Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


1:a söndagen efter Trettondedagen
Piteå kyrka
11 januari 2004
Tema: Jesu dop
Gudstjänstens tema: Bekräftelse
Text: Luk 3:15-17, 21-22


Jag tror att ett av våra största behov som människor är bekräftelse. Vi behöver få veta och känna att vi är älskade som vi är, att vi är "högprioriterade", åtminstone för nån eller några. När vi är bekräftade kommer tryggheten, modet att upptäcka livet och viljan att göra gott mot andra, utan tanke på att få nåt tillbaka. När vi är bekräftade behöver vi inte heller känna att vi måste prestera en massa saker för att duga inför andra. Vi är trygga i oss själva.

Men samtidigt som bekräftelse är ett av våra största behov är det också en av de saker som alltför många lider allra mest brist på idag. Är det inte bristen på bekräftelse som är en av förklaringarna bakom en mängd av våra beteenden som egentligen mest skriker ut ett desperat: "Se mig! Älska mig!"?

Jag tänker t ex på barn- och ungdomstidens uppseendeväckande och utmanande klädsel, stil och språk, upproriskhet som ofta leder till kaos hemma och på skolan. Ett annat tecken är ett sorts SMS-beroende som vittnar om att så länge som du får en ständig ström av SMS och mobilsamtal så finns du, då är du sedd, annars inte.

Men hos oss lite äldre finns det andra tecken. Vad säger ni om vår jakt efter statusprylar? Ropar inte det också ut "Se mig! Älska mig"? Andra tecken på bristen av bekräftelse kan vara plastikoperationer och lössläppt leverne.

Skulle det inte också kunna vara så att en del av problemet med utbrändhet är bristen på uppskattning och bekräftelse från arbetsgivaren? Och vad säger ni om den desperata jakten efter att hålla kvar vid sin bortflyende ungdomstid för att vi inte tror att vi duger som vuxna, mogna och åldrande människor?

Okej, bristen på bekräftelse kanske inte är hela förklaringen till allt detta och allt annat vi skulle kunna komma på, men jag tror definitivt att det är en viktig pusselbit.

Många instämmer nog i låten "Älska mej" som Ainbusk Singers sjöng för ett antal år sen: "Se mej för här är jag, låt mig få komma nära, till era hjärtan så som den jag är, den jag försöker vara. Ge mej min morgondag, min enda önskan nu och här. Älska mej för den jag är."

Jesus blev bekräftad vid sitt dop
Tror ni att Jesus behövde få samma bekräftelse? Ja, självklart, eftersom han helt gått in under människans villkor, med samma längtan, önskningar och behov. Och tänk då vilken härlig bekräftelse han får vid sitt dop. "Du är min älskade son, du är min utvalde".

Jesus blev bekräftad vid sitt dop, men samtidigt är jag övertygad om att Jesus redan var trygg i den person han var. Maria och Josef hade säkert många gånger berättat om hans ursprung när han som barn frågat "Mamma, var kommer jag ifrån?". Det blir ännu tydligare när Jesus var tolv år gammal. Då hade de gått till Jerusalem vid påskhögtiden och där hade Josef och Maria tappat bort honom. När de fann honom tre dagar senare i templet sade han: "Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?" (Luk 2:49)

Jesus var väl medveten om sin identitet, men självklart måste bekräftelsen vid dopet varit fantastisk. Tänk er själva: "Du är min älskade son, du är min utvalde".

Jesu dop är en bekräftelse för oss
Men är det inte så att Jesu dop också blir en bekräftelse för oss?
Dopet visar för det första att Jesus går in under våra villkor. Även om Jesus egentligen inte behövde reningsdopet, så låter han sig ändå döpas av Johannes. Matteus version av denna händelse säger bl a att Jesus gör det för att "uppfylla allt som hör till rättfärdigheten" (Matt 3:15). Det är en av pusselbitarna för att han ska kunna fullgöra sitt uppdrag att rädda mänskligheten.

För det andra är ju rösten från himlen en bekräftelse att Jesus är Guds egen son, Messias, som han har sänt för att rädda oss. Samma budskap kommer sen på Förklaringsberget när Jesus förhärligas inför några av de närmaste lärjungarna. Där får de höra: "Detta är min älskade son, han är min utvalde" och sen kommer tillägget: "Lyssna till honom". Ja, vi uppmanas att lyssna till honom, att ta honom på allvar.

Helt plötsligt är det som att den nyss nämnda sången hörs igen, men nu från ett annat håll och med en lite annan innebörd. Jesus kommer mot oss med utsträckta armar och sjunger: "Se mej för här är jag, låt mig få komma nära, till era hjärtan så som den jag är, den jag försöker vara. Ge mej min morgondag, min enda önskan nu och här. Älska mej för den jag är."

