Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


17:e söndagen efter Trefaldighet
Gudstjänst i Backens kyrka
18 september 2016
Tema: Rik inför Gud
Text: Luk 12:13-21


1977 skrev Pelle Karlsson texten till klassikern ”När du går över floden”. Refrängen lyder:

När du går över floden går du ensam.
När du går över floden lämnas allt.
Inga vänner följer dig,
rikedomar räknas ej.
När du går över floden lämnas allt.

Det stod i dagens episteltext: ”Tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den” (1 Tim 6:7). Det är den största rättvisa som finns här i världen. Allt ska lämnas kvar när vi lämnar jordelivet. Som sången säger: ”När du går över floden lämnas allt. Inga vänner följer dig, rikedomar räknas ej”.

Men det här har långt ifrån alla insett. Många lever i stället efter mottot: ”Den som har flest saker när han dör vinner”. Det är på många håll en statusjakt som inte liknar nånting annat. Om grannen skaffar en husbil, så nog ska jag också ha en. Och köper jag en åkgräsklippare, så dröjer det inte länge förrän det finns fler i kvarteret.

Konsumera mera! Många shoppar när de är ledsna och tycker att de behöver uppmuntran. Många shoppar när de är glada och tycker att de behöver en belöning. Ytterst sett tror jag att det många gånger handlar om att fylla upp ett tomrum inombords.

Om man läser Predikaren i Bibeln, som tillhör vishetslitteraturen, kan man läsa hur kung Salomo verkligen undersökt livet. Han skriver så här i början: ”13Jag föresatte mig att med vishet utforska och undersöka allt som sker under himlen. Tungt är det arbete Gud har lagt på människan. 14Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind.” (Pred 1:13-14). I sin undersökning konstaterar han att det mesta är tomhet: glädjen och livets goda (2:1), att bygga upp ett imperium med hus, trädgårdar, tjänstefolk, skatter, vin, kvinnor och sång (2:4-11)

Tänk om den rike mannen hade insett det, han som Jesu liknelse handlade om. Han satsade livet på att få njuta av sina framgångar. Han hade liksom gjort en checklista där han kunde kryssa för allt han hade uppnått.

  • Få stora skördar [check]
  • Bygga större lador [check]
  • Uppnå ekonomisk trygghet [check]
  • Äta [check]
  • Dricka [check]
  • Roa sig [check]
  • Se till att inte dö

Öh, näe! Här lyckades han inte. Han lyckades med allt utom det sista. Och det kommer att gälla oss alla, kan jag avslöja. När vår tid är inne kommer vi alla att dö. Det är därför det är så viktigt att prioritera rätt, att inte samla i lador, att inte investera i det jordiska, för allt sånt kommer att förgå.

Det är som det står i Psaltaren: ”17Oroa dig inte när någon blir rik och välståndet växer i hans hus, 18ty ingenting får han med sig i döden, hans rikedom följer honom inte dit ner. 19Fast han räknar sig som lycklig i livet och prisas för att det gått honom väl, 20går han ändå till sina fäder, till dem som aldrig ser ljuset mer.” (Ps 49:17-20)

Det är viktigt att inse det som en fyndig boktitel säger: ”När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan”. Det är en läsvärd bok, skriven av den svenskättade pastorn John Ortberg som bor i den stora staden USA. ”När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan”. Det är så lätt att glömma det.

När jag läser Jesu liknelse kommer jag att tänka på hur många karlar, inte minst de som är lite äldre, satsar många timmar årligen på att ”rust ven”, alltså att ordna med veden, så att man ska klara sig över vintern. En del blir alldeles uppslukade av detta och håller på med sitt ”pensionärslego” nästan på heltid. Inget fel i det egentligen, för det är klart att vi måste se till att få ha värme och varmt vatten i våra hus och stugor.

Min morfar, som levde i princip hela förra seklet, född 1900 och dog 98 år senare, var som många andra bonde till husbehov och körde timmer på vintrarna. Han hade ett litet skifte och satsade några dagar varje år på att ”rust ven”, att hugga lagom stora björkar, kapa det i lagom långa längder och sen lägga det i så kallade ”klipp” (eller ”res” som det också kallas – jag vet inte vilket ord ni använder här i Umebygden). Man lägger alltså upp massaveden i plogform med den grövre ändan på en sten eller stubbe. Sen fick det vara där tills det var dags att hämta några lass på sommaren och köra hem det, såga upp, klyva och lägga ner i källaren.

