Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


15:e söndagen efter Trefaldighet
Piteå kyrka
8 september
2013
Tema: Ett är nödvändigt
Text: Matt 11:28-30


Jag kan inte låta bli att tycka det är lite märkligt att det är just den här predikotexten just idag när jag predikar för första gången på ett år, efter att jag drabbats av utmattningsdepression. Eller ”märkligt” är kanske fel ord, för det är ingen slump. Jag borde nog säga att det är gudomligt, för jag tror det är Guds kärlek och omsorg om oss, som visar sig just denna dag för oss i denna text. För jag tror inte bara det är jag som gått omkring – och går omkring – med bördor som tynger ner oss, bördor som Jesus vill lyfta av.

Jesus säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila”.

Vilket evangelium! Vilket glatt budskap det är, en påminnelse om att hur jobbigt vi än kan ha det i livet, så finns det en som både kan och vill hjälpa oss. Jesus vill inte bara gå vid vår sida, utan även lösa problemen och lyfta av oss bördorna, så att livet går att leva.

Ja, vi människor är ofta tyngda av bördor av olika slag och alltför ofta kämpar vi på och försöker klara allt själva, hela vägen. Det är ibland som när vi bär hem matkassarna från affären. När vi blir trötta i armarna så stannar vi av och vilar. Vi ställer förstås ner de överfyllda kassarna på marken, skakar armarna lite, innan vi tar tag i dem igen och fortsätter. Så gör man ju när det gäller matinköpen, men hur är det med bördorna i livet, de som oftast väger oändligt mycket mer?

Jesus säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila”.

Ursprungligen handlade det här om lagens börda, som verkligen kunde vara en tyngd på folkets axlar. Jesus säger följande om fariséerna och de skriftlärde: ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem.” (Matt 23:4)

Lagen var tung att bära. Den kräver mycket och de religiösa ledarna hade dessutom utökat dem till att handla om 365 ”du skall icke” och 248 ”du skall” – och vem skulle orka med en sån tyngd på sina axlar?

Men Jesus vill lyfta av de bördor som lagen innebär. Han skulle själva bära upp dem på korset. Han skulle själv ge sitt liv för att befria oss alla från lagens krav. Inte för att han tyckte de var oviktiga, utan för att ville visa på nådens väg, visa på en befrielse som bara han kan ge, genom sin död och uppståndelse. ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt”, säger han. Du är inte fri att göra allt du skulle känna för, men han går med oss och hjälper oss med bördorna – och framför allt har han öppnat vägen till himlen, till evigheten, till den öppna fadersfamnen.

Men det här handlar inte bara om lagens börda. Jesus är en sann befriare på många plan. Jesus finns hos oss mitt i livet och han har makten att befria oss från allt som tynger oss.

• Det kan handla om bördan av misslyckande – att livet inte blev som jag hade tänkt det, att jag inte kunde leva upp till egna och andras förväntningar.
• Det kan handla om bördan av sjukdom – att fysiska och psykiska sjukdomar bryter ner och begränsar mitt liv.
• Det kan handla om bördan av sorg – att jag har förlorat någon familjemedlem eller kär vän genom döden. Sorgen och saknaden är så tung att bära.
• Det kan handla om bördan av oro – att jag ständigt känner oro för mina barn och barnbarn eller andra i min närhet.
• Det kan handla om bördan av minnen – ord och händelser som inte vill lämna mig, människor som gjort mig illa.
• Det kan handla om bördan av dåligt samvete – för något jag gjort i det förgångna, som bara gnager i mig.
• Det kan handla om bördan av synd – att jag gjort något som jag uttryckligen vet var mot Guds vilja.
• Det kan handla om bördan av ensamhet – att den djupa ensamheten förlamar mig och jag förmår inte ta första steget till att söka vänskap med andra.
• Det kan handla om bördan av nåt odefinierat – jag vet inte vad är, jag känner mig bara inte fri.

