Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


2:a söndagen efter Trettondedagen
Piteå och Öjeby kyrka
15 januari 2011
Tema: Livets källa
Text: Joh 2:1-11


Den här texten handlar om förvandling. Eftersom jag är nykterist hade jag kanske hellre önskat att Jesus hade förvandlat vin till vatten, men nu var det inte så. Det handlar om att Jesus förvandlar vatten till vin. Det var aningen mer populärt där vid bröllopet i Kana, byn som inte låg så långt från Nasaret.

Detta är Jesu första underverk enligt Johannesevangeliet och det visar att Jesus har omsorg om oss människor på många plan. Här räddar Jesus hela bröllopsfesten, en fest som på den tiden enligt judisk tradition ofta höll på i upp till sju dagar. Om vinet hade tagit slut hade det varit en stor skam. Men Jesus räddade festen. Ja, han gjorde den till och med ännu bättre.

Med den här händelsen, bröllopet i Kana, som mönster, kan vi se hur den stora förvandlingen kan gälla dig och mig personligen. För Jesus kan på samma sätt rädda våra liv, förändra, förvandla och lyfta våra liv till nånting som vi aldrig trodde var möjligt.

 

Först och främst: Jesus är med

Glöm inte bort att Jesus är med. Han delar ditt liv, både vardag och helg, allt från ensamhetens tristess till glädjefyllda bröllopsfester.

Jesus tar inte avstånd från oss och våra sammanhang. Och även om vi drar oss undan honom, så finns han alltid nära. Utan Jesus vore det omöjligt, men när Jesus är nära är en bestående förvandling möjlig.

 

Sen kommer vi till Behovet

Det står i texten att Maria säger till Jesus ”De har inget vin”. Det är mycket troligt att allt detta skedde bland fattiga människor. Brudgummen hade köpt så mycket han hade råd med och hoppades att det skulle räcka, men det gjorde det inte. Vinet är slut och vi anar katastrofen.

På samma sätt får vi komma till Jesus med våra behov. Vi får vara säkra på att han bryr sig, hur litet eller stort det än är. Jesus bryr sig. Det har han alltid gjort och kommer alltid att göra. Jesus bryr sig, eftersom han älskar oss och vill vårt bästa.

 

När tiden är inne

Men det är inte säkert att rätta tiden är inne just nu. ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än”, säger Jesus till sin mor.

Det här kan inte ha varit så roligt att höra. Tänk om jag i ungdomens dagar hade svarat min mamma på det här sättet om hon bad mig att till exempel skotta snö. ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än” Då är det väl inte otroligt, hur snäll min mamma än är, att min stund hade kommit lite snabbare än vad jag hade tänkt mig.

Hursomhelst har jag alltid tyckt att det här uttrycket låter så kallt, hårt och nedsättande. ”Låt mig vara, kvinna”. Men det är skillnad i språket. Det är faktiskt fyllt med respekt och ömhet, även om Jesus markerar att det inte är läge just nu.

Och så kan det vara även för oss. Även om vi har svårt att acceptera det kanske inte tiden är inne riktigt än förrän våra problem ska lösas. Men det viktigaste är att vi nämner behoven för Jesus och lägger dem i hans händer. Han kommer att agera när tiden är inne. Det är som det står i Psaltaren 37:5: ”Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla”.

Och i texten skulle det inte dröja länge. Medan Maria väntade hade hon förberett tjänarna: ”Gör det han säger åt er”. Det fanns en förväntan på att nånting skulle ske, även om de knappast hade anat sättet.

När så tiden är inne säger Jesus till tjänarna: ”Fyll kärlen med vatten”. Och det gör de.

Jag har faktiskt aldrig, förrän häromdagen, tänkt på hur mycket jobb detta innebar för tjänarna. De ifrågasatte aldrig det Jesus bad dem göra, även om det handlade om att hämta 600 liter vatten ur brunnen, som säkert låg en bit bort, och fylla stenkärlen ända till brädden.

 

Det här handlar om lydnad och det är vår del i förvandlingen.

