Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


2:a söndagen i Advent
EFS Svensbyn
7 december 2014
Tema: Guds rike är nära
Text: Rom 15:4-7


Återigen kommer vi inför texter som handlar om de yttersta tiderna. Kyrkoåret avslutades med uppmaning om vaksamhet och väntan inför tidens slut och tiden för Kristi återkomst. Nu kommer det tillbaka med temat ”Guds rike är nära”. Jag tror inte det är nån slump, för hur det än är, så är vi idag närmare den dagen än vi var för två-tre veckor sen. Okej, det är ju en självklarhet, men i stället för att dra på munnen borde vi kanske tänka lite mer på allvaret i detta.

Vi läste i evangelietexten om olika tecken som ska visa sig när det är dags. Det handlar om tecken i solen, månen och stjärnorna. På andra ställen står det om naturkatastrofer och stegrande ondska. Vi ser det, vi hör det och som det står i texten: många människor ska drabbas av ångest, rådlöshet och skräck. Vi kan känna av det, men å andra sidan behöver vi verkligen inte känna ångest. Vi behöver inte bli rädda, för det blir den största dagen för oss, när Jesus kommer tillbaka för att befria oss. ”När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”, säger Jesus

Men hur ska man kunna veta det? Hur ska vi kunna undvika att vara rädda?

Jag tror att vi behöver prioritera fyra saker, både för egen del och för oss som församling. Det är inga revolutionerande lösningar, utan en återgång till det normala. Det som vi brukar kalla de fyra b:na. Vi behöver ta oss tid med Bibelläsningen, Brödragemenskapen, Brödsbrytelsen och Bönen.

 

För det första bibelläsningen:

Det stod i dagens episteltext: ”Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp”.

Jag måste stryka under en viktig nyansskillnad här: I Bibel 2000 står det att vårt hopp bevaras genom VÅR uthållighet och den tröst SKRIFTEN ger oss. Men egentligen står det i grundtexten att det är skriften som ger oss både uthållighet och tröst, dvs att vårt hopp bevaras genom den uthållighet och tröst som skriften ger oss.

Varför är det så viktigt att poängtera detta? Jo, eftersom vi människor verkligen inte har den styrka och uthållighet som vi behöver för att klara oss. Vi kan aldrig förlita oss på våra egna krafter. Då skulle det bero för mycket på dagsformen och den är ju inte alltid den bästa. Nej, förlita er bara på det som Gud vill ge, på Guds löften som de står i Bibeln. Som Jesus sa: ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.”

All kristen tro måste grundläggas och bevaras i Bibeln. Inte bara genom att vi har den stående i bokhyllan, eller liggande bredvid sängen, utan genom att den blir läst och studerad. Det är endast på detta sätt som vi kan ta emot trösten och uthålligheten som Gud vill ge oss.

Gud vet ju hur det hela slutar. Gud vet att vi kommer att befrias när Jesus kommer tillbaka i makt och härlighet. Gud vet – och det är därför han vill låta oss få höra det – för att ge oss tröst och uthållighet. Vårt hopp kommer från framtiden, från evigheten, och det är därifrån vi måste ta vårt avstamp för vårt kristna liv.

 

Det andra som vi måste prioritera det är Brödragemenskapen, dvs gudstjänsten och kanske ännu hellre det andliga samtalet. Då ska jag ta ett personligt exempel som understryker hur viktigt detta är.

Periodvis är livet ganska kämpigt med ansvaret för barnen och ett arbete som ofta kräver ganska mycket. Ofta blir jag själv lidande och är ganska trött, både till kroppen, själen och anden. Det är svårt att hinna och orka fylla på.

Men ibland kan det glimta till. Man han vara på väg hem efter nåt uppdrag och plötsligt får man en ingivelse att gå in till en god kristen vän på ett spontanbesök. Sånt kan vara väldigt upplyftande. Givetvis kan ett sånt samtal röra personliga saker också, men när vi tillåter oss att samtala om de andliga tingen, så får det en annan dimension som lyfter blicken från sig själv och sina egna bekymmer.

Jag tror verkligen att det är viktigt att kristna syskon samtalar om andliga ting. Man behöver inte vara överens om allt, men på något sätt kan Gud komma in i ens liv på detta sätt, när det är grundat i Ordet. Samtalet kan peka på nya saker och på så sätt ge oss nytt hopp, ny kraft, förmaning, vägledning, tröst, uppmuntran osv.

 

Den tredje saken som vi måste prioritera är Brödsbrytelsen, dvs nattvarden. Här vid nattvardsbordet är Jesus själv närvarande. Han ger sig själv till oss. Måltiden ger oss även tröst och uthållighet inför framtiden. Det är hoppets måltid, eftersom den grundar sig på det som Jesus gjorde för oss på korset, genom sin död och uppståndelse, och den riktar sig mot framtiden, löftet om att vi ska bevaras till evigt liv, där vi får fira den stora nattvarden i himlen.

 

Den sista punkten är lika grundläggande även den. Det är Bönen. Bönen är ju vårt samtal med Gud och genom bönen öppnar vi oss för den Helige Ande. Den Helige Ande kallas ju även för Livgivaren och han föder tro i vårt hjärta, ger oss tröst och uthållighet genom att han gör bibelordet levande för oss, genom att leda våra gudstjänster och andliga samtal och genom att påminna oss om att när vi tar emot brödet och vinet tar vi emot Jesus själv.

Bönen öppnar vägar som varit stängda. Som det står i ”Be, så ska ni få, sök så ska ni finna, bulta så ska dörren öppnas” (Matt 7:7). Hur hade vi vetat det om inte det hade stått i Bibeln? Återigen: Bibeln är livsviktig för att vi ska få tröst och uppmuntran.

 

Det jag alltså har försökt säga i dagens predikan är följande: Vi behöver inte känna ångest inför tidens slut. Vi har nåt bättre som väntar. När Jesus kommer tillbaka med makt och härlighet får vi räta på oss och lyfta våra huvuden, eftersom befrielsen då är nära. Till dess får vi hämta trösten och uthålligheten från Gud själv, när han möter oss i Bibelläsningen, Brödragemenskapen, Brödsbrytelsen och Bönen.

Låt mig få avsluta med ett bibelord från Romarbrevet 15:13 ”Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft.”

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016