Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


20:e söndagen efter Trefaldighet
Gudstjänst i Infjärdens kyrka
17 oktober 2010
Text: Rut 1:6-19
Tema: Att leva tillsammans


Dagens predikan kommer att handla om vänskap. Vi kommer att starta i ensamheten, som är långt mer än en by utanför Storuman. Vi kommer att passera berättelsen om Rut, som vi hörde om för en stund sen i den gammaltestamentliga texten. Vi kommer att stanna till inför vad sann vänskap handlar om och till sist landar vi hos Jesus, han som är min vän den bäste.

 

Ensamheten

Ibland kan det vara så skönt att få vara ensam, att få stänga dörren om sig och slippa prata med någon, att slippa höra några röster och slippa känna några krav på att vara trevlig. Många av oss tillbringar dagarna i bullriga klassrum eller på stressiga arbetsplatser och hemma kan det vara ett pressande familjeliv. Vi behöver gläntor i livet där vi får ta hand om oss själva och samla kraft. Ensamheten med tystnad eller med bra musik ger oss andrum.

Men det finns en annan sorts ensamhet som inte är så rolig. Jag tänker på den här isande känslan av att ingen ser mig, trots att rummet är fullt av folk. Känslan av att ingen skulle sakna mig om jag inte fanns. Såna tankar kan ju komma på kvällen när vi lagt oss på kvällen och funderar.

På svenska har vi bara ett ord för att vara ensam, men på engelska finns det två: ”alone” när det inte finns någon annan i närheten och ”lonely” när jag saknar mänsklig kontakt – även om det skulle vara mitt i en folksamling. Lika skönt som ”alone” kan vara, lika ödsligt kan ”lonely” vara. Många av oss har erfarenhet av att känna oss ”lonely”, att känna av den här jobbiga ensamheten.

Jag tror att ensamheten är en av de stora folksjukdomarna idag. Den ger så många följdsjukdomar, både i kroppen och i själen. Det är inte tänkt att vi ska behöva vara ensamma. Det står redan i början av Bibeln att vi är skapade för gemenskap och relationer. Gud konstaterar att ”Det är inte bra att mannen är ensam” (1 Mos 2:18).

Predikaren skriver: ”Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp” (Pred 4:9-10)

Vi kommer tillbaka till den här texten lite senare.

 

Vänskapen mellan Rut och Noomi

Vi hörde för en stund sen berättelsen om Rut och Noomi. Det är en underbar skildring av vad vänskap handlar om. Noomi hade tillsammans med sin man och sina båda söner utvandrat till Moab, eftersom det var hungersnöd i landet. Det här var under domartiden, ungefär 1100 år före Kristus. Men det gick inte så bra för familjen. Först dog Noomis man. Sen gifte sig den ene sonen med Rut och den andre med Orpa, båda var moabitiskor. Men även sönerna dog efter några år. Då bestämde sig Noomi för att återvända till Betlehem, där hon kom ifrån. Svärdöttrarna följde med dem en bit på vägen, men sen vill Noomi att de skulle återvända till sitt eget land för att bilda ny familj. Orpa gjorde som hon sa, men – som vi läste – Rut ville inte, utan säger de fantastiska orden:

Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt.” (Rut 1:16-17)

Det här är verkligen ett uttryck för sann vänskap! Det visade sig senare att denna trofasta vänskap beredde vägen för en tryggad framtid i det nya landet. Rut gjorde allt för att ta hand om Noomi. Hon gick bort till Boas åker för att plocka ax som ramlat ner och lämnats kvar under skördetiden. Boas, som var en släkting till Noomi på makens sida, såg Ruts omsorg om sin svärmor. Han befallde sina arbetare att inte röra Rut, utan i stället låta henne få extra mycket ax.

