Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


1:a söndagen efter Trefaldighet
Högmässa i Piteå kyrka
7 juni 2015
Tema: Vårt dop
Text: Joh 3:1-8


I dagens text möter vi Nikodemos. Han var en av sjuttio medlemmar i Stora rådet. Han var skriftlärd och tillhörde fariséerna. Han var därmed en av dem som verkligen tog den judiska lagen på fullaste allvar. Det var knappast så politiskt korrekt, men Nikodemos var ändå mycket nyfiken på Jesus.

Så kommer han mitt i natten till Jesus. Märkligt! Är han feg? Vill han inte att nån ska se honom prata med Jesus? Ja, visst kan det ha varit så, men faktum är att de skriftlärda gärna använde nattens stillhet till att studera lagen och att samtala på djupet.

Det här känner vi väl igen, eller hur? Det är oftast när det mörknar ute, som vi kommer på djupet när vi sitter och pratar med nån, eller hur? Då finns det inget som stör, inget annat som vill ha vår uppmärksamhet. De djupaste samtalen kommer fram på småtimmarna.

När vi läser inledningsfraserna kan vi se hur mycket Nikodemos beundrar Jesus. Han kallar honom rabbi, vilket betyder mästare. Det här är ju i början av Jesu verksamhet, men Nikodemos har redan sett prov på vad Jesus kan göra. Han säger: ”Vi (vilket kanske antyder att det är fler i Stora rådet som är positiva till Jesus)… vi vet att det är från Gud du kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”

Nikodemos tro är en ytlig tro. Han har sett och hört vad som händer kring Jesus, men har ännu inte kommit till en personlig tro på Jesus. Så kan det vara för dig också, du som sitter i kyrkbänken idag. Du är kanske en sökare, precis som Nikodemos, en som längtar, en som anar, en som nog ändå skulle vilja ha en tro, åtminstone nånstans längst innerst inne.

Det är därför som dagens text och tema blir så intressant för oss allihop. Jesus kallar oss nämligen till att få en fördjupad tro. Han säger till Nikodemos att det handlar om att bli ”född på nytt”, eller som det också kan översättas: att bli ”född ovanifrån”.

Varför är det så viktigt att bli född på nytt? Jo, Jesus säger att ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike” och att ”Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike”. Så viktigt är det.

När vi föds på det vanliga sättet som människor bär vi arvet från Adam och Eva i oss. Vi vill klara oss själva och vara vår egen herre. Vi har en inbyggd ovilja att ha med Gud att göra. Inget barn går frivilligt i kyrkan, bara för att ta ett exempel. I oss själva finns inte viljan och förmågan. I oss själva kan vi inte ha gemenskap med Gud här på jorden. I oss själva kan vi inte komma till himlen.

Nej, du behöver bli född på nytt, säger Jesus. Det är enda sättet!

Våra egna försök räcker inte långt. De mänskliga frälsningsvägarna är stängda:

  • tankens och kunskapens väg (den som säger: när jag har hundraprocentiga bevis, då kan jag tro)
  • gärningarnas väg (den som säger: jag gör så gott jag kan)
  • känslans väg (den som säger: det som känns bra för mig är rätt)
  • mystikens väg (den som säger: allt som doftar andligt är Gud).

Våra egna vägar är stängda. Enda sättet är att bli född på nytt.

Paulus talar på flera ställen i sina brev om den gamla och den nya människan, där den gamla ska förgå. Därför måste vi bli födda på nytt, låta den nya människan födas i oss.  

Men vad är det då att bli född på nytt? Jesus säger: ”Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike”. Det är dopet det handlar om. Paulus skriver i dagens brevtext: ”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:4)

Ingen föds som kristen. Gud måste gripa in och låta oss födas på ett annat sätt där han skänker oss liv från ovan. Detta gör han genom vatten och ande, genom dopet. I dopet tar vi emot allt som Jesus gjort för oss. Vårt gamla liv korsfästes tillsammans med Jesus och vårt nya liv uppstår tillsammans med Jesus. Det är vad som händer i dopet.

Paulus skriver: ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Kor 5:17)

När Nikodemos hör Jesu ord och till sist också släpper tanken på den mänskliga födelsen och förstår vad Jesus verkligen menar, då är jag säker på att han, skriftlärd som han är, såg kopplingarna i Gamla Testamentet.

Gud hade för länge sen lovat följande genom profeten Jesaja: ”Jag skall gjuta vatten över törstande mark, floder av vatten över torrt land, och jag skall utgjuta min ande över dina barn, min välsignelse över dina ättlingar.” (Jes 44:3)

Gud säger också genom profeten Hesekiel: "Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem." (Hesekiel 36:25-27, Svenska Folkbibeln)

Det handlar alltså om ett nytt liv, en ny ande som vänder sig till Gud i stället för från honom, som går Guds vägar i stället för sina egna. Det är vad som kännetecknar den nya människan, den som föds på nytt genom dopet, av vatten och ande.

”Men varför är det då inte så med alla som är döpta?”, kanske nån undrar. ”Jag måste ju ständigt brottas med mitt ego”.

Jo, tyvärr har vi ju den gamla människan i oss också, den som vill klara sig själv. Det är en ständig kamp mellan den gamla och den nya människan, mellan köttet och anden, som både Jesus och Paulus nämner. Jesus säger i dagens text: ”Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande.” (Joh 3:6)

Paulus uppmanar oss i Galaterbrevet: ”Låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.” (Gal 5:16-17)

Paulus utvecklar det här i Efesierbrevet: ”Därför besvär jag er för Herrens skull: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomhet, deras förstånd förmörkat, och de står utanför det liv som Gud ger därför att de behärskas av okunnighet och är förstockade i sina hjärtan. Utan någon skamkänsla ger de sig hän åt utsvävningar och lever ett alltigenom orent och själviskt liv. Men så är det inte med er. Ni har lärt känna Kristus — såvida ni nu har hört om honom och undervisats om honom efter den sanning som finns hos Jesus. Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.” (Ef 4:17-24)

Lägg av er den gamla människan! Klä er i den nya människan! Se till att ni förnyas i ande och förstånd! Vi skulle också kunna säga: Lev i dopet: Upptäck och ta vara på de gåvor som Gud lagt ner i dopet och som du fått del i. Lev tillsammans med Jesus i den Helige Andes kraft.

Det kristna livet är på många sätt en kamp, men vi är inte ensamma och vi ska framför allt inte kämpa på i egen kraft för att försöka övervinna den gamla människan. Hjälparen, den Helige Ande, bor i dig för att hjälpa dig på vägen. Du får hissa segel i Andens vind i stället för att ro själv. Du får öppna ditt hjärtas fönster så att den Helige Andes vind kan blåsa bort allt som du stängt inne och ersätta det med den luft som verkligen går att andas i.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016