Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


3:e söndagen i Påsktiden
Gospelgudstjänst i Piteå kyrka
8 maj 2011
Tema: Den gode herden
Text: Joh 10:22-30


Herden

Dagens predikan kommer att vara uppdelad i flera delar med lite sånger emellan. Det kommer att handla om herden, om fåren, om att höra herdens röst och om när man går vilse. Först riktar vi in oss på Herden, den gode herden.

Vi kan utifrån herdepsalmen kan förstå hur den gode Herden är: En god herde ser till att fåren har allt de behöver, ingenting behöver fattas dem. En god herde leder fåren till de gröna ängarna och de lugna vattnen, ser till att de återfår krafterna. En god herde leder fåren på de rätta vägarna. En god herde finns alltid med, även när de befinner sig i den mörkaste dalen. En god herde beskyddar fåren när någon fara hotar. Ja, en god herde ger till och med sitt liv för fåren för att de ska klara sig och få leva.

Allt det här uppfyller Jesus. Han säger själv: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren." (Joh 10:11)

Vi ska få höra InJoy (gospelkör från Arvidsjaur) sjunga en låt där texten är hämtad från Herdepsalmen i Psaltaren. Herren är min herde.

 

Körsång – The Lord Is My Shepard

 

Fåren

Herren är min herde. Jesus är den gode Herden som ger sitt liv för fåren.

Men vilka är egentligen fåren? Jag vet inte om du räknar dig som ett Guds barn, som ett får i Guds fårhjord. Jesus säger i dagens text att det är de som lyssnar till herdens röst och följer honom, de som lyssnar och följer.

Det Jesus säger riktar sig främst till judarna, fariséerna och de skriftlärde, de som inte trodde på honom, de som ville röja honom ur vägen. Johannes skriver i början av sitt evangelium: "Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom." Sen kommer det som kanske enklast förklarar för oss vilka som är fåren, vilka som tillhör den gode Herdens fårhjord: "Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn" (Joh 1:11-12).

Jesus kommer även till dig. Frågan är om du tar emot honom. Han vill vara din herde. Han längtar efter gemenskap med dig. Men dagens människor har lite svårt för att foga sig efter auktoriteter. Vi liknar mer katter än får. Vi vill komma när det passar oss, inte menlöst följa efter en herde. Det är kanske därför vi har problem.

Men glöm inte bort att det är den gode Herden vi talar om. Han vill inte vara en Herde som använder sin auktoritet för att trycka ner och domdera, utan för att befria oss till det liv som vi var tänkta till från början, ett liv där ingenting ska fattas oss.

Jesus säger att "Mina får lyssnar till min röst". Men det står också att "Jag känner dem". Glöm inte bort att Jesus känner dig. Han vet precis vem du är, vet vad du brottas med, dina invändningar, din osäkerhet, dina tvivel. Men han ser också din längtan efter ett liv med mening, din längtan efter vila och trygghet.

Den gode Herden vill leda dig till just dessa saker, både i livet och i döden. En stor del av Jesu löften handlar om livet efter detta, men löftena gäller alltså även mitt i livet.

Vill du höra till fåren? Då ska jag läsa en bibelvers som kan hjälpa dig: Det står att "Var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad" (Joel 2:32). Svårare än så är det inte. Då kommer den gode Herden och letar reda på dig. Var du än är, vem du än är, så kommer han till dig och vill ha gemenskap med dig! På så sätt blir du räddad.

 

Körsång

 

Att höra Herdens röst

Den gode Herden vill leda dig genom livet. Först och främst låter han dig skymta målet långt borta i fjärran. Jesus påminner dig om det eviga livet som han har förberett för oss. Det är vetskapen om detta mål som förhoppningsvis kan locka oss och motivera oss att följa honom. "Jag ger dem evigt liv", säger Jesus, "och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand."

Det finns många starka krafter här i världen som vill dra bort uppmärksamheten från Jesus. Men Jesus går vid vår sida och leder oss hela tiden. Han talar till oss, "talar stundom varning, stundom tröst" (Sv Ps 251:1) som psalmen säger.

Problemet är bara att vi har så svårt för att höra Herdens röst. Det kan bero på många saker. Jag kan jämföra med hur det är hemma när jag försöker säga nåt viktigt till barnen. Ibland kan det handla om distraktion, att Elias (min fyraåring) sitter och tittar på TV och inte hör mig mitt bland alla Disneyfigurernas röster. Ibland kan det handla om ointresse, att Elias tror sig veta vad jag vill säga och helt enkelt inte bryr sig. Ibland kan det handla om trötthet, att han bara stänger av när jag fortsätter att tjata. Ibland kan det handla om ren ovilja, till exempel när Elias borde sova, men gör allt för att slippa gå i säng. Till slut är han så utmattad att han slutligen kommer till ro.

Kanske är det på motsvarande sätt för oss när det gäller att höra Jesu röst. För det är ingen tvekan om att han vill tala till oss. Han vägleder oss genom bibelordet, genom våra erfarenheter, genom andra kristna, genom våra tankar och känslor, genom drömmar och visioner, genom direkta tilltal, och kanske – förhoppningsvis – även via prästen. Det är i alla fall min bön.

 

När man går vilse

Men även om man är ett Guds barn, ett får i Guds stora fårhjord, så kan man gå vilse, medvetet eller omedvetet. Ibland kan man hamna i en återvändsgränd och vet varken ut eller in. Jag ska läsa några verser ur profeten Hesekiels 34:e kapitel, där det handlar om att fåren, dvs folket, har blivit vilseledda av de som var utsedda att vara deras herdar.

Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.” (Hes 34:11-16)

Den gode Herden har aldrig övergett sina får. Varken på den tiden eller idag. Han söker efter de bortsprungna, söker efter dig och mig, och när han funnit oss bär han oss hem på sina starkar axlar, precis som bilden visar högst upp på vår altartavla.

Det vi själva kan göra är att ropa på honom, ropa efter hjälp, för han hör vår bön och är inte långt borta från oss. Som jag sa för en stund sen, så står det: "Var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad" (Joel 2:32)

Kören ska nu sjunga en sång som handlar om just det här. Jag ska försöka översätta texten:

När du är trött och missmodig och du känner dig nere, när dina vänner har övergett dig och du inte har nånstans att ta vägen, när dina bördor känns för tunga att bära, ropa bara på Herren, så kommer han att vara där.

Det har funnits tillfällen när jag känt mig så ensam, när det känts som om allt hopp varit ute. Jag har legat vaken på natten och undrat om det nånsin kommer att bli bra igen. Men då har Mästaren lugnat stormen inom mig, han kom ner från himlen och räddade mig. Jag behövde bara ropa på honom, så var han där.

 

Körsång – Call On The Lord

 

Avslutning

Ropa till Jesus, till den gode Herden. Han ser dig, han känner dig, han hör din bön och han vill leda som den gode Herden som leder sina får genom livet.

Jag ska avsluta predikan med att läsa herdepsalmen igen, men nu väljer jag den gamla översättningen.

Herren är min herde, mig skall inget fattas, 2han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro, 3han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. 4Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav, de tröstar mig. 5Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. 6Godhet endast och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen.”

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016