Boas sade till Rut: ”Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.” (Rut 2:11-12)

Sen bar det sig inte bättre än att Boas och Rut blev kära i varann och de gifte sig. De fick en son som hette Oved. Han blev sen farfar till kung David. Rut är alltså en ”förmoder” till Jesus. Så mycket kan alltså en trofast vänskap betyda, inte bara för en själv, utan för hela världen.

Nu lämnar vi Rut och läser i stället ett bibelord från Predikaren som kan hjälpa oss att förstå vad sann vänskap handlar om.

 

Sann vänskap

Jag läser från Predikaren 4, vers 9-12 (och ni känner säkert igen att jag nyss läste de första raderna) ”Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp. Likaså: om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm? Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och tredubbel tråd brister inte så snart.” (Pred 4:9-12)

Det handlar väl kanske mer om ett äktenskap, men å andra sidan kan vi lätt tänka på vänskapen. Utifrån den här texten ser vi i alla fall att sann vänskap innehåller fyra saker:

1. En riktig vän hjälper dig när du fallit och är nere i skoskaften.

Det står i vers 10: ”Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp

Jag har själv många bekanta över hela landet. Men jag har förstått vilka mina verkliga vänner är. Det är de som bryr sig, de som finns kvar vid min sida när jag har misslyckats, när jag har fallit. Man brukar ju säga att ”i nöden prövas vännen”. Visst är det så. De sanna vännerna hjälper och stöttar när det är jobbigt. De lyssnar och ger råd. Det är som det står i Ordspråksboken: ”En vän visar alltid kärlek, en broder är till för att hjälpa i nöden” (Ords 17:17).

En riktig vän hjälper dig alltså när du fallit. Det var det första delen av vad sann vänskap handlar om. Det andra är:

2. En riktig vän ger dig värme, både känslomässigt och fysiskt, i en kall värld.

Det står i vers 11: ”Om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm?” Det här handlar om mer än bara fysisk värme. Vi behöver ibland hjälp för att kunna uthärda i en känslomässig istid. Vänliga handlingar är ovärderliga. Vänliga ord kan göra under. När vi känner stödet från andra människor så får vi mod och kraft att härda ut. Paulus uppmanar oss: ”Bär varandras bördor” (Gal 6:2) Det är precis vad det handlar om.

En riktig vän ger dig alltså värme, både känslomässigt och fysiskt, i en kall värld. Det tredje är:

3. En riktig vän kämpar för att skydda dig.

Det står i vers 12: ”Där en blir övermannad kan två hålla stånd”. När det här skrevs var striderna till fots och man gick gärna ihop två och två med ryggarna mot varandra. På så sätt kunde man inte bli angripen i ryggen, utan man kunde på så sätt hjälpa varandra när fienden kom från alla håll.

Sanna vänner hugger dig inte i ryggen, utan skyddar dig från angrepp, även när det gäller rykten och sånt. En vän för aldrig vidare rykten, hur sanna de än kan vara. Nej, en riktig vän kämpar för att skydda dig. Den fjärde och sista delen om vad sann vänskap är, lyder:

4. En riktig vän hjälper dig att räkna med Gud.

Det står i andra delen av vers 12: ”tredubbel tråd brister inte så snart.”. En tråd är alltså du, den andra är din vän och den tredje är Gud.

Ofta glömmer vi bort den här dimensionen av livet. Oftast försöker vi klara oss själva. Ibland tar vi hjälp av våra vänner. Men vi får inte heller glömma bort Guds hjälp. Det är ju han som har makten att förändra hela tillvaron. Glöm aldrig bort det. Och glöm aldrig bort att påminna andra om det.

Utifrån den här texten från Predikaren 4 kan vi alltså finna att en riktig vän:
• Hjälper dig när du fallit
• Ger dig värme, både känslomässigt och fysiskt, i en kall värld.
• Kämpar för att skydda dig
• Hjälper dig att räkna med Gud.

