Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


1:a söndagen i Fastan
Piteå kyrka
22 februari 2015
Tema: Prövningens stund
Text: Matt 4:1-11


Ni känner till kinesiska muren antar jag. Den som heter ”Wang li chang cheng” på kinesiska. Den började byggas runt 200 år före Kristus för att man ville skydda sig för hotet från de centralasiatiska nomaderna i norr. Det är en massiv mur som är över 240 mil lång, 3,6-12 meter tjock och 6-15 meter hög. Nu skulle man väl klara sig, tänkte man. Muren var ju för hög för att fienden skulle kunna klättra över den, för tjock för att den skulle kunna rivas ner och alltför lång för att de skulle gå runt den. Man hade, kort sagt, byggt det perfekta försvarsverket.

Men redan under de första hundra åren invaderades Kina tre gånger. Hur kunde det vara möjligt? Allt var ju så säkert. Hur kunde fienden lyckas komma in? Jo, man helt enkelt mutade vakten i porten.

Idag handlar det om prövningens stund, nånting som vi alla har erfarenheter av. Alla drabbas av frestelser av olika slag, till och med Jesus. Det handlar om hur vi känner till hotet och förbereder oss, kanske genom att bygga en personlig kinesisk mur av något slag. Men yttre saker hjälper inte. Om vi inte är motiverade inombords blir vi lätt övermannade av fienden som bär frestelsens förklädnad.

Frestelsen har förekommit under hela mänsklighetens historia. Redan Adam och Eva drabbades och de föll snabbt för den. Djävulen kom i ormens skepnad och lurade dem att äta av den förbjudna frukten. Han sådde in tvivel i dem genom att ifrågasätta om Gud egentligen hade sagt att de inte fick äta. ”Joo”, svarade Eva, ”det har han sagt. Vi får inte äta av frukten på det här trädet”. ”Nej, nej, nej, nej… inte ska ni dö. Men Gud vet att ni kommer att bli som honom då och det vill han inte. Det är inte så farligt”. Djävulens nästa knep är alltså att förvränga Guds ord för att nå sina syften.

Då började Evas hjärna gå på högvarv. ”Han har nog rätt. Frukten ser ju väldigt god ut. Det kan ju inte vara så farligt… och lite förstånd kanske inte skulle skada”, tänker hon och slänger med sitt blonda hår. Så hon åt av frukten och det gjorde även Adam.

Detta var den första frestelsen i mänsklighetens historia. Den första och mest förödande, det så kallade syndafallet, när människan, i form av Adam och Eva väljer att bryta med Gud och gå sin egen väg, livligt påhejad av den listige ormen.

Nu kan det vara lätt att slå sig för bröstet och säga att de var lättlurade och att själv skulle man minsann inte ha fallit. Nej, kanske inte för denna frestelse, men då hade det bara kommit en ny. Den onde känner till våra svaga punkter och sätter alltid in stöten när vi är som mest sårbara.

Inte ens Jesus var fri från frestelser. När Jesus hade blivit döpt i floden Jordan av Johannes döparen, där Gud hade bekräftat att ”detta är min älskade son. Han är min utvalde”, fördes han ut i öknen för att frestas. Jesus förberedde sig genom att fasta i 40 dagar och 40 nätter. Sen står det att han blev hungrig. Jag är inte förvånad. Jag skulle ha blivit hungrig redan efter några timmar.

Djävulen vet när han ska sätta in stöten, för här kommer han och frestar Jesus att göra stenarna till bröd. Jesus har ju makten, det vet även Frestaren, men frågan är vad han använder makten till. Men Jesus ser inte till några kortsiktiga lösningar på sin hunger, utan pekar på att det är viktigare att mätta sig med Guds ord.

Observera att Jesus hela tiden försvarar sig med bibelord. Han grundar sitt försvar på Guds eget ord, det ord som också kallas för ”Andens svärd”. Jesus var hemma i skrifterna redan som barn. Han hade knappast nån bokrulle med sig ut i öknen, utan bar med sig ordet i hjärtat. Guds ord var levande för honom.

Här har ju vi vårt stora problem idag. Vi har ju ytterst liten bibelkunskap överlag, alltifrån präster till vanligt folk, så att säga. Ormen ifrågasatte Guds ord redan i Paradiset. ”Skulle då Gud ha sagt…” och det fortsätter han med. Han ifrågasätter och förvränger och har fått dagens människor, både troende och icke-troende, att släppa Bibeln. Följderna blir förödande.

Precis som vid den kinesiska muren lyckas fienden muta sig in i våra hjärtan. Det finns inte längre nåt försvar. Det finns inget vapen mot Djävulens angrepp.

Skulle vi ändå, trots allt, klara detta angrepp kan Frestaren använda sig av Bibelns ord för nästa frestelse. Det var precis vad Jesu andra frestelse handlar om. ”Kasta dig ner från tempelmuren” säger Djävulen till Jesus, ”Det står ju skrivet…” och så använder han ett bibelord ryckt ur sitt sammanhang.

