Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


19:e söndagen efter Trefaldighet
Lycksele kyrka
21 oktober 2001
Tema: Trons kraft
Text: Hebr 11:1-3, 7-10


När jag var i 18-årsåldern provade jag att gå på ett gym. Under tre veckors tid lyfte jag vikter och tänkte få lite muskler. Det var då det…

Folk har i alla tider behövt hålla sina kroppar i trim för att orka med sina arbeten och för att må bra. Förr hade både män och kvinnor tunga arbeten i hemmet, i skogen, på gården, i gruvan och liknande. Styrkan i kroppen kom då på köpet.

I dagens samhälle är det inte alls lika självklart. Vi har ofta stillasittande arbeten och tillbakalutade intressen. Därför måste den som vill hålla sin kropp i trim hålla på och träna. Vissa gör det och vissa gör det inte, kort sagt.

När vi hör dagens tema som är ”Trons kraft” går åtminstone mina tankar lätt till nån sorts andliga styrketräningslokaler där vi ska pumpa upp oss själva till att bli andliga kraftkarlar och kraftkvinnor. Tron blir som extramuskler som vi genom våra ansträngningar och prestationer tränar upp och exponerar. På så sätt blir den kristna tron bara en variant på den kroppsbyggande världen där du själv är i centrum och där du i spegeln kan se och beundra din egen tro och din andlighet.

Men ingenting kan vara mer fel. ”Trons kraft” handlar om nåt helt annat och handlar om nån helt annan. Du får släppa blicken på dig själv och bara se på Jesus. Det är han som är i centrum. Det är han som ger trons kraft och det är han som är trons kraft. Det handlar inte om att du ska kunna åstadkomma si och så mycket tro för att få komma till Jesus, utan du får komma som du är inför honom.

Det kristna tron handlar alltså om tron på Jesus, inte tron på din egen tro. Det har vi många exempel på i Bibeln. Det är vanliga människor som får möta Jesus. De är inga supermänniskor, men i mötet med Jesus blir de förvandlade och ändå är de fortfarande vanliga, bristfälliga människor.

Jag tänker inte minst på Petrus som sitter i båten när Jesus kommer gående på vattnet. Petrus får själv komma ut på vattnet. Men när han släpper Jesus med blicken och börjar tänka att detta är omöjligt så börjar han sjunka. Petrus är också den förste som bekänner Jesus som Guds son, men senare förnekade han honom av rädsla för vad andra människor skulle göra med honom om de kände till hans tro.

Nej, inte ens Petrus, den främste av Jesu lärjungar var perfekt. Inte ens han kunde visa upp en hållbar tro i sig själv. Så länge som han höll sig till Jesus fanns den stabila tron där. Det är hos Jesus som trons kraft finns.

Det här tycker jag är så befriande. Tron är en gåva från Jesus själv. Det är han som kommer till mig genom den Helige Ande. Det är samma kraft som uppväckte Jesus från de döda som är verksam även idag. Uppståndelsens kraft får omsluta mig. När jag får möta Jesus väcks min tro till liv.

Jag behöver inte gå på nåt andligt gym för att pumpa upp min tro. Det handlar i stället om att jag får sitta ner i lugn och ro och ta mig tid med Jesus. Jag får lämna mitt liv till honom, allt som jag tycker är jobbigt, allt som jag har svårt med. Jag får erkänna för honom det som jag inte vill visa för nån annan: att min tro är så svag och bräcklig, att jag känner mig så underlägsen andra som verkar ha så stark tro, att jag gång på gång faller i synd, att jag inte alls orkar med alla krav.

Då får jag höra Jesu ord: Slappna av, lita bara på mig. Det är inte du som ska bära en tro, utan det är tron som ska bära dig. Jag vill bära dig. Det är jag som ger din tro kraft. Var i min närhet så får jag hela ditt såriga inre, så får jag viska uppmuntrande och livgivande ord till dig, så får jag ge din tro näring och kraft.

Det är så sköna och befriande ord och när jag tar de här stunderna med Jesus är det som att stoppa in stickproppen i vägguttaget. Nu kommer kraften. (Illustration med en lampa) Plötsligt märker jag att det är nu som tron bär, när jag inte försöker prestera en massa själv, utan bara kommer till Jesus och stannar hos honom. Lampan har ingen egen inneboende kraft i sig. Men när vi har kontakt, när vi ansluter oss till kraftuttaget kommer strömmen och lampan börjar lysa.

Det är det här som är trons kraft. Därför räcker det med ditt ja till Jesus för att din tro ska bära. Tron på Jesus kommer från Jesus själv och i hans närhet kommer din tro att leva och ha kraft.

Det som händer sen är ett äventyr…

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016