Detta leder oss osökt in på Jesus och det blir då sista delen av min predikan. Vi kan inte komma förbi Jesus. Det är ju som psalmen säger:

 

Jesus är min vän den bäste

Eller den psalm vi ska sjunga om en stund: ”Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god! När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod. Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.” (Sv Ps 48:1)

Vi ska göra en liten test utifrån de fyra punkterna vi nyss pratat om:

En riktig vän hjälper dig när du fallit. Stämmer det in på Jesus? Javisst! Han är en riktig vän!

Jesus går alltid vid vår sida och när vi faller så reser han oss upp. Jesus gick ju i döden för resa oss upp från syndafallet. Han ser oss och både vill och kan hjälpa oss.

Jesus säger: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” (Joh 15:13)

Ja, mer än så. Han gjorde det inte bara för sina vänner. Paulus skriver i Romarbrevet: ”Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig — kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom 5:6-8)

Jesus dog egentligen för sina ovänner, för alla oss som gång på gång har svikit honom och gått vår egen väg, i synd och uppror. Andra vänner skulle ha gett upp för länge sen, men inte Jesus.

Han dog för att upprätta vänskapen. Han tog första steget för att upprätta gemenskapen mellan Gud och hela mänskligheten, för att göra det möjligt för oss att leva i gemenskap med Gud.

Vi kommer att falla igen och igen, men Jesus går vid vår sida för att hjälpa oss upp igen. En riktig vän hjälper dig när du fallit och Jesus är en riktig vän!

Den andra punkten: En riktig vän ger dig värme, både känslomässigt och fysiskt, i en kall värld. Stämmer det in på Jesus? Javisst! Han är en riktig vän!

Den Helige Ande vill påminna oss om alla de löften som Jesus gett oss, såna löften som kan värma oss när vi fryser i den kalla verklighet vi lever i. Vi blir påminda om löftet att ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20).

Jesus vill också bära våra bördor: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matt 11:28-30)

Vid ett tillfälle säger Jesus: ”Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” (Luk 13:34) Vi anar den förtvivlan som Jesus känner. Han längtar efter att visa oss alla samma omsorg, att dra oss nära honom, så att vi till och med kan känna fysisk värme.

Ja, det finns ju många, många fler löften, men vi går vidare till den tredje punkten: En riktig vän kämpar för att skydda dig. Stämmer det in på Jesus? Javisst! Han är en riktig vän!

Jesus säger: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.” (Joh 10:11-15)

Vargen som Jesus talar om, är ju vår själafiende som vill rycka oss ur Guds fårhjord, men Jesus finns alltid nära för att beskydda oss. Han ger oss kraft att härda ut. Ibland kan vi ändå råka illa ut, men då beror det uteslutande på att vi har lämnat Jesus, att vi gått för långt bort från den gode herden. Han har dock inte övergett oss, utan gör allt för att leta reda på oss och bära oss in på tryggare betesmarker igen.

Det är som Jesus säger lite senare: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand.” (Joh 10:27-28)

En riktig vän kämpar alltså för att skydda dig och Jesus är en riktig vän!

Sista punkten handlar om att en riktig vän hjälper dig att räkna med Gud. Stämmer det in på Jesus? Javisst! Han är en riktig vän!

Jesus kom till världen för att leda oss tillbaka till Gud, att på alla sätt visa oss på hur Gud är. När vi ser Jesus så förstår vi hur Gud är. Det är inte så konstigt, eftersom Jesus är Gud i mänsklig gestalt.

Jesus säger ju själv att ”åt mig har getts all makt i himlen och på jorden” (Matt 28:18). Tänk att ha en sån vän! Den makten har Jesus fått efter sin död och uppståndelse. Där finns alla möjligheter för oss, en kraft som jag är övertygad om att vi behöver.

Det bästa är att Jesus vill vara vår vän, annars hade han inte gått i döden för vår skull, för din skull, för min skull. Tänk att Jesus vill vara min personlige vän, min bästa vän.

Ja, Jesus är min vän den bäste, men jag vill lära känna honom ännu mer. Jag säger som Paulus: ”Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse” (Fil 3:10)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016