Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


2:a söndagen efter Trettondedagen
Malå kyrka
16 januari 1994
Tema: Livets källa
Text: Joh 2:1-11


Hur ska man kunna tro på nånting som man inte kan se? Den frågan ställer sig många människor.

När Jesus började gå omkring och predika antar jag att många till en början funderade på vem denne märklige man var. När han kallade sina lärjungar släppte de allt de hade för händer och följde honom. Fariseerna och de skriftlärde fick snabbt ett ont öga till honom, eftersom de kände sig hotade. Och här vid bröllopet i Kana fick folket se en liten glimt av vad som väntade, en glimt av Jesu härlighet. Och ryktet om honom spred sig.

Det måste ha varit lättare för folket på den tiden att tro på Jesus. När han predikade var det minsann annorlunda än när dagens halvdåliga präster gör halvhjärtade försök och där halva församlingen sitter och sover under predikan och resten, nästan, glömmer allt när de går ut från kyrkan. Ja, det måste ha varit lättare att tro på den tiden: Det hände under, vinundret i Kana, blinda fick sin syn, döva kunde höra, lama kunde gå. Det måste ju ha varit lättare för dåtidens människor att kunna tro, eftersom de fick se tecken att Jesus verkligen var Messias, Guds son.

Men samtidigt var det ju många som inte kunde tro, trots att de såg det här, så hur ska då vi kunna tro när inte alla kunde tro på den tiden?

I GT-texten (2 Mos 33:18-23) läste vi att Mose också ville ha bevis, trots att han levde nära Gud: "Låt mig få se din härlighet". Men inte ens Mose fick se honom, bara på ryggen. Men först var han tvungen att lyftas upp på en klippa. Denna klippa tror jag är Jesus. När Mose stod på den klippan fick han se Gud på ryggen när han gick förbi, inte allt, för hela Guds härlighet klarar ingen av att möta. Det är bara genom att stå på klippan Kristus som vi kan förstå en aning om vem Gud är. Genom Jesus kan vi förstå vem Gud är och hans härlighet kan uppenbaras.

Men hur ska då vi kunna tro?

Jag tror att det första vi måste göra är att be. Vi glömmer så ofta att uttrycka vår längtan efter Gud. Jag tror att vi måste be av hela vårt hjärta, ärligt, att Gud uppenbarar sin härlighet för oss, att han hjälper oss att se och förstå, annars är det omöjligt. Om vi inte öppnar vår hjärtas dörr så kan han inte heller komma sig in, för han tränger sig inte på. Be så ska ni få!

Jag tror också att vi måste be Gud att vår inställning till honom ändras. Ofta ber vi bara när vi har det jobbigt: "Herre, hjälp mig! Herre, ge mig!". Inget fel i den bönen, men Jesus vill vara med även i livets glada stunder, precis som på bröllopet i Kana: "Tack, Herre". Vi behöver öppna våra ögon för att kunna se Jesus och hans härlighet i alla livets skiften. Jag tror att det är först då som man kan lära känna honom sådan han är, att vi först då kan bli förvandlade och förnyade och känna glädje över att vara kristen.

En annan sak vi så lätt glömmer bort är att Gud är densamme idag som han var då på Jesu tid. Samma tecken och under kan ske hos oss idag, i Malå, just för att han är den han är. Gud är densamme, och han vill göra allting nytt, för dig och för mig och för hela vår församling. Han vill låta sin Ande flöda över oss och låta sin härlighet bli uppenbarad för oss och vill förvandla oss var och en.

Men det kan han inte göra om inte vi är öppna för Andens verk och vill det. För det finns så mycket mer att se, så mycket mer att få. Jag önskar att vi alla kunde förstå det.

Även om Jesus inte är hos oss som människa idag så är han hos oss i form av den Helige Ande. Jesus sa till sina lärjungar: "Jag ska be Fadern och han ska ge er en annan hjälpare, som ska vara hos er för alltid: sanningens ande... Hjälparen, den Helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er". (Joh 14:16-17a, 26).

Och Anden kom över folket som var samlade på Pingstdagen, de som väntade och längtade efter det som Jesus hade utlovat. När Anden utgöts blev de förvandlade. Petrus, t ex som hade förnekat Jesus, blev väldigt frimodig och predikade i Andens kraft. Tecken och under skedde precis som när Jesus var mitt ibland dem och många människor kom till tro.

Gud är densamme idag. Utan den Helige Ande kan ingen människa vara kristen, ingen enda kan få nåden att upptäcka Herrens härlighet. Men Anden verkar ibland oss idag också. Vi kan fortfarande idag få små glimtar av Guds härlighet. Och det finns så mycket mer att upptäcka och uppleva som kristna än vi kan tro. Genom den Helige Ande kan vi helt plötsligt få uppleva att det faktiskt finns glädje i att tro, att det finns liv i kyrkan, att det finns en mening i allt vi gör, att det finns liv i bibelordet, i sångerna och predikan, men utan den Helige Ande blir allting lika dött som en av blommorna hemma som fick för lite vatten.

Den Helige Ande längtar verkligen efter att få vattna den torra jord som du har, Han vill visa att det finns så mycket mer än du kan tänka dig. Men du måste öppna dig, göra dig åtkomlig för honom. Det kristna livet kan vara så otroligt fantastiskt där man varje dag får uppleva Herrens härlighet och närhet.

Så hur ska man då kunna tro på nånting som man inte kan se?

Be att Jesus öppnar dina ögon så att du kan se en glimt av hans härlighet. Be att han fyller dig den Helige Ande, att du blir född på nytt, det är bara så du kan få nåden, förmånen, att tro! Kom ihåg att det alltid finns mycket mer än du kan se!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016