Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


2:a söndagen i Påsktiden
Gudstjänst i Backens kyrka
28 april 2019
Tema: Påskens vitten

Text: Joh 21:15-19


Idag ska vi stanna till inför Petrus, den kanske färgstarkaste av Jesu lärjungar. Han var impulsiv, det var alltid han som förde lärjungarnas talan. När Jesus frågade dem om vem de trodde han var, så svarade Petrus: "Du är Messias, den levande Gudens son" (Matt 16:16). Petrus verkar ha varit en naturlig ledartyp och det är kanske inte konstigt att han blev en av de tre som var närmast Jesus.

Petrus var hängiven, den som stod i första ledet, den som lovade och bedyrade att även om alla andra skulle överge Jesus så skulle i alla fall inte han göra det. Men ändå var han precis som de andra – han svek bara några timmar senare. Petrus blev en feg förnekare när han mötte hotfulla frågor i översteprästens hus.

Tänk er in i den förtvivlade känsla och den förkrosselse som Petrus måste ha känt när tuppen gol. Då först gick det upp för honom vad han hade gjort. Han hade förnekat att han ens kände Jesus, precis som Jesus förutsagt att han skulle göra. Inte en gång, inte två gånger, utan tre gånger. Och det står att han gick ut och grät bittert.

Petrus hade satsat några av sina bästa år på att följa Jesus. När kallelsen kom att följa Jesus hade han utan att tveka lämnat fisket i Gennesarets sjö för att bli Jesu lärjunge. Nu var allt slaget i spillror. Han hade svikit sin Mästare, som nu dessutom hade blivit dödad. Petrus visste att Jesus visste, därför kändes det extra svårt. Det fanns inte någon möjlighet att få förlåtelse och upprättelse.

Men på uppståndelsens morgon, när kvinnorna kom från graven och berättade att Jesus inte längre var där, att Maria från Magdala till och med hade träffat den Uppståndne och att han då hade hälsat speciellt till Petrus, då tändes hoppets låga. Petrus sprang det fortaste han kunde till graven och fann att det bara var linnebindlarna som låg kvar.

Några dagar senare, när lärjungarna var ute på Gennesarets sjö och fiskade och väntade på att Jesus skulle komma dit – som han hade lovat - då kom han på stranden. Petrus blev så jublande glad, och impulsiv som han var slet han av sig manteln, hoppade i vattnet och simmade till Jesus. Han kunde inte vänta en sekund extra, när Mästaren hade kommit tillbaka. Han ville vara med Jesus.

Där på stranden, när de hade ätit, kom så frågan från Jesus som måste ha skurit så djupt i hjärtat: "Petrus, älskar du mig?" Skammens rodnad måste ha spridit sig på kinderna, Petrus minns ju förnekelsen. "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär". Tala om pinsamt! Och om då Jesus hade nöjt sig där… näe: han frågade två gånger till. "Petrus, älskar du mig?"

Vad är det som händer egentligen? Sparkar Jesus på en som redan ligger? Nej, tvärtom. Med dessa frågor böjer sig Jesus ned och lyfter upp Petrus. Han upprättar den svage och Petrus förvandlas från den fege förnekaren till bekännaren. Gud skapar på nytt och förvandlar nederlag till seger. Petrus får stryka ett streck över sin förnekelse genom att bekänna att han älskar Jesus. Inte en gång, inte två gånger, utan tre gånger. För varje förnekelse kommer en kärleksförklaring. För varje svek blir Petrus förlåten och upprättad.

På samma plats som Petrus första gången blev kallad att vara Jesu lärjunge: "Följ mig", där blir kallelsen upprepad och förnyad: "Följ mig!" Jesus hade en gång sagt: "Du är Petrus, Klippan, och på den klippan ska jag bygga min kyrka" (Matt 16:18). Petrus hade fått ett speciellt uppdrag. Samma uppdrag upprepas här och förnyas: "Var en herde för mina får... för mina får på bete".

Petrus som för bara några dagar sen hade varit förkrossad, förvandlas av Jesus till en fullt upprättad och förlåten människa med ett uppdrag att föra ut budskapet om att Jesus har uppstått från de döda.

Samma upprättelse finns även för oss, för dig och mig. Kanske känner du det som Petrus, att du på något sätt har svikit Jesus, att du har lämnat kallelsen att vara hans lärjunge. Jesus frågar dig nu: "Älskar du mig?"

- "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär" Du vet också att jag har svikit och inte varit så helhjärtad som jag innerst inne vill. Jag förnekar dig ibland, kanske inte i ord, men i mina handlingar. Jag lever inte som om jag hade dig i mitt hjärta. Förlåt mig Jesus – Du vet att jag har dig kär.

Jesus böjde sig ner och upprättade Petrus. Han böjer sig också ner och upprättar oss. Han är som krukmakaren, som vi läste om i den gammaltestamentliga texten. Krukmakaren formar leran med sina händer. Ibland kan det misslyckas, men då börjar krukmakaren om vid drejskivan, börjar om med samma lerklump.

Det är Jesus som är krukmakaren. Vi är leran i hans händer. Han har en plan för dig och ditt liv. Han formar dig till att vara hans ”ler-junge” här på jorden. När vi går vår egen väg och på så sätt misslyckas – vilket vi alla gör, titt som tätt – vill han börja om, precis som krukmakaren och leran, precis som Jesus och Petrus där på stranden.

Jesu kallelse till dig gäller fortfarande: "Följ mig". Du kan också bli påskens vittne, en frimodig bekännare att Jesus är uppstånden och att han har upprättat världen – inklusive dig själv!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2019