Vi har så lätt för att bli passiva och förvänta oss att Jesus ska förvandla och förändra våra liv utan att vi behöver lyfta ett finger. Och visst kan han ju göra det. Men ofta är det vi själva som är hindret och ofta är vi själva en del i lösningen. Ibland kanske tiden inte är inne förrän vi är beredda, förrän vi är villiga att göra vad som krävs.

Vi gör vad vi kan, så gör Jesus resten. Vi gör det som är möjligt, så gör Jesus det som är omöjligt.

Tjänarna förstod säkert inte varför de behövde hämta vatten. Det var ju vin de behövde. Men de lydde. Lydnaden beredde marken för att ett under kunde ske.

Vad kan vår lydnad handla om?

Ja, om behovet är frid, att du saknar frid, så handlar lydnaden antagligen om att du behöver avsätta tid när du stänger av TV:n, datorn, musiken, radion, eller vad som nu hindrar dig från att stilla dig.

Om behovet är glädje, kanske lydnaden handlar om att ta dig ut och träffa de människor som kan dela med sig av deras glädje.

Om behovet är vänskap, kanske lydnaden handlar om att själv ta första steget och bjuda hem någon.

Om behovet är hälsa, kanske lydnaden handlar om att faktiskt följa läkarens rekommendationer. De står ju i Guds tjänst, vare sig de vet om det eller inte.

Om behovet är förlåtelse, kanske lydnaden handlar om att bita i det sura äpplet, ödmjuka sig och sträcka ut handen till försoning.

Om behovet är tröst, kanske lydnaden handlar om att lyssna till alla de löften som finns i Guds ord, för där finns det både tröst och hopp.

Om behovet rätt och slätt är Jesus, kanske lydnaden handlar om att höra hans kallelse till nattvardsbordet, eftersom han vill möta dig där.

Vi gör det som är möjligt, så gör Jesus det som är omöjligt. Och för Jesus är ingenting omöjligt. För Jesus finns det inga hopplösa fall. Ofta är det de som drabbats allra hårdast i livet som får uppleva den största förvandlingen. De har liksom ingenting kvar. Den som är tom kan bli fylld.

Och det är också nyckeln för oss.

Det står inte i texten, men antagligen tömde tjänarna ut det gamla vattnet ur stenkärlen innan de fyllde på nytt. Problemet för oss är att vi så ofta är fyllda med gammalt vatten, så vi rymmer inte det nya vinet. Kanske bär vi på högmod och stolthet som behöver tömmas ut. Där kan det också finnas bitterhet, skuld, sorger, synder, själviskhet. Ja, våra liv är fyllda med så mycket unket vatten som behöver tömma ut. Vi får komma inför korsets fot och bli tömda på allt vårt eget. Då kan Jesus också fylla oss på nytt upp till brädden och förvandlingen kan ske.

Och hur ser då förvandlingen ut?

Sista delen av predikan handlar om det som bröllopsvärden säger till brudgummen när han smakat på det under som Jesus gjort, när vattnet blivit vin. Han säger: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.”

Det är så förvandlingen ser ut. Den är inte till det sämre, utan till det bättre. Det kan faktiskt vara så att ditt liv inte är slut. Du har kanske de bästa åren framför dig, hur gammal du än är.

Ditt liv har kanske inte alltid varit så enkelt alla gånger, men tänk om du från och med idag fick fyllas på nytt, upp till brädden, med den frid, glädje och trygghet, som bara tron på Jesus kan ge.

Den stora förvandlingen vid bröllopet i Kana pekar också fram emot det som väntar oss i himlen. Det bästa i livet återstår.

 

En kort sammanfattning till sist:

Jesus är livets källa, källan till livets alla dimensioner. Vi får komma till honom, vara nära honom. Vi får nämna alla våra behov för honom, vänta på att rätta tiden ska vara inne och lyda honom när han kallar oss att göra vad vi själva behöver göra för att förvandlingen ska kunna vara möjlig. Vi får tömma ut allt vårt eget och fyllas upp till brädden av den nåd som gör förvandlingen genom Jesus Kristus möjlig för oss. Och förvandlingen är till alltid det bättre. Det är mycket möjligt att det bästa i livet här på jorden återstår och sen med all säkerhet i himlen, för Jesus har sparat det goda vinet till sist.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016