Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


20:e söndagen efter Trefaldighet
Malå kyrka
29
oktober 1995
Tema: Att leva tillsammans
Text: 2 Tim 1:3-5


Jag tror att vi var och en oroar oss mycket för vår nutid och framtid. Vi ser på nyheterna varje dag om hur krig och elände drabbar folk, t ex i Bosnien. Sen märker vi hur våldet kryper närmare inpå oss. Morden i Falun och på Stureplan i fjol t ex. Vi märker även tendenser i vårt lilla samhälle att nånting är på väg att hända. Samma saker som hände i storstäderna för 10-15-20 år sen händer här nu, med ökat missbruk allt längre ner i åldrarna, mer mobbing på skolan osv. Jag kan inte tänka mig att nån av oss går oberörd i allt detta.

Det kan vara lätt att spekulera i orsakerna och det är knappast bara en sak. Men en av de största bovarna i dramat tror jag är våra hem. Det är så ofta som de trygga hemmen är trasiga och splittrade. Familjen fungerar inte som den är tänkt att göra. Där kärlek och närhet borde råda är det ofta hat och främlingskap inför sina närmaste. Folk tar sig inte tid med varann längre. Kärriären och fritidsaktiviteterna har fått ett för stort utrymme, på bekostnad av det trygga hemmet. Föräldrarna tror att bara man skjutsar sina barn till träningen så har man ställt upp. Men det är ju inte bara det det handlar om.

Barnen å sin sida hedrar inte längre sin far och sin mor. Respekten för de äldre har försvunnit, med allt vad det innebär. Det trygga hemmet existerar inte längre på många håll och följderna är på väg att bli katastrofala.

Vi bär alla med oss erfarenheter från vår uppväxt, från vår kontakt med våra närmaste. Det kan vara negativa och positiva upplevelser, föräldrarnas närvaro och frånvaro, besvikelser och glädjeämnen. Hur det än har varit så har det antagligen fått prägla våra liv. Den bild av hur en familj är kommer vi alltid att bära med oss och formar oss i vårt förhållande till andra. Därför är det så otroligt viktigt hur barnens uppväxt och kontakt med vuxna är, vare sig det gäller föräldrar, far och morföräldrar eller andra vuxna. Barnen är det viktigaste vi har, det är dessa som kommer att styra vårt samhälle den dagen vi är gamla. Det som vi sår kommer vi också att få skörda.

Finns det nån idealfamilj? Nån som kan lära oss hur det borde vara? Bästa exemplet och förebilden är nog Gud: Han har alla de egenskaper som en perfekt far och en perfekt mor har. Han älskar sina barn över allting annat. Han ställer upp för sina barn, men inte på ett passivt sätt. Han vågar sätta gränser eftersom han vet att allt inte är bra för oss. Han ger inte sina barn annat än goda gåvor.

Ofta kan vi vara som trotsiga barn, men Gud har sånt tålamod med oss. När vi gått vilse letar han reda på oss. När vi är ledsna vill han trösta oss. Han har alltid tid att lyssna. Han vill leda oss rätt genom livet. Han är beredd att offra precis allt för att hans barn ska få en perfekt uppväxt. Bästa beviset och tydligaste exemplet på Guds omsorg är Jesus. Hade inte Gud älskat oss så hade han givetvis inte själv blivit människa och gett sitt liv för vår skull.

Jag tror att enda sättet för oss att våra familjer ska börja fungera igen är att ta Gud som exempel och framför allt att vi börjar räkna med Gud igen. Vi läste i Episteltexten att den uppriktiga tro som Timotheos har hade redan hans mamma och mormor. Det visar hur välsignad en släkt kan bli när man lever nära Gud. Det står på nåt ställe i bibeln, tyvärr hittade jag det inte, men kontentan var i alla fall att där man fruktar Gud och lever med honom ska dennes släkt intill tredje led vara välsignade. Det tror jag verkligen är sant. Det finns många bevis på detta.

Jag har sett broderade bonader vara upphängda i vissa hem. Det står t ex ”Gud signe vårt hem”. Det är en bön som borde vara en överskrift för allas våra hem och familjer. När vi inte längre räknar med Gud, söker honom och hans vilja och är öppna för hans välsignelser så kommer hemmen att splittras. Vi kan jämföra med en lerklump. Den går väldigt lätt att forma så länge som den är lite blöt och fuktig, men så fort den börjar torka så kommer den att smulas sönder. När äktenskapet, hemmet och familjen har blivit så här torr så finns det bara en väg att gå: att be varann om förlåtelse och att göra bättring, att släppa allt annat oviktigt och ägna sig åt varann och återupprätta kontakten med Gud. För utan varann har vi ingen framtid.

Det kan tyckas vara en enkel lösning, men det är så: När ett par gifter sig så är den viktigaste delen att man inför Gud lovar att hålla ihop och i utbyte får vi Guds välsignelse. Men välsignelsen är en färskvara som måste förnyas hela tiden, precis som kärleken måste vårdas för att den ska hållas levande. Så kan Guds välsignelse bli den vätska som behövs för att leran, våra hem och äktenskap, ska hållas smidig och formbar.

Det är först då som våra hem kan bli en trygg famn där barnen får växa upp som hela människor. De kommer då att ta det som föredöme och kommer själva att gå in i hela relationer och bilda en trygg och hållbar familj.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016