Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


1:a söndagen efter Trettondedagen
Gudstjänst med dop i Backens kyrka
7 januari 2018
Tema: Jesu dop
Text: Matt 3:13-17


När Gud valde att bli människa, innebar det att han själv föddes som ett litet barn, precis som du och jag, in i en värld, som både på den tiden och idag inte alltid är så nära Gud. Vi ser dagligen tydliga tecken på hur vi människor som helhet väljer mörkret framför ljuset, väljer att gå vår egen väg, bort från Gud.  

Men det var ju precis därför Gud blev människa. Det var precis därför som Jesus kom till oss, för att vända våra hjärtan till honom, för att låta ljuset besegra mörkret även i våra personliga liv. Jesus kom för att ge oss tro, hopp och kärlek – allt som vi behöver.

Eftersom Jesus blev människa vet han också vad det innebär att vara människa. Han vet vad du och jag brottas med. Men eftersom Jesus också är Gud, så har han även lösningen på våra problem. Han har makten att hjälpa oss. Men det skulle ske grundligt. Det skulle ske på djupet. Det var därför han föddes som ett litet barn, för att omfatta och innesluta varje del av mänskligheten.

Jesus var en av oss. Jesus gick in under våra villkor. Det innebär att han också behövde bli döpt. Det förstår vi av dagens evangelietext. Även Jesus behövde bli döpt. Inte för att omvända sig, för Jesus hade aldrig vänt sig bort från Gud. Inte för att renas i sitt inre, för Jesus hade aldrig blivit smutsig i hjärtat. Nej, som Jesus själv säger: ”Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten

Dopet är alltså en viktig del i Guds räddningsplan. Dopet hör till. Det är en viktig del för att göra oss rättfärdiga inför Gud. Vad innebär då det? Jo, Bibeln vittar om att det bara är den som är rättfärdig inför Gud som får komma in i himmelriket.

Att vara rättfärdig innebär att man har uppfyllt lagen, att man gör det rätta och följer hela Guds lag. Men vi inser ju alla, om vi rannsakar oss, att vi på punkt efter punkt brutit mot Guds vilja, att vi inte alls är rättfärdiga inför Gud och att vi därmed går miste om vår möjlighet. När vi läser Guds lag och liksom speglar oss i den, så sätter lagen fingret på det som skiljer oss från Gud, dvs synden. Det är den som hindrar oss.

Men Gud ville inte ha det så. Han vill hjälpa oss och ordna det som inte vi klarar av. Gud vill göra oss rättfärdiga. Han vill leva med oss för evigt i himlen. Han älskar oss och vill liksom tvätta upp oss, låta oss byta kläder och göra oss redo för att möta honom. Det är en av de saker som händer i dopet. För bland dopets fantastiska gåvor finns förlåtelsen, förlåtelsen på djupet. Dopet gör oss rättfärdiga inför Gud. Det sker, inte för att vi har förtjänat det, utan av nåd, helt gratis, för det är så Gud vill ha det. ”Låt det ske”, säger Jesus om dopet, ”Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten

Jesus visar oss hur det ska gå till. Och när vi blir döpta får vi del av allt som Jesus gjorde för oss: det som fullbordades på korset och som bekräftades i uppståndelsen. Jesus gav sitt liv för att vi skulle få leva. Och dopet ger oss tillträde till allt detta. Genom Jesus blir vi rättfärdiga inför Gud. Det är otroligt stort.

Genom att lägga våra liv i Guds händer och genom tron klamra oss fast vid dopets löften, så får vi påminna oss om vad Paulus skriver i Romarbrevet: "Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus" (Rom 5:1).

Ja, dopet lägger grunden och tron öppnar upp himlens förråd för oss.

Jag skulle i sista delen av predikan vilja visa upp tre vackra bilder som ytterligare målar upp dopets betydelse för oss.

 

Om vi först riktar blicken på vår fantastiska altartavla, så kan vi  längst ner i hörnet se två änglar som står bredvid den öppna graven. Och ur graven rinner det vatten. Det är livets vatten – eller dopets vatten – om vi så vill. I dopet blir vi översköljda av uppståndelsen, av det nya livet, av kraften, av alla de nya förutsättningar och möjligheter som Jesu uppståndelse innebär.

Medan vi låter denna livets källa strömma över oss, riktar vi blicken mot den psalm som vi sjöng för en stund sen, psalm 236. Den målar upp den andra bilden för oss av dopets betydelse:

Första versen säger: ”Guds källa har vatten tillfyllest, en gåva av strömmande liv, den äger vad alla behöver, det räcker för dig och för mig”. Sen sjöng vi att Guds källa renar från synden, ger oss uppståndelse, att det torra börjar blomma, att den ger frälsning och en underbar frid. Denna källa kommer aldrig att sina, utan kommer att flöda över av nåd när vi lämnar jordelivet och fram till dess ger den oss kraft att vara Guds tjänare här på jorden.

Det är en fantastisk psalm med ett underbart innehåll, ett verkligt livgivande flöde från självaste källan.

Den tredje och sista bilden jag vill visa är en gåva som alla som bor i Umeå pastorat får när de döps. Det är en väldigt fin doptavla som ser ut så här.

Den är målad av prästen och konstnären Lars Segerstedt.

Dessa färger har i ikonmålartraditionen speciella betydelser. Den guldgula delen symboliserar i det gudomliga och det blåa det mänskliga. I dopet möts alltså det gudomliga och det mänskliga, det himmelska och det jordiska. Det är ett möte mellan Gud och dig, mellan Gud och Vera, som vi ska strax ska döpa.

I dopet  möts det gudomliga och mänskliga och vi ser duvan, samme Helige Ande som sänkte sig ner över Jesus vid hans dop. Samme Ande sänker sig även ner över oss i vårt dop. Anden bor i vårt hjärta och påminner oss om det ord som står på tavlan  ”älskad”. För det är just precis vad du är: älskad av Gud!

Jesus fick höra orden: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde”. Dessa ord får även du höra i dopet. ”Du är min älskade son, min älskade dotter. Du är min och jag är din. Jag älskar dig för evigt”.

Dessa tre vackra bilder: Altartavlan, psalmens ord och doptavlan får hjälpa oss i förståelsen av den fantastiska gåvan som dopet innebär, när vi får del av allt som Jesus gjort för oss, både för jordelivet och sen fulländat i himlens rike.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2018