Djävulen visar att han känner till Bibeln, mer än de flesta, men grejen är att han tolkar den fel. Han rycker ut ett enskilt bibelord för att nå sina syften.

Det är ju lätt att finna argument för sina åsikter om man bara slår upp Bibeln på måfå. En människa som brottas med tanken på att ta livet av sig, men söker tröst och vägledning i Bibeln kan slå upp Bibeln och läsa ”och Judas gick och hängde sig”… sen slår han upp ett annat ställe och läser ”Gå du och gör sammalunda”. Då blir det fel.

Nej, det finns en princip som är väldigt bra. ”Guds ord ska tolkas, förklaras och beläggas med Guds ord”. Men andra ord: För att vi ska kunna få rätt förståelse av ett enskilt bibelord måste vi se till det sammanhang där det är skrivet och att det står i samklang med hela bibelns budskap.

Hursomhelst: När Jesus blir frestad att hoppa ner från tempelmuren för att änglarna ska ta emot honom använder Djävulen ett bibelord ur Psaltaren för sina syften. Jesus håller med att det står så, men svarar med ett annat: ”Du ska inte sätta Herren, din Gud på prov”. Visst skulle Gud rädda honom, men det handlar inte om att utmana och testa Gud. Jesus hade fått sin bekräftelse vid sitt dop att han var Guds älskade son, den utvalde. Han behövde inget mer.

Den tredje frestelsen handlar om att ta en genväg. Bara genom att falla på knä och tillbe Djävulen skulle Jesus få alla riken i världen -hela härligheten – konsten, den vackra arkitekturen, arméerna, rikedomarna, makten, kungatronerna, festerna, de vackraste kvinnorna – allt!! Allt tillhör mig, säger Djävulen, och det ska du få om du faller ner och tillber mig.

Känner vi inte igen det här? Frestelsen att få framgångar här i världen, bara vi göra vissa eftergifter när det gäller vår moral och vilja att följa Gud. Men kom ihåg att Djävulen är en lögnare. Det låter så vackert och verkar så bra, men under fårskinnet gömmer sig en rytande varg. Inte har han all makt inte. Den tillhör ju Jesus som säger ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden”. Framgång är inte lättköpt. Förlusterna är desto större. Vad hjälper det om du vinner hela världen, men förlorar din själ?

Ojojoj… vi har det inte lätt vi människor. Vi möter dagligen prövningar och frestelser, men frågan är vad vi gör av det. Vissa säger att bästa sättet att komma ur en frestelse är att falla för den. Men så enkelt är det ju inte, för då har vi ju förlorat kampen.

Följden av att vi faller för frestelsen att bryta med Guds vilja är döden. Det är väldigt tydligt i Guds ord. ”Syndens lön är döden”. Det är samma straff som drabbade Adam och Eva när de föll för ormens lockande toner.

Men innan den gamla berättelsen från paradiset avslutas får vi höra hoppets löfte. ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (1 Mos 3:15).

Uppfyllelsen av detta löfte kommer i och med Jesus. Paulus skriver: ”Liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga” (Rom 5:18-19).

Vårt hopp och vår möjlighet ligger i att Jesus var lydig till döden på korset. Han klarade djävulens alla frestelser. Han levde som vi, var frestad som vi, men förblev utan synd.

Vårt enda sätt att komma igenom frestelserna och komma bort från döden är att hålla oss till Jesus, vår Frälsare. Det finns inget annat sätt. Det finns ingen annan väg. Jesus dog på korset för våra synder, för våra överträdelser, för att vi ständigt faller för djävulens frestelser. Vi är värda att fortsätta vara utestängda från paradiset, att döden ska vara den meningslösa slutpunkten. Men Jesus har öppnat vägen tillbaka. Korsets kraft och uppståndelsens verklighet betyder seger och befrielse för oss. Hos Jesus finns det förlåtelse och nytt liv. Han ger oss liv och styrka att stå emot kommande frestelser.

För tyvärr kommer frestelserna tillbaka. Den onde ger inte upp. Han vet att hans tid är kort och därför försöker han snärja så många som möjligt. Det spelar ingen roll om du har byggt upp kinesiska muren runt ditt hjärta om du låter vakten bli mutad av fienden.

Det är därför det är så viktigt att vi är på vår vakt, att vi ikläder oss Guds vapenrustning som det står om i Efesierbrevet. Inte minst att vi beväpnar oss med Andens svärd som är Guds ord. Fäst dina ögon på Jesus, den uppståndne och levande Herren. Håll dig till honom. Han kommer att ge dig den styrka du behöver. Som vi ska sjunga snart: ”När vi frestas när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod”.

Glöm inte bort att när du faller för frestelsen finns ändå förlåtelsen. Bli inte mer förtvivlad än att du kommer tillbaka till Jesus där förlåtelsen finns. Glöm inte Jesu ord: “Åt mig har getts all makt på himlen och på jorden” (Matt 28:20).

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016