Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


1:a söndagen i Fastan
Piteå kyrka
10 februari 2016
Tema: Prövningens stund
Text: Jak 1:12-15


Jag har hört talas om ett maratonlopp som gick av stapeln i en av världens storstäder, jag tror det var Paris. Ni vet att ett maratonlopp går ju ut på att man ska springa inte mindre än 42195 meter, alltså drygt 4,2 mil. Det är ju inte det lättaste, inte ens för den som är vältränad. Men just här i Paris hade vissa några kommit på en smart taktik. De sprang en bit, sen gick de in på något café, satt där ett par timmar och mådde bra, sen tog de helt enkelt tunnelbanan en bra bit innan de till slut var så pass nära målet att de skulle orka i mål och ändå se någorlunda svettiga ut. Givetvis är detta fusk, men samtidigt förstår jag dem. Det var en stor frestelse att fuska och vi människor är väldigt benägna att följa minsta motståndets lag, åtminstone så länge som vi tror att ingen ska upptäcka oss.

Temat för i dag är Prövningens stund. Det är något som vi allihop står inför dagligen, någon form av frestelse eller prövning. Vi har alla dolda behov och begär som ständigt försöker göra sig påminda och som riskerar att fälla tjuvben på oss. Frågan idag är vad vi ska göra av dessa livets små och stora problem.

Först kanske vi skulle reda ut begreppen: Prövningen och frestelsen har olika ursprung och syften. Vi kan prövas av Gud. Han kan sända någonting i vår väg som kanske är jobbigt för oss, men som syftar till att stärka oss och ge oss frimodighet i kampen mot det onda.

Det är precis som ett träd som står mitt i blåsten. Enda sättet för trädet att kunna stå kvar är om det sträcker sina rötter allt längre och längre ner i marken. Gud vill stärka oss och vår tro så att vi kan fortsätta vara hans barn trots att ondskans makter hela tiden försöker dra oss bort därifrån.

Men observera att Gud aldrig prövar oss över vår förmåga. Han visar oss alltid en väg ut ur prövningen. Paulus skriver: ”Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.” (1 Kor 10:13). Det gäller bara att vi är uppmärksamma och söker Gud och hans vilja med våra liv. Gud vill stärka oss, inte knäcka oss.

Det vill däremot frestelsen. Inom varje människa finns det begär efter olika saker. Vi drivs av dessa begär och kan inte fullt ut göra nånting åt det. Djävulen har insett detta och har också förmörkat vårt inre så att vi inte kan se vad som är bra för oss och inte. Han har därför frestelsen som ett verktyg när han gör allt för att försöka förstöra Guds fina skapelse. Som det stod i Jakobsbrevet: ”Blir någon frestad är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död”.

Frestelsen är alltid lockande och den syftar till att få oss på fall, förleda oss till synd – det som inte är Guds vilja – och frestelsen gör allt för att dra oss bort från Gud. Det kan verka så bra, som en ostbit som ligger på en bräda och när råttan kommer fram för att smaka så PANG slår råttfällan igen. Så gör ondskan och sån är frestelsen.

Prövningen kommer alltså från Gud och syftar till att stärka oss och dra oss nära honom, men frestelsen kommer från djävulen och vill knäcka oss och dra oss bort från Gud. Jag ska nu i fortsättningen koncentrera mig på att prata om frestelserna.

Någon har sagt att bästa sättet att övervinna en frestelse är att falla för den.

Men det är nog inte så smart! Det är klart att man kommer ju förbi själva frestelsen, men vad har vi kvar? Nederlag! Hängskalle! Då är det ju inte vi som övervinner frestelsen, utan snarare frestelsen som övervinner oss och djävulen får som han vill. Det kan vi inte vara stolta över. Vi krymper och blir mindre och mindre inombords. Vi dras längre och längre bort från Gud. Om vi inte står upp i kampen mot frestelserna, synden och ondskan kommer vi till slut att förtvina inom oss och då har djävulen nått sitt syfte. Vi läste i brevtexten att ”salig är den som håller ut då han prövas, när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans som Gud har lovat dem som älskar honom”.

Hur ska vi göra då? Ja, vad gjorde Jesus när han frestades? Den onde försökte fresta honom att ge upp sitt uppdrag att dö och uppstå för att befria oss människor. Men Jesus sätter hårt mot hårt: ”Håll dig på din plats, Satan, Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”

När frestelsen kommer kan vi lätt tänka att ”vad gör det om jag ger efter den här gången. Jag orkar inte stå emot. Det finns ju förlåtelse”. Och så faller vi.

Ja, vad spelar det för roll kan vi tänka, men det är ondskans sätt att invagga oss i falsk säkerhet. Vi människor är så otroligt närsynta i det här fallet så vi ser inte de allvarliga konsekvenserna, det gör bara Gud. Han ser så mycket mer och han vill inte att vi ska behöva plågas.

Men varför tar Gud inte bort djävulen och frestelserna då, han som har makten och möjligheterna? Ja, det kan vi fråga oss, men det är bara att konstatera att det hör till livets spelregler. Men Jesus har besegrat ondskan på korset och en dag är det bara godheten som finns kvar. Om vi håller ut kommer vi en dag att belönas.

Vi får göra som Jesus: Försöka stålsätta oss och inte ge efter och ge efter. Varje gång vi klarar av att stå emot en frestelse så kommer vi att stärkas i kampen mot ondskan. Tack och lov står vi inte ensamma i den här kampen.

Efesierbrevet talar om hur Gud kan beskydda oss från djävulens lömska angrepp genom en vapenrustning, från topp till tå. Och Paulus ger oss framför allt rådet: ”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft” (Ef 6:10). Det är vad vi kan och får göra: Håll er till Gud, han ska beskydda er och leda er bort från frestelserna, in på säker mark. Med Guds hjälp kan alla frestelser besegras.

Den här beskrivningen från Efesierbrevet om Guds vapenrustning är en av texterna i kyrkan om två veckor, när temat är ”Kampen mot ondskan”, så jag sparar mig till dess med att predika över den texten. Fast då får ni å andra sidan komma till Furubergskyrkan.

Jag ska avsluta dagens predikan med att lyfta fram Jakobs ord och påminnelse: ”Salig är den som håller ut då han prövas, när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans som Gud har lovat dem som älskar honom”. Detta bekräftas av Jesus själv i Uppenbarelseboken ”Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans” (Upp 2:10)

Ja, vi har mycket att kämpa för, mina vänner, men vi är inte ensamma i prövningens stund. Så ”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft” (Ef 6:10).

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016