tiden, ofta tjat och krav om än det ena och än det andra. Det är små konflikter som behöver lösas. Det är behov av tröst, och så vidare. När barnen blir lite äldre behöver de skjutsas hit och dit. Sen måste man få dem i säng också, så att de orkar dagen efter – ja, så att man orkar själv också för den delen. Det blir sällan en lugn stund som förälder. Det är svårt att få ihop det.

Jag är övertygad om att den gode Herden har lika svårt med oss.

Men mitt i allt detta, mitt i vardagens kamp, finns ju guldstunderna när man är så lycklig över barnen, gläds över deras framsteg och njuter av att leka med dem eller att bara få hålla dem i sin famn.

Jag är övertygad om att den gode Herden gläds lika mycket när vi är i hans närhet.

Vårt föräldraskap är viktigt, eftersom det handlar om att ge barnen kärlek, trygghet och närhet. Det handlar ju inte bara om att få barnen att överleva, utan att också utvecklas, att hjälpa dem att växa upp till att bli trygga och stabila människor, att ge dem sunda vanor och värderingar, att dela med sig av sin tro, att fostra dem till att fungera i samhället. Det är en ständig oro inför framtiden.

Jag är övertygad om att den gode Herden har samma längtan att se oss växa upp och mogna i tro och ansvar.

Jag älskar mina barn mer än allt annat och det finns inget som skulle få mig så vansinnigt arg som om någon ger sig på mina barn. Jag önskar att jag ständigt fanns där, så att jag kunde beskydda dem för allt ont, dag och natt, i hela deras liv, så att inget ont behövde hända dem, men jag vet ju att det är omöjligt. De fick fort en egen vilja och började snart att tänja på gränserna. De behövde och behöver givetvis sin frihet och måste få prova själva för att kunna mogna. Men de kommer att hamna i trubbel, medvetet eller omedvetet. De kommer att få gråta många gånger, men då skulle jag vilja finnas där, inte med förebrående ord, utan med en öppen famn, med tröst och vägledning.

Jag är övertygad om att den gode Herden älskar dig och mig på samma sätt, att han skulle göra vad som helst för oss när vi är i nöd.

Och det har han ju gjort också. Jesus säger i samma kapitel som dagens evangelietext: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren." (Joh 10:11)  

En god herde ser till att fåren har allt de behöver, ingenting behöver fattas dem. En god herde leder fåren till de gröna ängarna och de lugna vattnen, ser till att de återfår krafterna. En god herde leder fåren på de rätta vägarna. En god herde finns alltid med, även när de befinner sig i den mörkaste dalen. En god herde beskyddar fåren när någon fara hotar. Ja, en god herde ger till och med sitt liv för fåren för att de ska klara sig och få leva.

Allt det här uppfyller Jesus. Jesus är den gode herden och hans uppdrag, när han föddes till världen, var att söka reda på dem som gått vilse. Redan hos profeten Jesaja finns analysen klar: "Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom" (Jes 53:6). Jesus säger själv: "Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det" (Luk 19:10)

Detta visar Jesus på många sätt när han tog sig an de svaga, de sjuka, de utstötta. Han uppsökte, botade och upprättade de människor som andra tittade snett på och inte räknade med. Men allt detta var ingenting mot det som skulle komma. Det var egentligen bara små tecken av det som fullbordades på korset: att Jesus gav sitt liv för hela världen, för dig och mig, för att befria oss från allt som binder oss, för att förlåta synderna, för att försona oss med Gud, för att hela oss från de rivsår som livets vilddjur gett oss och ge oss en ny framtid. Den gode Herden gav sitt liv för fåren för att rädda fåren, för att de skulle få leva. Det gäller även oss. Jesus säger att han kommit för att ge oss liv, "liv i överflöd" (Joh 10:10)

Men vilka är egentligen fåren? Jag vet inte om du räknar dig som ett Guds barn, som ett får i Guds fårhjord. Jesus säger i dagens text att det är de som lyssnar till herdens röst och följer honom, de som lyssnar och följer.

Det Jesus säger riktar sig främst till judarna, fariséerna och de skriftlärde, de som inte trodde på honom, de som ville röja honom ur vägen. Johannes skriver i början av sitt evangelium: "Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom." Sen kommer det som kanske enklast förklarar för oss vilka som är fåren, vilka som tillhör den gode Herdens fårhjord: "Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn" (Joh 1:11-12).

