Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


1:a söndagen efter Trefaldighet
Lycksele kyrka
17 juni 2001
Tema: Vårt dop
Text: Tit 3:4-8


Som några av er kanske vet så blev jag pappa för en månad sen. Det var en sån stor dag att få ta emot det lilla underverket som Gud har vävt samman näst intill perfekt. Det är säkert samma känsla som alla nyblivna föräldrar känner. Jag känner en sån tacksamhet mot vår Herre som ordnat allt så bra och jag längtar verkligen tills dopdagen kommer då vi får lämna vår dotter i Guds händer och de får ingå dopets förbund med varann.

Våra födelsedagar är på nåt sätt självklara att vi firar, men frågan är om inte dopdagen är ännu större och viktigare. Dopdagen andas ett liv som sträcker sig mycket längre än våra, av döden, begränsade liv. Den Uppståndne Jesus Kristus ger oss liv av sitt liv. Vi lyfts över från det förgängliga till det eviga av en mäktig hand - Skaparens, Frälsarens och Livgivarens hand. Det här, törs jag säga, är livets största under!!

Idag handlar det alltså om vårt dop och jag tänker i min predikan utgå från episteltexten. Jag tror vi behöver påminna oss om den:

När Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss — inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig — och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på. (Tit 3:4-8)

Trefaldighetstiden, som vi är inne i nu, handlar om det kristna livet, om växandet i tro och ansvar. Därför är det självklart att förra söndagen – Heliga Trefaldighets Dag – handlade om Gud själv, Fadern, Sonen och den Helige Ande, om ursprunget och förutsättningen för allt.

Guds godhet och kärlek blev uppenbara för oss när han sände sin Son till oss. Vi kunde ana Guds kärlek i Jesu födelse, i hans levnad, i hans bemötande av människor. Vi anade hans storhet i undervisningen och underverken, men, som Paulus säger: ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8). Det är i Jesu död och uppståndelse som allt blir uppenbarat så att vi kan förstå lite mer av vidden av Guds godhet och kärlek till oss.

Trefaldighetstiden handlar som sagt om det kristna livet, om växandet i tro och ansvar. Därför är det lika självklart att vi idag kommer till sättet som vi tar emot frälsningen på: Dopet - den kristna födelsedagen.

Frälsningen handlar inte om vad vi har gjort och gör, utan om vad Jesus har gjort för oss. Han räddar oss, inte för att vi har gjort några rättfärdiga gärningar, inte för våra halvhjärtade ansträngningars skull, utan enbart därför att han är barmhärtig, att han bryr sig, att han älskar oss och vill ge oss frälsningens gåva.

Jag brukar förklara det här med dopet för konfirmanderna ungefär så här: Tänk dig att du får en present av Gud, helt utan anledning. Frågan är då vad vi gör av gåvan. Det finns fyra sätt:

  • Vissa vill inte ens ta emot den.

  • Vissa tar emot den, men bryr sig inte om att öppna presenten.

  • Vissa tar emot den, öppnar paketet och kollar innehållet. Sen lägger man undan det och tänker att det där verkar ju bra, men jag får kolla närmare när jag får mer tid.

  • Och vissa tar emot, öppnar, undersöker och använder sig av Guds gåva.

Jag tror att det bara är företrädarna för det sista exemplet som riktigt får nytta av dopet, av Guds gåva och frälsningen.

Vad innehåller då dopets gåva? Vad finns i paketet? Vi kan sammanfatta det i fyra punkter:

  • Du får syndernas förlåtelse (Apg 2:38) – du blir helt ren inför Gud. Du både kan och får umgås med honom när som helst.

  • Du får den Helige Ande (Apg 2:38), vars uppgift är att hjälpa dig att kunna tro. Han är livet som Jesus rikligen låter strömma över oss, som vi läste (Tit 3:6).

  • Du får ett hopp och ett löfte om evigt liv i himlen (Tit 3:7). Du får det liv som Jesus har vunnit åt dig och han har lovat att vara med dig alla dagar till tidens slut.

  • Du tillhör Kristi kropp, den världsvida kyrkan. (1 Kor 12:12-13)

Dopet är den största gåvan av alla: Gåvan att vara Guds barn (Joh 1:12), att tillhöra honom som är Herre över liv och död. Du som är döpt är en människa som har fullständiga rättigheter. Det innebär att alla Guds löften som vi kan läsa om i Bibelns gäller dig.

Paulus skriver i dagens text att vi blir räddade genom det bad som återföder och förnyar genom den Helige Ande. I dopet blir vi blir en ny skapelse. Evigheten tar sin boning i våra hjärtan. ”Se, jag gör allting nytt” säger Gud i sitt ord.

Detta är vad presenten – Guds gåva – innehåller. Du fick den i dopet. Frågan är bara vad du gör av din present, din möjlighet.

Nu ska jag säga en viktig sak, ytterligare en viktig sak: Det är viktigt att poängtera att dopet i sig inte är frälsande. Jesus säger i Markusevangeliet: ”Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.” (Mark 16:16). Men tro handlar inte om nåt annat än att ta emot gåvan, att acceptera. Den som inte tar emot gåvan tar ju inte heller emot sin möjlighet till evigt liv. Han har så att säga dömt sig själv.

Men alla döpta, troende och icke-troende, har fortfarande möjligheterna till frälsning så länge som livet finns. Vi tar en enkel bild: Det sägs att när egyptierna i modern tid undersökte pyramiderna hittade man små frön som var tusentals år gamla. De bara låg där, oanvända, till synes döda, men när man stoppade ner fröna i jorden, vattnade och skötte om dem så började de gro, trots att de hade legat inne i pyramiderna så länge.

Samma sak är det med dopet. Den som är döpt har frälsningen så att säga inom sig, förberett och väntande. Den som inte tror, som inte tagit emot Guds present, har fått samma gåvor som den som tror, men de har så att säga inte aktiverats än. Fröet måste stoppas i jorden och när den döpte, ”ännu-inte-troende” människan vänder tillbaka till Gud och vill, då börjar det spira. Då börjar trons och frälsningens växt att blomma.

Detta är det största tecknet på Guds nåd, att närhelst vi kommer tillbaka till honom så tar han emot oss som vi är, utan att fråga om det som varit,. Den helige Ande bara påminner oss om vad Jesus har gjort, att det fortfarande gäller. Du blir förlåten och Anden hjälper oss att fästa blicken framåt, mot det som väntar: Livet med Jesus, både här i detta jordiska livet och det eviga livet som väntar på oss. Den Helige Ande påminner dig: Du är Guds barn och du ska få ärva riket. Lita på mig och håll dig till mig, så ska jag leda dig och hjälpa dig.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016