Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

 

P r e d i k o a r k i v e t

[Tillbaka till predikoarkivets huvudsida]


1:a söndagen efter Trettondedagen
Högmässa Öjeby kyrka
10 januari 2010
Tema: Jesu dop
Gudstjänstens tema: Klart besked
Text: 1 Joh 5:6-12


Har ni provat nån gång att försöka besvara frågor utan att ni får säga ”Ja” eller ”Nej”? Det är ganska svårt. TV-programmet Parlamentet på TV4 har det som ett av sina stående inslag och man förstår hur svårt det är, för det dröjer inte länge förrän nån av dem har trillat dit.

I verkligheten behövs ofta bara ett enkelt ”Ja” eller ”Nej” när vi får en fråga – och behöver svaret motiveras så vill väl alla ha ett så kort svar som möjligt, klart och tydligt, utan krusiduller, eller hur?

Ändå ser vi i många sammanhang att vi får allt luddigare svar. Det kanske låter bra, men det säger egentligen ingenting. Politiker är experter på sånt här och jag undrar om inte vi inom kyrkan håller på att halka dit också.

Vi svävar allt oftare på målet och lindar gärna in svaren när människor frågar om nåt väsentligt. Jag vet inte vad det beror på, men ofta tror jag att det handlar om att vi antingen inte vet eller också vill vi inte stöta oss med folk med de svar vi borde ge.

Det finns en tydlig trend inom kyrkan att våra sammanhang bara ska vara en plats för reflektion, att gudstjänster, predikningar och samtal bara ska sätta igång våra tankar och sen får vi tänka själva och själva söka svaren.

Jag är inte så säker på att det här är rätt. Rätt så tveksam faktiskt. Visst ska vi inbjuda till reflektion och vara öppna för ett samtal. Visst ska vi använda våra hjärnor och vårt förstånd till att fundera, både tillsammans och i vår kammare. Men samtidigt har kyrkan ett svar att ge i många av livets frågor. Vi har en stadig grund att stå på och det vore fel att förvandla det konkreta till något mystiskt, att lägga ut en dimridå framför det som är klart och tydligt, att mystifiera det konkreta, att göra Guds raka vägar krokiga.

Ta bara dagens episteltext som exempel. Här får vi klara besked när Johannes skriver: ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.” (1 Joh 5:11b-12)

Tydligare än så här kan det inte bli. ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.” (1 Joh 5:11b-12)

Missförstå mig rätt! Självklart har tvivel och sökande plats i vår kyrka och i alla våra sammanhang – konstigt vore ju annars! Men vi får samtidigt inte backa, skrapa med foten eller blunda för att vi har hållbara svar att ge, både på ett intellektuellt och ett existentiellt plan.

Vi behöver klara besked. Vi behöver också bekräftelse, både när det gäller tron och vår egen identitet.

I evangelietexten läste vi att Jesus blir döpt och vi hör en fantastisk bekräftelse på vem Jesus är. Det står att himlen öppnar sig ”och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” (Luk 3:22)

Det var säkert skönt för Jesus att få denna bekräftelse, men samtidigt tror jag att han var fullt medveten om sitt uppdrag, att han blivit sänd för att frälsa världen. Frågan är därför om det inte var vi som behöver få denna bekräftelse. Det är nästan samma ord som Petrus, Jakob och Johannes fick höra på härlighetens berg: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” (Matt 17:5)

Dessa båda händelser är bekräftelser och vittnesbörd om att Jesus är Guds son, som sänts för att rädda oss och att vi behöver honom. Det är Jesus som ger oss frälsningen och det är Jesus som bekräftar oss och vår identitet som Guds barn. Denna identitet grundläggs vid dopet och bekräftas sen varje gång vi kommer i Jesu närhet, när vi låter honom tala till oss, tala till vårt hjärta. Han ger oss klara besked.

Detta sker inte minst vid nattvardsbordet. Där får vi höra orden: ”Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet” och får gå med sändningsorden ringande i vårt inre: ”Vi har tagit emot vår Herre Jesus Kristus. Han bevare oss till evigt liv”.

Det är som Johannes skriver i episteltexten: ”Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen. Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga.” (1 Joh 5:6-8)

Vittnesbördet är ju viktigt för att vi ska förstå vad som är sant. En person som står i domstolen kan inte bli dömd om det inte finns bevis. Det behövs vittnen som kan intyga den åtalades skuld eller oskuld. Ett vittnesmål väger tungt när sanningen ska fram.

Den Helige Ande, sanningens Ande, vittar för Jesus, så även vattnet och blodet – dopets vatten och nattvardsvinet – det blod som Jesus göt på korset.

Och hur löd då vittnesbördet? Jo, vi läste det nyss. ”Detta är vittnesbördet”, skriver Johannes: ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.”

Som sagt: Det är klart besked! Det är därför som vi också kan ställa frågan: Har du tagit emot Jesus i ditt liv?

En del kan säkert hoppa till inför den raka frågan, eftersom vi inte är så vana vid den. Vi lindar gärna in detta med omvändelse och frälsning i mjukaste bomull. Men det är en viktig fråga. Har du tagit emot Jesus i ditt liv?

Ju tydligare du är i ditt svar, desto tydligare kan kyrkan också vara när vi på biblisk grund då kan konstatera att då har du också tagit emot frälsningen och det eviga livet. Du lever det nya livet tillsammans med Jesus redan här och nu och får ta emot alla de goda gåvor som Jesus har i beredskap och vill välsigna ditt liv med.

Johannes skriver om detta direkt efter dagens episteltext: ”Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv. Och vår frimodiga tro på Gud är denna: om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om.” (1 Joh 5:13-15)

Det är bara en av de möjligheter som har öppnar sig när vi lever i Jesu närhet.

Har du tagit emot Jesus i ditt liv? Nu är det ju inte alla som kan ge ett klart besked på denna fråga, men då är det lika viktigt att poängtera att om du inte har sagt ditt ja till Jesus än, så är det absolut inte för sent. Han ser ditt hjärta, ser den lilla tro som kanske finns där, ser dina frågor, dina tvivel, din längtan, dina invändningar, dina farhågor – och han har tålamod och en öppen famn.

Nej, det är verkligen inte för sent. Jesus längtar efter att dela livet med dig, att få ta hand om dig och allt du bär på, att få ge dig det eviga livets gåva – det liv som är präglat av hans uppståndelses kraft.

Kanske är det här vid nattvardsbordet som du tar första steget, för du är välkommen, precis som du är. Det enda du behöver är en längtan i ditt hjärta efter Jesus och det liv som han ger. Så får du bara ta emot Jesus, i brödet och vinet och lita på det klara beskedet: ”Åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:12a)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016