Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


3:e söndagen i Påsktiden
Temagudstjänst i Piteå kyrka
22 april 2012
Tema: Den gode herden
Text: Ps 23


Dagens temagudstjänst utgår från den kända herdepsalmen i Psaltaren. Jag läser den i sin helhet – enligt den nya bibelöversättningen. Den känns förstås inte alls lika invand som den gamla beprövade, men den är väl värd att läsas, eftersom den lyfter fram vissa delar, som vi kanske inte annars upptäcker.

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever” (Ps 23)

 

Första versen säger:
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.

Jesus säger i Johannesevangeliet: ”Jag är den gode herden” (Joh 10:11a). I ljuset av hans död och uppståndelse förstår vi att det är så. Den gode herden gör allt för sina får. Ja, den gode herden är till och med beredd att ge sitt liv för fåren. ”Den gode herden ger sitt liv för fåren” (Joh 10:11b), säger Jesus.

Jesus är den gode herden, men vilka är fåren? Jo, det är du och jag. ”Ni är mina får, ni är får i min hjord. Jag är er Gud, säger Herren Gud” (Hes 34:31)

Och ”var jag går i skogar berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst”.

Sv Ps 251:1-2 – Var jag går i skogar, berg och dalar

”Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet”. Sån är den gode herden. Det är hans uppdrag, att ta hand om sina får, om dig och mig. Vi behöver därför inte lida brist på någonting. ”Ingenting skall fattas mig”, står det. Och vi sjöng: ”Allt vad vi på färden kan behöva, allt för evigt har jag i min vän”.

Sv Ps 59:1 – Med Gud och hans vänskap

Jesus säger: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand”. (Joh 10:2-28)

Det är sån omsorg som den gode herden visar oss. Han vill leda oss och beskydda oss på vandringen till de betesmarker han har förberett för fåren på himmelens ängar.

Resten av psaltarpsalmen visar oss på hur denna omsorg tar sig uttryck.

 

Nu är det hög tid att gå in på nästa rad, som säger:
Han för mig i vall på gröna ängar

Detta knyter an till dagens gammaltestamentliga text, som lyfter fram denna del på ett mycket bra sätt. Låt oss lyssna till vad som står i profeten Hesekiels bok, kapitel 34. ”Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.” (Hes 34:11-16)

Solosång: Vilan i Gud

Ett får behöver få föras i vall på den gröna ängen, få saftigt bete, för att få den näring det behöver. Så är det även för oss. Jesus säger vid ett tillfälle: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” (Matt 4:4)

Guds ord är näring för vår inre människa. Men det är inte någon snabbmat, som mycket av allt annat vi möter i livet, utan Guds ord får vi idissla, bära inom oss och inte minst vila vid.

Jag tror att vilan, inte nödvändigtvis slappandet, utan en kvalitativ vila, är nånting som vi alla behöver i dagens stressade samhälle. Det är då som stressen och oron inom oss kan lägga sig, och bytas ut mot den frid som bara Jesus kan ge oss.

Sv Ps 755 – Vila i mig

 

Psaltarpsalmen säger:
Han låter mig vila vid lugna vatten.

Den gode herden leder inte sina får till stillastående vatten som är unket och smakar illa, inte till det stormiga havet, inte till de forsande floderna, utan till det lugna vatten, till det stilla porlande vattnet, om kommer direkt från den friska källan. Där får vi dricka oss otörstiga och vila ut.

Solosång: Källan

En av våra psalmer säger:

Här en källa rinner, säll den henne finner!
Hon är djup och klar, gömd, men uppenbar.

Andens törst hon släcker och i hjärtat väcker
frid och stilla ro, kärlek, hopp och tro.

Ja, uti dess flöden gives bot mot döden:
i dess friska flod blir min vilja god.

Du Guds kärleks källa, du skall evigt välla,
evigt hälsosam skall din flod gå fram.

Vi ska sjunga en annan psalm som handlar om Guds källa.

Sv Ps 236 – Guds källa har vatten tillfyllest

Det är där, på de gröna ängarna och vid det lugna vattnet, som vi får ny kraft.

 

Han ger mig ny kraft, som psaltarpsalmen säger, ny kraft att orka vidare.

Jag tänker på det som Jesus säger: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.” (Joh 7:37b-39a)

Ni minns kanske den gamla översättningens ord: ”Han vederkvicker min själ”. Första delen, ”Veder”, betyder ”åter” och ”kvick” är ett gammalt ord för ”levande”. Han gör mig åter levande. Eller som det står ordagrant: "Han låter min själ vända tillbaka"

Solosång: Han vederkvicker min själ

Hittills har det handlat om Guds stora omsorg om oss, hur Jesus, den gode Herden, ser till att ingenting ska fattas mig, att han för mig i vall på gröna ängar, låter mig vila vid lugna vatten och ger mig ny kraft.

 

Nu kommer nästa del, som handlar om hur den gode herden är med oss genom hela livet och leder oss. Det står:
Han leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.

Tydligen är det så med får att de är väldigt benägna att gå vilse och inte hitta vägen tillbaka. Och visst är det så med oss människor också. Kanske är det detta som psalmisten beskriver med orden: "Jag har gått vilse som ett bortsprunget får. Sök rätt på din tjänare, ty jag har inte glömt dina bud." (Ps 119:176)

Den rätta vägen är inte alltid den lätta vägen. Jesus säger ju ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den”. (Matt 7:13-14)

Så då får vi be med Psaltarens ord: ”Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen.” (Ps 139:23-24)

Men, som sagt, den gode herden leder mig på rätta vägar – om vi ber honom göra det.

