Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


1:a söndagen efter Trefaldighet
Högmässa i Piteå kyrka
29 maj 2016
Tema: Vårt dop
Text: Tit 3:4-8


När jag var barn minns jag hur mina kompisar brukade fråga när vi träffades efter julhelgen: "Vad fick du i julklapp?". Då räknade jag förstås upp vad jag hade fått och började givetvis med den bästa julklappen, den som betydde mest av allt.

Hur skulle du svara om nån frågade dig vad som är det bästa du har fått i ditt liv? Tänk efter en liten stund…

Jag kan tänka mig att många svarar: Det var när vi fick våra barn – vilken gudagåva. Eller när du träffade din make/maka. För det handlar egentligen inte så ofta om de saker vi har fått, utan mer om relationer. Det är vad som betyder mest för många av oss.

Om jag skulle få frågan måste jag ju erkänna att det är ganska svårt att svara på vad som är livets största gåva, det finns så mycket, men jag tror ändå att jag skulle svara: dopet. Varför det? Jo, för det är en underbar gåva som Gud har gett mig och som ingen kan ta ifrån mig. Alla andra saker jag har fått kan försvinna, förstöras, luras av mig, stjälas… allt förgår förr eller senare, allt utom den kärlek som Gud ger mig i dopet.

Först och främst är dopet starten till den viktigaste relationen i livet. Gud är min fader, han som alltid har tid. Han som bär mig när jag har det svårt och som leder mig genom livet – av ingen annan anledning än att han älskar dig och mig över allting, så mycket att han gav sitt liv för oss.

Paulus skriver i sitt brev till Titus: "När Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig – och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den Helige Ande" (Tit 3:4-5).

I dessa centrala verser sammanfattas egentligen allting: att vi är räddade genom dopet av nåd och att i dopet blir vi födda på nytt och förnyade av den Helige Ande.

Dopet är en underbar gåva från Gud till oss, men det är inte alltid att vi tänker på det. Jag vill därför idag lyfta fram tre saker som dopet innebär:

 

För det första:

Tänk vilken nåd vi får genom dopet.

Vi blir Guds barn! Han blir min och jag blir hans – "öppen står min Faders famn" som vi sjöng för en stund sen och som Paulus skriver: "Ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: ”Abba! Fader!" (Rom 8:15).

Det är en gåva som vi får helt utan att ha förtjänat det.

Denna nåd innebär också att i vilket skede som helst i livet får vi komma tillbaka till honom och inte bara det – vi behöver inte ens springa vilse för att få komma till honom och vara med honom.

 

För det andra:

Tänk också vilken kraft som finns i dopet.

Vi är döpta in i Kristus, denne Jesus Kristus som har all makt i sin hand. Vi får del i allt som Jesus gjort på korset, genom sin död och uppståndelse. Vårt gamla liv dör och vi får leva det nya livet tillsammans med honom, ett liv som är fyllt av seger och kraft – inte på grund av vår egen förträfflighet, utan därför att Jesus har fått all makt.

Därför kan vi säga med psalmens ord: "När jag frestas, vill jag svara: Jag är döpt i Jesu namn", för det finns ingen i hela världen som kan rycka oss ur Faderns famn. Ingen kan sudda ut mitt namn ur Livets bok: så länge jag själv vill leva med min Herre och frälsare kommer jag att få göra det.

 

Det här fyller mig med en sån glädje, vilket också är den tredje och sista punkten: Tänk vilken glädje vi har i dopet.

Ja, allt det här fyller mig med en sån glädje: jag har gemenskap med Jesus själv. Jag vet att när jag har honom i mitt hjärta behöver jag inte vara rädd för någonting. Jesus är ju med mig, både i ljusa och mörka dagar. Jag får vila i hans famn.

Dopet är ju inte heller bara nåt som inträffade en gång för länge sen, utan är nåt som omsluter hela våra liv och som en dag kommer att fullbordas när vi får komma hem till himlen.

Det innebär också att jag får leva i mitt dop. Jag får börja varje dag med att på nytt krypa upp i Guds famn, att på nytt överlämna mig själv och mitt liv till honom. Jag får be honom om förlåtelse för allt som gått snett och jag får börja om på nytt. Detta är att leva i dopet, att ta vara på den största gåvan av alla. Tänk vilken möjlighet!

 

Avslutning

Jag hoppas att du har förstått att dopet verkligen är livets största gåva, nåt att ta vara på och undersöka närmare. Dopet omsluter hela livet och jag tror aldrig att vi fullt ut kommer att förstå vidden av vad dess djupa innebörd - för tänk vilken nåd, vilken kraft och vilken glädje vi har i dopet!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016