Morfar hade säkert tio årsvedar lagrade på det här sättet ute i skogen. Det var ju en enorm rikedom egentligen. Han hade förberett för många kalla vintrar. Men det fanns en baksida med det här. Ibland kunde den där älgen putta ikull klippet. Det hände rätt ofta faktiskt, även om morfar stod och såg på. Det gick ju laga till förstås, men när klippen med björkveden fick ligga för länge ute i skogen började det ruttna i kortändan, den som låg mot marken. Det var ju värre.

Även investeringen i värmande björkved har en begränsad livslängd.

Och samma sak var det ju för morfar. Det fanns kvar klipp ute i skogen även efter att morfars krafter avtagit, men idag är ju allt borta. Jag vet inte hur många årsvedar som försvann på detta sätt, men det är i alla fall en påminnelse om att alltings förgängelse.

Vad är allting värt egentligen? ”Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.” (Pred 1:2). Är det överdrivet pessimistiskt? Kanske, eftersom det finns mycket att glädja sig av Guds gåvor. Men det beror lite på hur vi tar vara på Guds gåvor och hur använder det. Predikaren kanske är pessimistisk, men samtidigt är han realist. Hela Bibeln manar oss egentligen att tänka igenom våra liv och de prioriteringar vi gör. Livet är en gåva, men vad gör vi av denna gåva?

Ja, hur ska vi hantera den här vetskapen om att allt är förgängligt och att ”När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan”?

För det första: Oroa er inte! Allt ligger i Guds händer. Lita inte på dina ägodelar. Lita på Gud i stället. Sök inte tryggheten på banken, utan hos Gud. Som Jesus säger: ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt 6:33)

För det andra: Använd dina tillgångar till att göra gott, för att hjälpa människor i nöd. Om du använder dina pengar och din tid till behövande, så kommer du att sprida glädje och hopp och detta kommer Gud att rikligen belöna i form av allehanda välsignelser som finns i beredskap för dig. 

För det tredje – och det allra viktigaste: Investera inte i det jordiska, utan i det himmelska.  

Det står så här i Psaltaren om de som fokuserar på det jordiska: ”7De litar till sina ägodelar och skryter med sin rikedom. 8Men ingen kan köpa sig fri och betala lösen till Gud. 9Att köpa sig fri är dyrt, man kan aldrig betala priset 10för att få leva evigt och inte läggas i graven.” (Ps 49:7-10)

Nej, ingen kan köpa sig fri. Det finns bara ett sätt. Petrus skriver i sitt första brev: ”18Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. 19Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod.” (1 Petr 1:18-19)

Jesus har friköpt oss från dödens förgänglighet genom sin död på korset. Det finns en öppen himmel, en öppen famn som väntar på oss, som längtar och som kommer oss till mötes.

Sången jag nämnde i början av predikan är bra på många sätt, en god påminnelse om att inte lita på den jordiska rikedomen. Men den har en brist. Jag skulle vilja att den löd: ”När du går över floden, går han med dig”, för det ligger närmare sanningen. Vi är inte ensamma när vi står inför evigheten. När vi har överlämnat våra liv i Jesu händer, så behöver vi inte vara oroliga. ”Hela vägen går han med mig”. ”Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig”.

Jesus säger: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? 3Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.” (Joh 14:1-3)

Nu återkommer jag till sist till min morfar. Visst lade han upp sina klipp ute i skogen och hade stor glädje och nytta av den värme som den gav, även om en del ändå mötte förgängelsen. Vad som var viktigare än dessa klipp (visar med händerna) var att han knäppte sina händer och bad att Gud skulle bevara honom till evigheten.

På så sätt investerade morfar sitt liv i himmelska aktier och jag är övertygad om att han, efter Guds löfte, njuter nu av utdelningen hemma hos Gud. Det var hans största och viktigaste klipp!! Det är där den största rikedomen finns, redan här på jorden, i Guds famn.

Det står i Psaltaren: ”Nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. 24Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. 25Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. 26Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.” (Ps 73:23-26)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016