Fastna inte vid de bilder som andra gett av mig och som hindrar dig från att se mig som den jag verkligen är. Lämna dina förutfattade meningar. Se mig! Låt mig få komma nära dig, som den jag är!

Men varför ska vi lyssna på Jesus? Varför ska vi låta honom komma nära våra hjärtan?

Jo, för att om du ser på Jesus, lyssnar till honom och tar emot honom i ditt liv, så kommer du att få den personliga bekräftelse du så väl behöver. Även om han inte kan ersätta den mänskliga bekräftelsen så ger han dig nåt mer, nåt som är mer värd är allt annat, nåt som övergår allting annat.

Men vad har då Jesus att ge? På vilket sätt kan han ge oss en bekräftelse som kan förändra mitt liv?

Johannes Döparen säger i dagens text att Jesus ska döpa oss med helig ande och eld. Johannesdopet var ett dop till omvändelse och rening. Det kristna dopet är ett dop i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

När du döptes fick du alla förutsättningarna. Du fick, bland mycket annat, den Helige Ande, som har i uppgift att fylla ditt liv med tro och fylla din tro med liv, att i allt peka på Jesus och förklara för dig vem Jesus är och vad han har gjort för dig. Anden är Hjälparen, sanningens ande som vill uppenbara för dig vem du verkligen är.

Och vem är du då? Jag ska ta sex punkter: (Oj, nu blir det en lång predikan tänker ni. Ja, det blir det, svarar jag, men lyssna, för det här behöver du få höra!)

1. Du är Guds barn
Paulus skriver i Romarbrevet: "Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn".
(Rom 8:16)

Det är det första och viktigaste: Du är Guds barn! Du har fått söners rätt som det står i versen innan. Du är ett kungabarn och du ska få ärva riket!. Det är grunden för allt och ingen ska ta detta ifrån dig!

2. Du är älskad
Den Helige Ande vill också uppenbara för dig att din himmelske far älskar dig! Paulus skriver: "Gud bevisar sin kärlek till oss, genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare" (Rom 5:8) Jesus gav sitt liv för dig – är inte detta bevis nog för att han älskar dig över allt annat?

3. Du är förlåten
Detta innebär att Guds kärlek är starkare än ditt uppror mot honom. När du kommer inför honom med nedböjt huvud, ångerfull och skamsen, så tar han dig i sin famn och säger. Jag förlåter dig. Du är förlåten! Du är försonad genom det som Jesus gjort för dig. Vi är sams, jag älskar dig!

När du tvivlar på förlåtelsens möjlighet, se då på Jesus, se in i hans kärleksfulla ögon när han dör för dig på korset. "Kristi kropp för dig utgiven, Kristi blod för dig utgjutet". Lyssna inte på andra röster som vill fördöma dig. Lyssna bara på Andens röst som vill påminna dig: "Du är förlåten!"

4. Du är aldrig ensam
När du känner dig ensam och övergiven vill den Helige Ande påminna dig om Jesu ord: "Jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matt 28:20). Du är alltså aldrig ensam, Jesus är med dig.

Det som försvårar för oss är ju att vi vanligtvis inte kan se honom. Men vi får lita på hans löfte och vi får se tillbaka på vår vandring och minnas att när vi bara ser ett par fotspår i sanden så hade han inte övergivit oss, utan det var då som han bar oss.

Du har en vän som går vid din sida, som vill ha gemenskap med dig, som vill hjälpa dig, som har enorma resurser, all makt i himlen och på jorden. Han vill vara din bäste vän och leda dig genom livet, varje dag och varje stund.

5. Du är sedd
Till och med hårstråna på ditt huvud är räknade, säger Jesus. Inte ens jag vet hur många hårstrån jag har. Jag tappade räkningen vid… fyra… Men Gud vet det. Gud ser dig och vet alla dina behov. "Gör er därför inga bekymmer" säger Jesus. (Matt 6:31a)

6. Du är fri
Jag känner en enorm befrielse. Hoppas ni känner samma sak och även om vi inte känner det, så är det så här. Vi ska ju grunda oss på fakta och inte på känslor!. Så här är det, enligt Guds eget ord: Vi är bekräftade av Gud!

När den Helige Ande rör vid mitt hjärta och påminner mig om detta känner jag att det verkligen är så som Jesus säger om Anden: "När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen" (Joh 16:13). Andra översättningar vidgar detta begrepp ännu mer: Sanningens Ande ska "leda eder fram till hela sanningen" (1917) och "föra er in i hela sanningen" (Folkbibeln),

Jesus säger också: "Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria" (Joh 8:32).

Jag känner mig verkligen fri och jag är fri:
- fri från alla krav
- fri från mina egna strävanden efter att ständigt söka
  bekräftelse hos allt och alla
- fri från att ständigt hävda mig själv och mitt eget
- fri från nedvärderande tankar om mig själv
- fri från fördömelse

Jag är helt enkelt fri att leva, fri att tjäna och fri att bekräfta andra!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016