Jesus kommer även till dig. Frågan är om du tar emot honom. Han vill vara din herde. Han längtar efter gemenskap med dig. Men dagens människor har lite svårt för att foga sig efter auktoriteter. Vi liknar mer katter än får. Vi vill komma när det passar oss, inte menlöst följa efter en herde. Det är kanske därför vi har problem.

Men glöm inte bort att det är den gode Herden vi talar om. Han vill inte vara en Herde som använder sin auktoritet för att trycka ner och domdera, utan för att befria oss till det liv som vi var tänkta till från början, ett liv där ingenting ska fattas oss.

Jesus säger att "Mina får lyssnar till min röst". Men det står också att "Jag känner dem". Glöm inte bort att Jesus känner dig. Han vet precis vem du är, vet vad du brottas med, dina invändningar, din osäkerhet, dina tvivel. Men han ser också din längtan efter ett liv med mening, din längtan efter vila och trygghet.

Den gode Herden vill leda dig till just dessa saker, både i livet och i döden. En stor del av Jesu löften handlar om livet efter detta, men löftena gäller alltså även mitt i livet. 

Vill du höra till fåren? Då ska jag läsa en bibelvers som kan hjälpa dig: Det står att "Var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad" (Joel 2:32). Svårare än så är det inte. Då kommer den gode Herden och letar reda på dig. Var du än är, vem du än är, så kommer han till dig och vill ha gemenskap med dig! På så sätt är du räddad.

Sen står det i Psaltaren några underbara ord om hur kung David upplevde det när Gud hörde hans rop om hjälp: "5Jag sökte mig till Herren och han svarade mig, han befriade mig från all fruktan. 6Se mot honom och stråla av glädje, sänk inte blicken i skam. 7Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd. 8Herrens ängel håller vakt kring hans trogna och räddar dem. 9Se och smaka Herrens godhet, lycklig den som flyr till honom!" (Ps 34:5-9)

Från denna stund vill den gode Herden leda dig genom livet. Först och främst låter han dig skymta målet långt borta i fjärran. Jesus påminner dig om det eviga livet som han har förberett för oss. Det är vetskapen om detta mål som förhoppningsvis kan locka oss och motivera oss att följa honom. "Jag ger dem evigt liv", säger Jesus, "och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand."

Det finns många starka krafter här i världen som vill dra bort uppmärksamheten från Jesus. Men Jesus går vid vår sida och leder oss hela tiden. Han talar till oss, "talar stundom varning, stundom tröst" (Sv Ps 251:1) som psalmen säger.

Problemet är bara att vi har så svårt för att höra Herdens röst. Det kan bero på många saker. Jag kan jämföra med hur det var hemma när barnen var lite mindre och jag försökte säga nåt viktigt till dem. Ibland kunde det handla om distraktion, att de sitter och tittar på TV och inte hör mig mitt bland alla Disneyfigurernas röster. Ibland kan det handla om ointresse, att de tror sig veta vad jag vill säga och bryr sig helt enkelt inte. Ibland kan det handla om trötthet, att de bara stänger av när jag fortsätter att tjata. Ibland kan det handla om ren ovilja, till exempel när de borde sova, men gör allt för att slippa gå i säng. Till slut är de så utmattade att de slutligen kommer till ro.

Kanske är det på motsvarande sätt för oss när det gäller att höra Jesu röst. För det är ingen tvekan om att han vill tala till oss. Han vägleder oss genom bibelordet, genom våra erfarenheter, genom andra kristna, genom våra tankar och känslor, genom drömmar och visioner, genom direkta tilltal, och kanske – förhoppningsvis – även via prästen. Det är i alla fall min bön.

Det här är viktigt för Jesus. Som psalmen säger, som vi ska sjunga om en stund: "Mitt barn, du är buren i Skaparens famn. Han andas intill dig så nära. Han håller omkring dig. Han känner ditt namn. Han gråter med dig, han ler när du ler. Du är aldrig ensam och oönskad mer, för du hör honom till, Herren Jesus, som vill till himmelens glädje dig bära" (Sv Ps 606:2).

Tron, tryggheten, det eviga livet är gåvor från den gode Herden. Han finns till för dig, är nära dig under din vandring genom livet. Han talar till dig och leder dig till det eviga livet. Du ska aldrig någonsin gå under och ingen ska rycka dig ur hans hand. Det har Jesus gått i döden för att säkerställa och hans uppståndelse är bekräftelsen.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017