Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


3:e söndagen i Advent
Gudstjänst i Backens kyrka
15 december 2019
Tema: Bana väg för Herren
Text: Luk 3:1-15


Ja, så var det dags att hålla avskedspredikan. Det känns lite konstigt, får jag erkänna. Jag funderade på att dra igenom alla predikningar jag haft här i Backens kyrka, så att ni som missat nån skulle få en ny chans. Men min kära hustru stoppade mig. Det är henne ni ska tacka!

Det som är så bra med en avskedspredikan är att den inte skiljer sig från andra predikningar. Även den här kommer att handla om Jesus.

I mina förberedelser dök den återigen upp i tankarna, den sak som jag tycker beskriver temat ”Bana väg för Herren” allra bäst, nämligen en snöskyffel. Jag vet att jag använt den för tre år sen. I kyrkan alltså. Hemma har den använts något senare. Det håller dock på att vara ett tag sen. Det har ju inte direkt varit ett skottår den här vintern. Än så länge i alla fall.

Vi läste nyss om Johannes Döparen. Han var en vägröjare för Jesus, en snöskyffel eller en plogbil om du så vill, utsänd för att bana väg för Messias ankomst. Hans budskap var hårt. "Redan är yxan satt till roten av träden", var bara ett av hans varnande, hårda, raka ord. Det är långt mycket hårdare än vad jag nånsin framfört. Johannes förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. Huvudsyftet var att förbereda folket, eftersom himmelriket är nära, både i tid och rum

Men hur ofta predikas det omvändelse idag? Och vem skulle idag ta emot ett budskap om att vi måste vända om, att vi måste göra bot och bättring för att kunna ta emot Jesus? Vi duger väl som vi är?

Kanske är det just det budskapet vi behöver få höra idag? Kanske är det precis vad som behövs för att vi ska få se Guds frälsning i vårt land och i våra egna liv? Och varför säger jag ”kanske”? Varför lindar jag och många andra predikanter in det raka budskapet? Jag gör ett nytt försök: Mina vänner i Backens kyrka: Ni måste vända om! Eller rättast sagt: VI måste vända om och på nytt vända oss till Jesus för att kunna ta emot den frälsning han vill ge oss.

Vi håller på att vara så insnöade på många plan att kyrkan idag behöver människor med snöskyfflar, ödmjuka tjänare som är villiga att ta itu med den snö som utestänger oss från det liv som Jesus vill ge oss var och en.

För vad är det som säger att inte Johannes Döparens budskap gäller oss? Han använde orden: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden?

Jag skulle själv använda orden: Varför inbillar vi oss att vi är så säkra idag?

Sannolikt för att vi är insnöade, indoktrinerade med ett budskap som ligger långt från Johannes Döparens radikala omvändelseförkunnelse och därmed är längre från Jesus än vi kanske anar. De gamla sanningarna är översnöade av ett allt flummigare eller fluffigare predikosubstitut, i en kyrka där det på många håll är viktigare med underhållning i gudstjänsterna än att få höra Guds ord.

Det gör att vi så sällan blir berörda. Det gör att vi sakta men säkert blir insnöade och våra hjärtan långsamt fryser till is. Och får det pågå länge är risken stor för ständig tjäle inombords, en andlig permafrost.

Vad är det då för sanningar som måste skottas fram?

 

1. För det första: Sanningen att det kan finnas is under det tunna snölagret, som får dig att falla.

Vi har nog alla varit med om att halka och slå oss ordentligt när vi har för bråttom i nysnön. Vi vet att vi måste gå varsamt när det ligger is under den nyfallna snön.

Så är det i livet också. Det finns sånt som inte är bra för dig. Det finns synd, som vi kallar det i kyrkans värld, synd som får dig att falla, som får dig att glida iväg från Jesus, bort från det trygga och säkra. Ibland kan du ju – även om du skulle vara beredd på det – halka till och så vips ligger du där och sprattlar med en ömmande svanskota.

Nej, omvänd dig och håll dig borta från sånt som inte är bra för dig. Skotta bort snön, påminn dig om platserna och situationerna som får dig att falla och sanda med den styrka som finns i Guds förlåtelse och hans ledning. Skotta och sanda så att du kan gå tryggt genom livet och använd gärna broddar, ty det ”broddskar”.

 

2. Den andra sanningen som måste skottas fram är sånt som du tappat bort i snön.

Jag minns när jag var i 6-årsåldern och hade fått en ny fin boll som var perfekt att använda på hockeyplan på Södermalm i Lycksele. Jag och brorsan var ofta där och åkte skridskor, givetvis med hjälmar, gröna JOFA-hjälmar. Men en gång när vi var där råkade jag med ett oväntat bra slagskott slå bort den röda bollen. Den for djupt in i en snöhög och hur mycket vi än letade så hittade vi aldrig igen den. Jag minns hur ledsen jag var och jag måste erkänna att det känns fortfarande idag.

