Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


1:a söndagen i Fastan
Grisbackakyrkan
5 mars 2017
Tema: Prövningens stund
Text: Hebr 5:7-10


Vem var egentligen Jesus? Den frågan har många teologer funderat över ordentligt genom århundradena. I kyrkohistorien var det en intensiv debatt och där växte det fram tre trosbekännelser som finns i Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Vi använder den apostoliska trosbekännelsen i gudstjänsten varje söndag. Den kanske inte säger så mycket i ämnet, men den nicenska – som en del av er som är lite äldre känner till rätt bra – kommer de vackra och innehållsrika orden som visar oss vem Jesus egentligen var:

Där bekänner vi: ”Jag tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa”

Här lyfts det fram att Jesus inte bara var en människa, utan Gud själv.

I den athanasianska trosbekännelsen, som ytterst få känner till, går man steget längre och stryker verkligen under att Jesus både är Gud och människa, helt och hållet, 100 % Gud och 100 % människa. De något omständliga orden säger bland annat:

"Så är det en rätt tro att vi tro och bekänna, att vår Herre Jesus Kristus, Guds Son, är i lika mån Gud och människa. Gud är han såsom född av Faderns väsen före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden. Helt och fullt Gud och helt och fullt människa med förnuftig själ och mänsklig kropp. Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen. Och ehuru han är Gud och människa, är han likväl icke två, utan en enda Kristus."

Och lite senare står det:  
"Ty liksom den förnuftiga själen och kroppen bilda en enda människa, så utgöra Gud och människa en enda Kristus, vilken har lidit för vår frälsnings skull, nedstigit till dödsriket, uppstått från de döda, uppstigit till himlarna, sitter på Faderns högra sida och skall därifrån igenkomma till att döma levande och döda."

Varför är det här viktigt? Vad innebär det egentligen att Jesus är både Gud och människa i en och samma person? Jo, det är just det här som dagens predikan ska handla om. Det är nämligen en stor tröst för oss, inte minst när vi stannar till inför dagens tema som ju är "Prövningens stund".

Jag skulle kunna sammanfatta det hela med följande två meningar: Jesus är Gud och människa. Det innebär att Jesus vet vad det är att vara människa, vet vad vi brottas med, vet vad vi behöver och han har samtidigt makten att göra nåt åt det!

Vi ska titta på några olika områden.

Prövningar

Hur många av oss drabbas inte av prövningar av olika slag? Det var inte bara Adam och Eva som blev frestade i paradiset. Vi blir det på liknande sätt idag. Inte med hjälp av förförisk frukt kanske, men likväl försöker ormen, djävulen, dra oss bort från Gud, bort från den enkla, barnsliga, men tillräckliga tilliten till Gud, bort från det som borde vara den naturligaste relationen.

  • Han gör det genom att ifrågasätta Bibeln som Guds ord – så att vi frestas att tro att den inte har nåt att ge oss idag.
  • Han gör det genom att hylla det mänskliga förnuftet – så att vi frestas att tro att vårt förnuft står över Guds vishet.
  • Han gör det genom att hylla vetenskapen – så att vi frestas att tro att den står i motsats till den kristna tron.
  • Han gör det genom att förleda kyrkans företrädare, både förr i tiden och i nutid, förleda deras ord och handlingar – så att vi frestas att blanda ihop bristfälliga människor med en helig och kärleksfull Gud.
  • Han gör det genom våra sjukdomar och vårt lidande – så att vi frestas att tro att Gud har övergivit oss.
  • Han gör det genom att utnyttja våra personliga svagheter – så att vi frestas att tro att vi är utom allt hopp om förlåtelse och räddning när vi för 491:a gången faller för samma synd.

Men Jesus var också prövad. Det hörde vi om i evangelietexten. Han var ute i öknen och var ansatt i 40 dagar av djävulen. Jesus var säkert frestad under resten av sitt jordeliv också, men han klarade av det med glans, annars hade han inte kunnat bli det felfria offerlammet, som offrades för världens synder, som korsfästes i vårt ställe. 

Jesus är Gud och människa. Det innebär att Jesus vet vad det är att vara människa, vet vad det är att möta prövningar – och han har samtidigt makten att göra nåt åt det!

Hur gör Jesus för att hjälpa oss? Jo, han visar oss en väg ut ur problemen. Paulus skriver i sitt första brev till Korinth: "Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den." (1 Kor 10:13)

Denna väg som Jesus visar oss går till honom själv, till hans famn. Hos honom blir vi lösta från prövningarna. Sjukdomarna och lidandet kanske finns kvar, men det är inte längre en prövning, eftersom han ger kraft att härda ut.

Skulle vi ändå komma på fall får vi komma till Jesus. Det står så här i Hebreerbrevet: "Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. 16Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp." (Hebr 4:15-16)

Jesus känner med oss i våra svagheter. Andra översättningar talar om att han har medlidande. Men Jesu karaktär gör att han inte låter det stanna vid det. Nej, han kommer till dig, böjer sig ner och vill hjälpa dig. När vi faller, kommer han för att upprätta oss. Han kommer inte heller för sent, utan i rätt tid, för att hjälpa dig.

