Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


22:a söndagen efter Trefaldighet
Gudstjänst i Backens kyrka
31 oktober 2017
Tema: Frälsningen
Text: Joh 12:35-43


Hur många av er är mörkrädda?

Det var kanske inte så många, men om jag hade ställt samma fråga bland en massa barn skulle nog det stora flertalet ha sträckt upp handen. För det är så vanligt. Jag minns ju när barnen var små, att de alltid behövde ha en lampa tänd utanför dörren när de skulle somna. Ja, man minns ju själv också från barndomen att den tända lampan i hallen gjorde mig trygg.

Men det är klart, när jag är ute och går en mörk kväll kan det hända att jag känner mig otrygg och ibland rädd, inte för mörkret, men för vad som kan finnas där, i det okända. Det antar jag att ni tjejer och kvinnor tyvärr känner av ännu mer än vad vi karlar gör.

Mörkret kan ju vara av annat slag också. Vi går alla genom perioder av mörker på vår vandring genom livet. Ibland vet vi orsakerna, ibland inte. Sorg kommer vi alla att möta, depressioner är väldigt vanligt och allmän nedstämdhet är vardagsmat. Mörker och halvskugga är en naturlig del i livet.

Men "även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, ty du är med mig", står det i Psaltaren 23. Mitt i det mörka finns det ändå ett hopp, eftersom Jesus har lovat att vara med oss "alla dagar till tidens slut" (Matt 28:20), alltså även de mörka dagarna.

Det är sånt vi får påminna oss om när det blir för jobbigt. Vi får lyfta vår blick mot honom som säger "Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus" (Joh 8:12).

För visst är det så, att det alltid känns bättre, även om det är mörkt, när man ser ett ljus som lyser i fjärran, när man ser brolampan lysa hemma när man kommer gående?

Det finns ju inget mörker som är så kompakt att inte ett ljus kan lysa igenom. Ljuset är alltid starkare än mörkret. Johannes skriver: "Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" (Joh 1:5)

Men det finns ett annat mörker som är allvarligare. Det är när vi medvetet väljer att inte följa Jesus, när vi väljer att leva i skuggorna, i synd och orenhet, i öppen trots, utan en vilja till förlåtelse och frälsning, i nonchalans mot livets Herre och vårt enda hopp, i okunnighet om vilken makt mörkret faktiskt har och oförstående om vad följderna blir.

När vi väljer att inte vilja ha med Jesus att göra, säger vi också nej till honom som är ljuset både i livet och i döden. Utan Jesus har vi inget hopp om frälsning, inga löften att luta oss mot när vi en dag ska lämna jordelivet. Allt annat som vi sätter vårt hopp och tilltro till kommer förr eller senare att svika oss, eftersom det bara är ett konstgjort, tillfälligt ljus som brinner ner.

Men kallelsen till frälsning finns fortfarande. "Tro på ljuset medan ni har ljuset" säger Jesus i dagens text. Jesus finns hos oss idag och vill rädda oss från mörkret och ge oss sin frälsning, den livsförvandling som gör oss till ljusets barn.

Petrus skriver i sitt första brev: "Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus" (1 Petr 2:9b). Det här ljuset kan vara väldigt avslöjande. Vi märker hur smutsiga vi egentligen är inombords. Men det är ett varmt ljus. Jesus är så full av kärlek och längtar efter gemenskap med oss, så den frälsning han erbjuder oss innebär en genomgripande rening, en förlåtelse på djupet, som gör att vi får stå helt rena inför Gud.

Låt mig citera en vers från en låt med den kristna gruppen Walk On Water, där Jesus säger:

"Ja, jag är en kung, den enda vägen
Om mitt ljus gör dig förlägen,
så lyft din blick så du kan se mig
för jag dog och mitt blod är nog"
("Klockor" – Walk On Water)

Jesus kallar oss alltså till ett liv tillsammans med honom. "Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus" (1 Petr 2:9b) och i detta ljus får vi leva., Det betyder att vi inte behöver vara ljusskygga, utan kan känna oss ljustrygga.

När vi vandrar i ljuset, tillsammans med Jesus, här i livet på jorden är det dock bara några ljusstrålar som tränger igenom, en återglans, från det som ska komma. Den fullständiga frälsningen väntar oss i himlen, när allt mörker är borta. Där finns ljusets källa: Gud själv. Han strålar av kärlek och längtan efter att få träffa oss en gång i himlen.

I Uppenbarelseboken har aposteln Johannes nedtecknat en framtidsvision av den himmelska staden. Det står: "Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet [alltså Jesus] är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus" (Upp 21:23-24a)

Mina vänner, låt oss därför ta sikte mot ljusets källa som lyser i fjärran och låt oss vandra genom livet tillsammans med Jesus. Han som alltså säger: "Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus" (Joh 8:12).

Så får vi slutligen stämma in i en hoppfylld sång i psalmboken, som beskriver vår vandring genom livet som frälsta:

I stormiga tider, bland töcken och grus
en skara dock skrider mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet världen ej ser,
men före går Herren med segerns baner!
(Sv Ps 59:2)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016