I livet finns det andra saker vi kan tappa bort i snön, utan att vi ville det. Det kan till exempel vara den här enkla barnatron. Ni vet den där Gudstron när allt är så självklart och vi känner den trygghet som tron ger. Men nånstans under vägen är det alltför många som tappar bort barnatron. Vi börjar krångla till saker och tappar bort enkelheten, självklarheten, tryggheten och närheten.

Det är dags att börja skotta fram barnatron igen. Jag har många gånger citerat min morfar – och gör det alltid vid dopsamtalen när vi pratar om att vi måste bli som barn för att kunna ta emot Guds rike. Morfar började bekänna sin tro först efter 80-årsåldern, men då brukade han säga: Det står ju i Bibeln att Gud vill att alla människor ska räddas och komma till insikt om sanningen – och om nu Gud vill och jag vill, då kan det ju inte vara så svårt. Då ska det ju vara som klart.” Vi måste omvända oss och skotta fram den här enkelheten igen! Om Gud vill och jag vill – vad är det då som hindrar? Krångla inte till det. Då är det klart! Sen får vi vila i denna barnatro tillsammans med den Gud som håller allt i sin hand.

 

3. Den tredje sanningen som behöver skottas fram är det som brukar formuleras med orden ”Det som göms i snö kommer upp i tö”

Ja, tänk så mycket skit vi gömmer undan, både för oss själva och för andra. Vi kan förtränga sorg och gamla oförrätter. Vi kan gömma undan synd och annat som vi inte vill att nån annan ska få veta, saker vi gjort och sånt vi inte gjort. Och allt det här kommer förr eller senare att tina fram och påminna oss om hur dåligt vi egentligen mår.

Det vi behöver göra är att omvända oss och ta hand om allt sånt här som vi bär på. Det är inte tänkt att du ska behöva bära på allt det här själv. Sanningen är att du får lämna allt detta till Jesus, han som säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila” (Matt 11:28)

Men ofta kämpar vi på i egen kraft, trots att vi inte behöver det.

Jag kommer att tänka på en gubbe som bodde i byn Granbergsträsk där min morfar och mormor bodde och en plats dit vi gärna återvänder till vår sommarstuga. Hursomhelst berättas det om en gubbe som begav sig ut i snöovädret för att skotta. Men hur mycket han än kämpade på, så hjälpte det ingenting. Gången han hade skottat snöade snabbt igen blåsten och det ymniga snöfallet. Då lär han till slut ha sagt, riktat till Gud: ”Han val gi sä, han som bätter hov ha” (alltså ungefär: ”Han måste ge sig, han som har bättre förstånd”)

Nej, så här är det: Vissa saker behöver du kanske inte ta tag i just nu. Vänta tills tiden är inne, när det slutat snöa. Men kämpa då inte på i egen kraft, för Jesus finns nära dig, beredd att hjälpa, att förlåta, upprätta, befria och hela.

 

4. Och det leder oss fram till den fjärde sanningen: Att det finns ingen snö som är för tung för Jesus. Han hjälper dig gärna med skottningen.

Jag minns en jul när familjen hade varit bortresta och vi kom tillbaka hem till Piteå och det hade snöat dryga halvmetern. Jag visste att jag hade ett par timmars skottning framför mig, men glädjen blev stor när jag upptäckte att någon granne hade anlitat en traktor som tagit bort allt, alltså även på vår uppfart. Ni förstår vilken stor lättnad och stor tacksamhet jag kände i den stunden.

Så tror jag det är med Jesus också. Han är bara ett telefonsamtal bort – eller snarast en enkel bön bort – och kommer gärna med sin traktor och snöslungar bort de bördor du har i ditt liv. För Jesus finns inga hopplösa fall.

Jag håller som bäst på att läsa Sebastian Staksets självbiografi, där han beskriver hur Jesus kommit in i hans liv och befriat honom från hans djupa mörker med ett tungt drogmissbruk och grov kriminalitet – befriat honom till att bli en av de mest entusiastiska och mest glädjespridande människorna i vårt land – och hans budskap är också att du måste vända om för att ta emot det nya livet från Jesus – och när du inte orkar själv, så finns Jesus där och hjälper dig.

Nej, för Jesus finns det inga hopplösa fall, inga snödrivor som är för stora och för tunga.

Till sist: Varför behöver du omvända dig? Varför behöver du skotta bort snön i ditt liv? Jo, det är för att bana väg för Herren, för att Jesus ska kunna komma in i ditt liv och ge dig sin frälsning och befrielse, för att du ska kunna leva.

Så nu är det ditt val att bestämma dig om du vill fortsätta plumsa på i den snö du befinner dig i, vare sig det handlar om fjäderlätt pudersnö med bedräglig is därunder eller tung djupsnö. Det är dags för omvändelse och det finns hjälp att få från Jesus, som är mer än en ”hedersskyffel”. Jesus har kommit för att hjälpa dig, befria dig och leva med dig tills den eviga våren och den himmelska sommaren är inne.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2019