Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


16:e söndagen efter Trefaldighet
Backenmässan i Backens kyrka
6 oktober 2019
Text: Luk 7:11-17
Tema: Döden och livet


I onsdags efter Vardagsmässan i Prästgården satt vi några stycken och pratade om en hel del viktiga saker och vi kom bland annat in på dagens tema. Jag minns att jag sa att jag inte riktigt visste vad jag skulle fokusera på: ”Döden” eller ”Livet”. Då sa Marian, som vi just har fått en pratstund med (som dagens gäst), att temat faktiskt är ”Döden OCH livet”, så jag behövde inte välja. Så sant, så sant. Döden och livet hänger ihop, på nåt sätt. De går hand i hand. Eller som den gamla psalmen säger: ”Sorgen och glädjen, de vandrar tillsammans, medgång och motgång här tätt följes åt” (Sv Ps 269:1).

Så är det ju. När man levt ett tag så inser man ju hur det stämmer. Döden och livet går hand i hand, även om det kanske inte är som vänner direkt. Döden kastar sin skugga över livet. Men jag hoppas verkligen att livet också kastar sin skugga över döden, för det är så det är tänkt, att livet också får kasta sin skugga över döden, för att avväpna och för att hjälpa oss att få rätt perspektiv, från Guds synvinkel – eftersom döden inte alls är något problem för honom. För livet är starkare än döden. Ljuset är starkare än mörkret. Kärleken är starkare än hatet, och så vidare. Det är vad den kristna tron handlar om.

Jag vill visa en bild som jag kanske har visat förut, men som säger så mycket.  [Visar en bild där Snobben och Karl sitter på en brygga]. Här säger Karl: ”En dag måste vi alla dö, Snobben…” Men Snobben svarar: ”Javisst, men alla andra dagar ska vi det inte”.

Den här bilden säger så mycket och hjälper oss att mitt i vetskapen om att vi en gång ska dö, ändå klamra oss fast vid livet och ta vara på livet, varje dag. Det är klart att vi måste vara medvetna om att det jordiska livet är begränsat och att vi alla ska dö en dag, men låt aldrig döden vara herre över ditt liv. Nej, låt Jesus tala in hopp och tro och mod i dig, så att du kan ta vara på det liv som du fått som gåva av Gud själv.

Men vad är då nyckeln till detta, till att ta vara på livet? När vi satt och pratade i onsdags öppnades också ögonen för den fantastiska bönen som hör till dagens tema. Vi ber dagens bön tillsammans.

Evige Gud,
som är Herre över liv och död,
lös oss från ångest och dödsfruktan.
Låt oss få leva i Kristi uppståndelses kraft
och ge oss del av det liv som aldrig dör.
Genom Jesus Kristus, vår Frälsare.
Amen.

Denna bön sammanfattar hela vårt tema och ger oss också nyckeln till hur vi ska kunna ta vara på livet.

För vår Gud är en evig Gud. Han står utanför tiden. Han håller tiden, universum och hela ditt liv i sin hand. Denne evige Gud, som har skapat livet är också Herre över liv och död. Han har inte tappat kontrollen, även om vi ibland frestas att tro det.

Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö” (Joh 11:25-26)

Visst, vi kommer alla att dö, men inte dö för evigt. Våra kroppar och allt det jordiska kommer att brytas ner, avklädas, försvinna och dö – och det är sånt vi verkligen kan känna ångest över, rädsla, dödsfruktan, men kom ihåg att döden inte har någon slutgiltig makt över oss. Vi bär på ett löfte om att få uppstå igen till det eviga livet i himlen.

Jesus säger: ”Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.” (Upp 1:17-18)

Jesus har gått före oss genom döden till uppståndelsen och det eviga livet. Så lös oss då, Jesus, du som är Herre över liv och död, lös oss, använd nycklarna till att låsa upp och befria oss från vår ångest och dödsfruktan och hjälp oss att rikta blicken mot dig, mot dig, den Uppståndne, du som har besegrat döden.

Ja, Jesus, du vet att en del av oss bär på sorg för att någon närstående har lämnat oss, fyll oss med hoppet och förvissningen om att vi ska få mötas igen, hemma hos dig. Bär oss genom sorgen, genom det mörka och svåra, genom vår förtvivlan och vår ensamhet. Bär oss och låt oss få lära känna dig, du som är uppståndelsen och livet. Låt oss få leva i din uppståndelses kraft, den kraft som bär oss genom livet och genom döden. Ja, ge oss del av det liv som aldrig dör.

Ja, må detta liv som Jesus gett oss få kasta sin skugga över döden, så att all den makt som den har över oss på olika sätt, bara får vika undan och stå i bakgrunden och se på när Jesus fyller våra liv med uppståndelsens kraft, som bär oss genom livet, genom döden till det eviga livet.  

Det här är ingenting annat än Amazing Grace – förunderlig nåd – eller som det står i våra psalmböcker: ”Oändlig nåd”. Vi sjunger den psalmen som avslutning av predikan. Psalm 231.

 

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2019