Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Ekumeniska böneveckan 2017
Ekumenisk gudstjänst i Pingstkyrkan Umeå

25 januari 2017
Tema: Det gamla är förbi
Text: 2 Kor 5:17


Ring ut det gamla

Under nyårsaftonens sista skälvande minuter ropas det ut från Skansens scen: ”Ring in det nya och ring ut det gamla” 

Sen räknas det upp:
Ut med lögnens makt. In med sanningen.
Ut med sorgens tankar. In med hugsvalelse till sargad barm.
Ut med hatet. In med försoning.
Ut med krigen. In med freden.
Och så vidare.

Vid ett årsskifte är det så tydligt att man kan och får vända blad, ta ny sats, börja om på nytt, att lämna det som varit och omfamna det nya med nyfikenhet och förväntan.

Det är en härlig känsla, men har ni tänkt på att det här är ju egentligen möjligt precis varenda dag. Det handlar bara om att bestämma sig för det. Det handlar om en god vana, en livsstil, som jag tror att vi alla skulle må oändligt bra av, både innanför kyrkväggarna och utanför.

För Guds nåd är ny varje morgon – och jag tror den är ny även ikväll, nu i denna stund.

 

Det gamla är förbi

Kvällens ämne är ”Det gamla är förbi”. Det är en mening som är hämtad från 2:a Korinthierbrevets femte kapitel, vers 17. Det står så här: ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit”.

Visst är det en härlig vers? Ikväll kommer jag alltså att utgå från att ”det gamla är förbi” och förhoppningsvis kommer morgondagens predikant att haka på och förkunna att ”något nytt har kommit”.

Och grunden för detta skifte av livsperspektivet är början av versen: ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse”. För det är det vi är: Den som är i Kristus är en ny skapelse. Det är därför det är så viktigt, inte minst för oss själva, personligen, att vi kan lämna det gamla bakom oss och får leva i det nya. För det handlar både om frälsning och om livskvalité, både mitt i livet, här och nu, och sen fulländat i evigheten.

 

Dopet

Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse”. Men då måste vi fråga oss: Vem är då i Kristus? Vem är en ny skapelse? Vem kan lämna det gamla och leva i det nya? Jo, det är den som genom dopet och tron har tagit emot Jesus.

Det står så här i Romarbrevet: ”4Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han” (Rom 6:4-5)

Vi blir alltså ett med Jesus genom dopet och det blir så tydligt när dopet sker genom nedsänkning. Vi dör med Kristus och uppstår med Kristus. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Genom dopet är vi en ny skapelse.

Sen kommer då utmaningen att leva i dopet, att genom tron klamra sig fast vid och förbli i Kristus. För, som Jesus säger: ”Den som tror och blir döpt ska räddas, men den som inte tror ska bli dömd”. (Mark 16:16) Så viktigt är det!

Jesus säger: ”Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er” (Joh 15:4a), Låt Jesus bo i ditt hjärta. Låt dig bli omsluten av Gud, för det är hans högsta önskan. Du fortsätta leva i Guds famn, i hans direkta närhet.

Den gamla människan

Men vad innebär det här då? Jo, efter det som Paulus skriver i Romarbrevet om att dopet är att dö och uppstå med Kristus, så fortsätter han med att förtydliga vad som händer med vår gamla människa, det som är mest i fokus för oss ikväll. Han skriver: ”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden” (Rom 6:6)

Vår gamla människa är alltså korsfäst med Jesus. På så sätt förlorar synden sin makt. Den är försonad genom att Jesus offrar sig och dör på korset. Vår synd dör med Jesus. Men Jesus uppstod igen och ”döden är inte längre herre över honom”, skriver Paulus, ”När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. 11Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.” (Rom 6:9b-10)

På samma sätt har vi gått genom död till liv. Vi har fått del i det nya livet. ”Det gamla är förbi, något nytt har kommit”. Det är liksom basen för våra liv som kristna.

Ändå är vi alltför många som lever i det som varit.

 

Livets ryggsäck

Synden har fortfarande ett grepp om oss. Antingen faller vi gång på gång. Eller också plågar minnena oss. Vi ältar det som hänt och skäms. Även om Jesus förlåtit oss, även om vi vet att Jesus har förlåtit oss, så har vi så svårt att förlåta oss själva. Våra liv kan vara så präglade av självförakt att det hindrar oss från att verkligen leva.

Men det handlar inte bara om synd. Många av oss plågas också av händelser från förr. Det är kanske nån som har sagt eller gjort nånting som skar så djupt i oss, som skapade inre sår och de har så svårt att läka.

Det kan också handla om sorg, där en närstående lämnat oss, nyligen eller för länge sen, och sorgen är förlamande.

Många känner missmod, oro eller rädsla inför framtiden. Även den kan vara förlamande.

Till den gamla människan hör också jaget, egoismen, själviskheten – den del av oss, som på många sätt drar oss bort från Gud, bort från godhet, medmänsklighet, ansvarstagande och mycket mer.

Ja, vi skulle kunna fylla på med mycket mer av sånt som plågar oss och som blir som tunga bördor i livets ryggsäck.

 

Kom till Jesus

Vad det än handlar om, så får vi komma med denna ryggsäck till Jesus. Han säger ju: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila” (Matt 11:28)

Jesus vill lyfta av oss bördorna – för nog är det bördor det handlar om. Och nog är vi tyngda av dem. Det är inte tänkt att vi ska behöva kånka på dem nåt mer. Vi får lämna allt detta till Jesus, han som både vill och kan göra nåt åt det hela.

Vår synd vill Jesus förlåta och han vill hjälpa dig att kunna släppa det som ligger lagrat i syndens minne. Låt Jesus radera det och omsluta dig i förlåtelsens varma famn.

Våra sår vill Jesus hela. Det kan ta lite tid att hela de sår som livet gett oss, men låt Jesus ta hand om det och omsluta dig i helandets varma famn.

Vår sorg vill Jesus ta hand om på ett särskilt sätt. Det handlar inte om att glömma, utan om att kunna leva vidare med de fina minnena. Låt Jesus ta hand om dig och omsluta dig i tröstens och hoppets varma famn.

Vårt missmod, oro och rädsla för framtiden vill Jesus byta ut mot trygghet och mod. Allt vilar i hans händer. Glöm inte bort att ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” (2 Tim 1:7) Låt Jesus ta hand om dig och din framtid och omsluta dig i trygghetens varma famn.

Hårdaste motståndet kommer nog från vårt jag, eftersom den hela tiden strävar efter att klara sig själv. Men Jesus vill hjälpa oss att slappna av i hans närhet och lita på honom. Han vill visa oss på ett nytt sätt att leva. Han vill förvandla oss inifrån med kärlek, så att det hårda mjuknar och det frusna smälter. Låt Jesus ta hand om dig och omsluta dig i kärlekens varma famn,

Ja, det är vad Jesus vill göra med oss var och en, att hjälpa oss att lämna det som varit i hans famn, att hjälpa oss att förstå att det gamla är förbi, att hjälpa oss att både se och ta emot och leva i det nya livet som han kommit för att ge oss. För han säger ju själv att han har kommit för att ge oss ”liv, och liv i överflöd” (Joh 10:10).

Det gäller ju dig och mig också.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017