Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


2:a söndagen efter Trefaldighet
Piteå kyrka
29 juni 2003
Tema: Kallelsen till Guds rike
Text: Luk 14:16-24


För ett par månader sen damp det ner ett vackert kuvert på golvet nedanför brevinkastet. Det syntes direkt att det var nåt speciellt, så jag lade de vanliga räkningarna och tidningarna åt sidan och sprättade upp kuvertet. Det visade sig vara en inbjudan till ett bröllop, en av mina bästa vänner ska gifta sig i slutet av sommaren. Jag tyckte det var jättekul, först och främst att han äntligen ska gifta sig, men även för att vi blev inbjudna att vara med på bröllopsfesten.

När det dyker upp en sån här inbjudan, vad kan man då få reda på?
• Jo, först och främst vad som ska hända, dvs ett bröllop.
• Sen när det är dags, 2 augusti
• Vidare var bröllopet ska vara, i Boliden
• Och till sist: O.S.A. "Om svar anhålles", dvs att man, innan ett speciellt datum, förväntas ge besked om man kan och vill komma eller inte.

I dagens text pratas det också om en fest. Det står inte vilken typ av fest, men vi kan förstå att det är ett riktigt stort party och att många är inbjudna. Vi förstår också att inbjudan kommer från Gud och att festen är i himlen.

Jesus berättar den här liknelsen när han är bjuden till en av fariséerna och man förstår att många av dennes likasinnade är samlade. Jesus hade förmanat värden och sagt: "När du bjuder på middag eller någon annan måltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning; belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse." (Luk 14:12-14)

Det ligger mycket i det, att inte bjuda in såna som kan bjuda igen. För då blir det bara en rundgång i att försöka överträffa varann och stiga i status. Där har nog de flesta av oss en hel del att lära oss. Om vi vill ha Guds sinne och visa verklig kärlek och omsorg, ska vi i stället öppna upp våra hem för såna som verkligen behöver det och knappast förväntar sig det. Det är så Gud gör.

Liknelsen handlar om just detta. Judarna, Guds eget folk, ville inte komma på den fest de hade blivit inbjudna till och de kom med några verkligt dåliga svepskäl. Detta betraktades på den tiden som ett grovt etikettsbrott, en förolämpning mot den som bjudit in. Hos vissa arabstammar betraktades detta till och med som en krigsförklaring.

Men det gör också att möjligheten öppnades för dig och mig. Det är nämligen du och jag som är folket från gatorna och gränderna, de fattiga och krymplingarna, de blinda och lytta.

Det är som Petrus skriver i sitt första brev: "Ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet."
(1 Petr 2:9-10)

Turen har kommit till oss. Du och jag är inbjudna till den himmelska festen. Jesus har ordnat allt detta genom sin död och uppståndelse. När du döptes fick du ett inbjudningskort. Ditt namn är skrivet på gästlistan och det enda som förväntas av dig är att du svarar ja på kallelsen. O.S.A. så snart som möjligt.

Men även om turen har kommit till oss, även om Guds inbjudan gäller oss, måste vi lämna besked. Vi kan också sumpa vår möjlighet, precis som de som först blev inbjudna. Chansen kan gå förbi även oss, så det gäller för oss att stanna upp och tänka efter.

I liknelsen fick vi höra några lama ursäkter. De inbjudna tog jordiska förpliktelser som förevändning att inte komma. Inte för att egendomarna och äktenskapet i sig står emot Guds inbjudan. Nej, själviskheten gjorde dem förblindade så att de inte såg och tog vara på livets strålande möjlighet att komma till gudsrikets glädjefest.

Den som köpt en åker kunde mycket väl se på den följande dag, den fanns kvar då också, eller hur? Och ingen köper ju ett par oxar utan att först ha sett efter att det är bra oxar, eller hur? Och den nygifte maken hade mycket väl kunnat ta med sig sin hustru på festen, eller hur?

Nej, det här var givetvis bara svepskäl. De ville inte komma och Gud tvingar ingen, även om han givetvis blir sårad och besviken.

Det vi kan fråga oss själva om är huruvida dessa tre saker kan vara ett hinder även för oss? Det är nog bara du själv som kan svara på den frågan för egen del, men om vi i stället försöker vända på det hela och se möjligheterna: Det finns nämligen ingenting som säger att våra egendomar, det arbete vi står mitt uppe i eller glädjen i våra hem skulle förstöras om vi tackar ja till inbjudan till Guds rike, tvärtom.

Vi handskas inte sämre med den jordiska egendomen om vi inser att vi är förvaltare av Guds gåvor. Vi blir inte sämre arbetare om vi både ber och arbetar. Och hemmets glädje blir inte mindre om hela familjen älskar Gud och tjänar honom. Gemenskapen med Gud kan verkligen ge hemmets glädje ytterligare en dimension.

Vi är alla inbjudna till den stora festen och många av oss har redan med glädje tackat ja och vill komma. Men fortfarande finns det många platser kvar. Jesus säger t ex att "I min faders hus finns många rum" (Joh 14:2a). I texten läste vi att Gud sänder ut sin tjänare till vägarna och stigarna för att huset ska bli fullt.

Där har vi vår stora uppgift idag. Det finns alltför många i vår närhet som inte har uppmärksammat den inbjudan de har fått. Den har kommit bort i det stora flödet av information och erbjudanden. De kanske inte ens vet om att det är på gång en fest som är större än Piteå Dansar Och Ler. De kanske har missat det på grund av att de inte är tillräckligt uppmärksamma eller för att vi inte är tillräckligt glada och förväntansfulla. Det är nåt vi borde prata mer om och leva i redan nu, eller hur? Glädjen över den stora festen finns ju redan nu i oss, eller hur?

Även om de har uppmärksammat sin egen inbjudan är det inte säkert att de vet om att de är välkomna som de är. Man behöver inte vara kändis och stå på festfixarnas innelistor. För Gud är alla kändisar: "Jag har kallat dig vid ditt namn. Du är min" (Jes 43:1b – 1917 års översättning). Det är också mycket möjligt att de inte tycker att de har tillräckligt fina kläder för att komma på festen, men då måste vi påminna om att Jesus har fullbordat allt, att han har lagt fram de kläder som behövs.

Vi kan sammanfatta denna predikan i två meningar: Vi har alla fått en exklusiv, men inklusiv inbjudan från Gud till den stora glädjefesten i himlen. På inbjudningskortet står det: Du är välkommen. Kom som du är – och ta gärna med dina vänner! O.S.A. så snart som möjligt…

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016