Ångest

Jesus vet vad prövningar innebär. Han vet också vad ångest är, vet den kamp som en del av oss kan möta ibland. Vi läste i episteltexten: "Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden" (Hebr 5:7a). Jesus hade en svår kamp mot sin ångest i Getsemane, strax innan han skulle gripas, torteras och korsfästas. Han visste vad som väntade. Lukas skriver: "I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken" (Luk 22:44)

Men samtidigt böjde sig Jesus under Guds vilja. Hans bön var "Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min" (Luk 22:42)

Hebréerbrevets författare låter oss veta att detta var lösningen. Det står att "han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. 8Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, 9och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning". (Hebr 5:7b-9). 

Visserligen fick Jesus möta döden, men han fick kraft och mod att göra det och det gjorde att han också öppnade dödens portar för oss när han uppstod från de döda. Hans lydnad gör att vi har möjligheten att nå evig frälsning.

När vi i vår ångest brottas med oss själva och livets omständigheter får vi komma ihåg Jesu egen kamp. Han vet vad det innebär. Han finns med.

Jesus är Gud och människa. Det innebär att Jesus vet vad det är att vara människa, vet vad det är att möta ångest – och han har samtidigt makten att göra nåt åt det!

Hur gör Jesus för att hjälpa oss? Jo, han visar oss en väg ut ur ångesten. Denna väg går till honom själv. Han säger: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ." (Matt 11:28-29)

Han säger också: "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet" (Joh 14:27)

Sorg

Jesus vet vad prövningar och ångest innebär. Han vet också vad sorg är, det som vi ju alla, förr eller senare, får möta under våra liv. En del av er är inne i en sån period just nu, när sorgen och saknaden efter en älskad livskamrat, förälder, barn eller vän gör att livet mest känns svart och meningslöst.

Men Jesus har även mött sorgen. Jesus hade tre vänner i byn Betania som låg utanför Jerusalem. De hette Marta, Maria och Lasaros. Men så dog Lasaros och Jesus gick till Betania med sina lärjungar. Han pratade med systrarna och försökte inge dem hopp. Men det står också att "Jesus föll i gråt" (Joh 11:35).

Jesus är Gud och människa. Det innebär att Jesus vet vad det är att vara människa, vet vad det är att möta sorg – och han har samtidigt makten att göra nåt åt det!

Hur gör Jesus för att hjälpa oss? Jo, han visar oss vägen till tröst och hopp. Den vägen går till honom själv. Han säger just i det här sammanhanget i Betania: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö." (Joh 11:25-26) Sen bevisar Jesus sin makt och uppväcker Lasaros från de döda. Så konkret kan hans hjälp vara.

Tyvärr tror jag inte att nån av oss kommer att få uppleva att någon av våra nära och kära uppväcks från de döda här i Umeå (även om det inte är helt omöjligt, eftersom ingenting är omöjligt för Gud). Men löftet gäller inför evigheten. Jesus har brutit av dödens udd. Den har ingen makt över oss. Vi har ett löfte att den som lämnar sitt liv i hans händer kommer han att bevara och låta uppstå igen till ett liv i himlen. Där har vi möjligheten att få möta våra nära och kära när tiden är inne – och inte minst Jesus själv, ansikte mot ansikte.

Men Jesus finns med oss här och nu också, när vi befinner oss i dödsskuggans dal. Han säger: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Joh 8:12) Jesus tänder hoppets ljus för att sorgens kompakta mörker ska vika undan. Och när tiden är inne leder han oss hem igen, till det himmelska hemmet.

När jag hade kommit så här långt i mina predikoförberedelser och skulle försöka knyta ihop säcken insåg jag nåt märklig. Titta på orden: Prövningar, Ångest och Sorg. Om vi tittar på första bokstäverna P-Å-S, så saknas bara ett K för att ordet PÅSK ska bildas. K-et får stå för Kristus.

Kristus

Det är Kristus som fullbordar påsken. Jesus är Kristus, Messias, den Smorde, den som Gud sände för att möta oss i livets motgångar, för att bära alla våra bördor, våra prövningar, vår ångest, vår sorg och allt annat som hör till livets elände. Jesus kom för att befria oss. Jesus kom för att frälsa oss och han gjorde det genom sitt eget lidande och genom sin egen död på korset.

Jag har sagt det förut: Jesus är Gud och människa. Det innebär att Jesus vet vad det är att vara människa, vet vad vi brottas med, vet vad vi behöver och han har samtidigt makten att göra nåt åt det!

Den makten fick Jesus när han var lydig intill döden på korset. Han uppstod på tredje dagen som ett bevis på detta. All makt ligger i Jesu hand. Han säger själv: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden" (Matt 28:18). Vi får därför rikta vår blick mot Jesus när vi plågas och har det svårt. Vi får påminna oss om att han redan har varit här, levt vårt liv, mött våra motgångar. Vi får be till Jesus och ropa till honom – och han har lovat att komma nära. Han har lovat att bära och befria. För han har makten!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017