Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


17:e söndagen efter Trefaldighet
Furubergskyrkan
22 september
2013
Tema: Rik inför Gud
Text: Luk 12:13-21


”Vem i hela världen kan man lita på?” Så sjöng Hoola Bandoola Band för 40 år sen. Det var knappast någon ny fråga på den tiden. Och det är många som både sjungit sången och funderat över denna fråga sen dess. ”Vem i hela världen kan man lita på?”

Tomas Ledin har sjungit ett tänkbart svar: ”Ja, ja, ja, du kan lita på mig”.

Utan att lägga ägna nån tanke just åt Ledins pålitlighet, så kan vi konstatera att det är många människor som sagt så under årens lopp och som varit allt annat än trovärdiga. Det är väl så att vi håller på att vara alltför vana vid att människor sviker, samhället sviker, skolorna sviker, politiker av alla kulörer sviker, löftena håller inte. Man lovar runt och håller tunt.

Men jag tror det är en jätteviktig fråga för oss människor: ”Vem i hela världen kan man lita på?”. Finns det någon eller något som håller att luta sig mot när livet stormar? Finns det något man verkligen kan och törs bygga sitt liv på, utan att det rasar samman?

För att fortsätta på musiktemat, så sjöng Stefan Andersson i låten ”Catch The Moon” om olika saker som människor gärna sätter sin tilltro till.

Some put their trust in the east
Some put their trust in the west
Some put their trust in the bond
Some put their trust in their mums
Some put their trust into God
Some put their money in the bank
Some put their faith in the stars
Some put the trust in the guitar

Alltså, att vissa sätter sin tillit till öst, andra till väst och sen räknar han upp olika saker, att man litar på obligationerna, mamma, Gud, man sätter pengarna på banken, litar på stjärnorna eller till och med på gitarren.

Ja, vad ska man bygga sitt liv på för att det ska vara hållbart?

En sak är säker utifrån bibeltexten, som vi läste för en stund sen. Pengar och ägodelar är inte ett säkert kort. Det är inte den som har mest prylar när man dör som vinner, för ” när spelet är slut ska allt tillbaka i lådan”. Eller som Jesus sa i texten: ”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar”.

Ändå är det ofta kapprustning i grannskapet. Om en granne skaffar en husvagn, så nog kommer det strax några fler husvagnar på garageuppfarterna. Om en skaffar hund, så kommer det snart att skälla på fler ställen i grannskapet. Om en granne bygger ny altan, så nog får Beijers strax besök av fler personer som tänker bygga altan. Och så vidare. Ni känner säkert igen beteendet.

Och inget fel i det, egentligen. För det är klart att vi ska få leva och njuta av livet. Problemet är bara… varför gör vi så här?

Jag tror att många av oss ofta känner en tomhet inombords och så försöker vi fylla upp det med något för att dämpa vår ångest och oro. Och det kan ligga någon form av tillfredsställelse i att köpa nåt man längtat efter. Problemet är bara… sen då?

Ibland tror jag vi har för mycket pengar, så vi vet inte vad vi ska göra av dem, så då blir vi de konsumenter som marknaden vill att vi ska vara. Men ägodelar kan aldrig fylla upp tomrummet som finns inombords. Vi kan aldrig shoppa oss till frid i hjärtat! Talesättet ”Shop ’til you drop”, funkar inte!

Ändå handlar det mesta om pengar och vad man kan göra av dem. ”It’s All ’Bout The Money”, som Meja uttrycker det. I en av dagens texter står det så krasst att ”kärleken till pengar är roten till allt ont” (1 Tim 6:10). Och visst är det så.

Det är faktiskt ganska ironiskt att på de amerikanska dollarsedlarna står det ”In God We Trust”, alltså att vi litar på Gud, vi förtröstar på den Gud som faktiskt har gett oss allt detta. Jag önskar att det vore så i verkligheten, för det är just detta som allt handlar om – eller borde handla om. Det är förtröstan på Gud, tilliten till Gud, som är lösningen på väldigt många av våra problem. Det är inte okynnesshoppingen som är lösningen, inte frossandet i mat, drickandet, skönhetsbevarandet, toppjobbet, statusen, de 1000 vännerna på Facebook.

Nej, det är när du släpper allt detta och bara är den du är inför Gud, som allt kommer att falla på plats. Då kommer oron och ångesten inombords att bytas ut mot den frid som inte finns någon annanstans.

Jesus säger: ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” (Joh 14:27)

Så kom med dina behov till Jesus. Kom med din längtan. Kom med din tomhet. Jesus möter dig, som du är. Han säger: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket” (Matt 5:3). Det är precis vad det handlar om. Att vara fattig, utblottad på allt, tom och längtande - det är att vara rik inför Gud.

När vi investerar våra liv i Gud, då behöver vi inte oroa oss, allt vilar i Guds händer.

För att ta ytterligare ett citat från en låt. Swedish House Mafia uttrycker det så bra:

Don't you worry, don't you worry child
see heavens got a plan for you
don't you worry, don't you worry now

Alltså: Oroa dig inte, barn, för himlen har en plan för dig. Ja, Gud har en plan för dig, en plan för dig och din framtid. Du behöver inte oroa dig, för framtiden vilar i Guds händer.

Det är mitt svar på frågan ”Vem i hela världen kan man lita på?”

Håller det? Det är upp till dig att pröva. Själv är jag mer än nöjd hittills – och jag vet att ändå ligger det bästa framför mig, för det har vi fått många löften om. Till dess tänker jag förtrösta på Gud och lita på honom.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016