Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


21:a söndagen efter Trefaldighet
Backenmässan i Backens kyrka
1
0 november 2019
Tema: Samhällsansvar
Text: Luk 19:1-10


”Öppna mig för din kärlek. Världen behöver mig. Världen behöver din kärlek strömmande genom mig” (SvPs 96:1)

Den där psalmversen, som vi just sjöng, sammanfattar egentligen hela dagens tema, alltifrån Samhällsansvaret till Missionen. Alltifrån Sackaios omvändelse och räddning till de möjligheter som finns för dig och mig.

För det är ingen tvekan om att det finns stora behov ute i världen. Varje nyhetssändning matar oss med vad som händer och vi ser det med våra egna ögon. Behoven är stora.

Men det finns också stora behov inom mig själv, behovet av väckelse, behovet av att stanna upp och se mig om i min närhet och utanför den lilla trånga värld där jag har förskansat mig. Jag behöver väckelse. Jag behöver peta ut gruset ur mina ögon så att jag på allvar vaknar upp och ser nöden, vaknar och kravlar mig upp ur bekvämlighetsfåtöljen och gör vad jag kan för att möta de människor som behöver Guds kärlek strömmande genom mig, i ord och handling.

Det finns bara en sak som kan rädda mig, eller rättast sagt: en person som kan rädda mig, en person som kan värma mitt kalla hjärta så att jag blir varmhjärtad, barmhärtig. Jag pratar förstås om Jesus. Det är bara han som på allvar kan förvandla mig och min inställning till mina medmänniskor, i samhällsansvaret och missionen.

Vi läste nyss om Sackaios. Berättelsen om honom tror jag på många sätt kan bli en spegelbild för oss. För egentligen tror jag inte att han var speciellt olik nån av oss som sitter här. Det är klart att vi är kanske inte tullindrivare och hatade för att vi har ockrat folk på pengar, även om vi alla har våra sidor. Och hur det än är, tror jag att vi kan känna igen oss i Sackaios beteende när han hör talas om Jesus. Det är inte alltid vi vill skylta med vårt intresse, så jag tror att det finns många som sitter där uppe i livets sykomor, väl dolda av grenarna och bladverket – och undrar nyfiket: Men vem är egentligen den där Jesus – på riktigt? Inte som andra säger. Inte som nidbilderna säger. Inte en överdriven eller underdriven bild av Jesus, utan rätt och slätt: Vem är Jesus – på riktigt?

Ja, vem är Jesus? Det får vi veta när vi möter honom och lär känna honom personligen, för i ett ärligt möte kan du i din längtan bli förvandlad ända inifrån hjärtat. Det här mötet och den här förvandlingen kommer att påverka hela ditt liv, precis som det gjorde med Sackaios. Först och främst kommer räddningen till Sackaios – Jesus säger det själv – och den kommer i sin tur leda dig till ett fördjupat samhällsansvar.

Som jag ser det finns det två höjdpunkter i den här berättelsen: Det första är att Jesus ser Sackaios där han sitter i trädet. Den andra höjdpunkten är att Sackaios blir frälst vid detta möte och förändrad längst in i hjärtat.

Nu vet inte jag hur det är med dig, men du kanske sitter där uppe i sykomoren, nyfiken, men vill inte skylta med det. Men tänkt att Jesus ser dig ändå. När han kommer under sykomoren och era ögon möts, så spricker hans ansikte spricker upp i ett underbart leende. Ögonen glittrar och du hör honom säga: ”Hej, du, jag vill gärna hälsa på hemma hos dig. Jag vill vara din vän. Kom ner, kom hit, kom in i min famn”

Ja, Jesus längtar efter gemenskap med dig, vem du än är, vad du än har gjort, så finns han här och säger: ”Skynda dig ner Sackaios – eller vad du än heter – idag skall jag gästa ditt hem”.

Och vi hör ekot från orden från Uppenbarelseboken, där Jesus säger. ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

I detta möte blir Sackaios frälst. Hans hjärta förvandlades och han vände om från allt han gjort tidigare, när han tvingat till sig en massa pengar. Han lovade att ge tillbaka fyrdubbelt av det han tvingat till sig och skänka hälften av sin förmögenhet till de fattiga.

Här, i mötet med Jesus, kom vändningen och Sackaios började verkligen ta sitt samhällsansvar. Detta ansvarstagande var bara beviset på vad som hade skett på insidan, för som Jesus säger: ”I dag har räddningen nått detta hus”. Det var det allra viktigaste – och så får även vi se på den här berättelsen och på vårt eget liv. Det viktigaste är att vi möter Jesus och tar emot räddningen från honom, så får det andra komma sen.

Så vår bön får avslutningsvis vara: ”Öppna mig för din kärlek. Världen behöver mig. Världen behöver din kärlek strömmande genom mig” (SvPs 96:1)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2019