Sv Ps 656 – Visa mig Herre din väg

Det är ingen tvekan om att Gud längtar efter att få höra den här bönen från oss. ”Visa mig Herre din väg, jag vill vandra i din sanning”. Den gode Herden följer oss på vägen genom livet. Jesus går vid vår sida, även om vi inte alltid märker av det. Jesus lovar: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20) och det innebär att hur livet än ser ut, så finns han nära. Vi får lita på det.

Sv Ps 252 – Hela vägen går han med mig

Även om vi inte märker det nu, så kommer vi vid livets slut kunna konstatera, med livet i backspegeln: ”Hela vägen gick han med mig” och det gäller även nästa del av psaltarpsalmen:

 

Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.

Den gamla bibelöversättningen använde orden ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont”. Tänk att inte ens där behöver vi vara rädda, för vi är inte ensamma, ”ty du är med mig”. Jesus, den gode herden, är med oss och när livet är som jobbigast så bär han oss igenom. Ondska, mörker och död kommer aldrig att ha sista ordet.

Jesus säger: ”Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret”. (Joh 12:46)

Det är i detta sammanhang vi nu får tända ljus för de som den senaste tiden har lämnat oss i sorg och saknad och också be för er som just nu befinner er i dödsskuggans dal.

Ljuständning

Tacksägelseringning

• Solosång: Är du med mig

Jesus säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Joh 8:12)

Samma ord säger vi varje gång vi tänder dopljuset när någon blir döpt och med i Guds stora fårahjord.

Ljuständning

 

Nu byter psaltarpsalmen perspektiv en aning. Hittills har det handlat om den gode herden, men nu handlar det om den fest som han berett för sitt folk.

Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.

Gud blir nu värden som välkomnar och tar hand om dig som hans hedersgäst. Gästfrihet var nåt som var väldigt viktigt i Israel på den tiden och fortfarande är bland beduinerna idag. Den som blivit gäst i ett tält kunde räkna med värdens skydd som om man varit medlem av familjen. Därför var gästen trygg också mot ovänners angrepp och han kunde lugnt äta den måltid som hans värd dukade fram.

Och här snålas det inte. Jag ser framför mig ett långt smörgåsbord som tillreds med färska matvaror, taget ur alla tänkbara kostcirklar, nåt för alla smaker.

Solosång: All den skönhet

En god värd brukade smörja huvudet på sin gäst med olja. Det är ett sätt att välkomna denne. Men det är också, som Peter Fjellstedt, präst på 1800-talet, skriver: "Även under fiendernas anfall wederqwickes själen, såsom wid ett rikt bord, af den andeliga närom, som Christus gifwer. Smörjelsen med olja är en bild af den Heliga Andas nådegåfwor och av glädje, ljus och fröjd."

Den gode värden fyller vår ”bägare till brädden”, står det, ja, han låter till och med ”min bägare flöda över”, som det stod i gamla bibelöversättningen. Här snålas ingenting. Det påminner oss om Jesu ord i dagens evangelietext, som vi bara läser sista versen av. Jesus säger: "Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd".

Jesus vill ge oss allt gott i livet, ge oss liv i överflöd, det liv som strömmar ut från den tomma graven, det liv som vi får ta emot i mötet med honom, den Uppståndne. Vi har så mycket att glädjas över, inte minst att vi tillhör Jesus, som ” har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet” (2 Tim 1:10b), som Paulus skriver.

Sv Ps 259 – Saliga visshet

 

Psaltarpsalmen säger:
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv

När jag läser den här psalmen i Psaltaren fylls jag av en så stor trygghet och glädje. Den visar på Guds kärlek och nåd, hans godhet och omsorg om oss. Den följer oss varje dag genom livet.

Guds nåd är ny varje morgon. Det är som det står i Klagovisorna: ”Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny — stor är din trofasthet.” (Klag 3:22-23)

Låt oss sjunga om denna nåd: Sv Ps 231 – Oändlig nåd

 

Slutet av psaltarpsalmen lyder:
Och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Det är inte så konstigt att psalmen avslutas med dessa ord. När man har upplevt Guds enorma omsorg på det sätt som psalmen beskriver, så vore man ju en idiot om man inte ville fortsätta att vara i Guds närhet, nära den gode Herden, nära värden som bjuder till fest. Uttrycket "så länge jag lever" handlar egentligen ordagrant om "I dagars längd", dvs en lång följd av dagar.

Helmer Ringgren skriver i sin psaltarkommentar: "1917 översätter "evinnerligen" vilket blir en överdrift såvida man inte låter "Herrens hus" syfta på himlen och evigt liv."

Men varför skulle vi inte kunna göra det?

Att den gode Herden följer oss ända in i himlen, in i evigheten, bekräftas i framtidsvisionen i Uppenbarelseboken: ”Och en av de äldste sade till mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.” (Upp 7:13-17)

Vi har alla en möjlighet att komma dit, efter allt som Jesus gjort för oss. Han har öppnat vägen till himlen genom sin död och uppståndelse.

Sv Ps 303 – Det finns en väg till himmelen

Det finns en väg till himmelen. Den börjar här och den börjar nu.

Jesus säger: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni”. Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:1-6)

  • Jesus är den gode herden, som leder fåren.

  • Jesus är den gode värden som visar oss så stor gästfrihet.

  • Jesus är också vägen, den enda vägen, till himmelen.

Jesus följer oss varje dag genom livet och kommer att fullborda vandringen en dag genom att följa oss genom den öppnade pärleporten.

Sv Ps 300:1 och 5 – O hur saligt att få vandra

 • Solosång: Psaltaren 23

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016