Ja, vi skulle kunna räkna upp många saker och säkert skulle många av oss personligen kunna precisera vad det riktigt handlar om. Det viktigaste är att det inte finns någonting som inte Jesus klarar av att höra. Det finns inte någonting som inte Jesus skulle klara av att bära. Det finns inte någonting som inte Jesus kan befria oss från. För all makt ligger hos honom. Han känner oss och vet precis vad det handlar om. Han bryr sig, han älskar oss och vill göra livet så mycket lättare att leva. Livet är inte – och kommer aldrig att vara – problemfritt, men vi är inte ensamma. Vi har en vän som aldrig sviker, som aldrig vänder bort blicken, som aldrig lämnar oss när det är som svårast. Nej, vi hör Jesu löfte och vi bär på ett hopp som ingen kan ta ifrån oss.

Han säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila”.

Men samtidigt vet jag – och säkert många av er – hur svårt det faktiskt kan vara i praktiken. Alltför ofta håller vi krampaktigt fast vid vår börda och vi hör ekot från barndomen ”Kan själv!”

Det är som att vi säger till Jesus: ”Vill du lyfta av mig bördorna? Nej, men inte ska väl du? Inte är det nån fara, nog orkar jag ett tag till”. Men hur länge orkar vi?

Vi är som ett gummiband. När kraven kommer och sliter i oss, så blir vi så spända. Det kan hålla emot ett tag, men det håller inte i längden. Till slut mister gummibandet spänsten eller går av. På samma sätt blir det med oss när vi utsätts för press och stress av olika slag, när livet sliter i oss, när kraven blir oss övermäktiga och vi aldrig får vila ordentligt.

I det sammanhanget måste vi konstatera att det är bra med förmiddagskaffe, lunchraster, kvällar, helger och semester, små eller stora pauser, men för att verkligen få vila på djupet, behöver vi komma till Jesus. Han är den ende som kan ge oss vila för själen.

Som psalmen säger:
”En liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt
och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt.
När jag är trött av vägen och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig”
(Sv Ps 207:1).

Varför är det så? Jo, för att Jesus har gått vägen före dig. Han vet vad det är att vara människa. Han känner dig, vet vad du brottas med och har samtidigt makten att befria dig från allt som tynger, makten att byta ut striden mot friden. Jesus säger: ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” (Joh 14:27)

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

De ord som Jesus säger avslöjar också en viktig sak: Livet med Jesus kommer inte att vara utan problem – och det är vi nog alla mer eller mindre medvetna om. Vi kommer fortfarande att möta stress och krav från olika håll. Vi kommer fortfarande att möta sjukdomar och lidande, möta sorg, gå igenom dödsskuggans dal och oförklarliga händelser som kan förlama oss, men då får vi återigen vända vår blick mot Jesus och lyssna till hans röst som vill påminna oss om att vi aldrig är ensamma i det svåra. När Jesus säger att vi ska ta på oss hans ok, så påminner han oss om att han alltid går vid vår sida och de bördor som vi möter i livet och inte kommer undan, de bär han tillsammans med oss. Och tillsammans med Jesus så orkar vi, för hans ok är skonsamt och hans börda är lätt. .

Jag vill avsluta predikan med att läsa en sångtext som har betytt mycket för mig under min sjukskrivning. Den heter ”Eg ser” och är skriven av en norsk präst och sångare vid namn Björn Eidsvåg. Så här är texten i översättning.

”Jag ser”.

Jag ser att du är trött
men jag kan inte gå alla stegen för dig
Du måste gå dem själv
men jag vill gå dem med dig
Jag vill gå dem med dig

Jag ser att du har ont
men jag kan inte gråta alla tårar för dig
Du måste gråta dem själv
Men jag vill gråta med dig
Jag vill gråta med dig

Jag ser att du vill ge upp
Men jag kan inte leva livet för dig
Du måste leva själv
Men jag vill leva med dig
Jag vill leva med dig

Jag ser att du är rädd
Men jag kan inte gå i döden för dig
Du måste smaka den själv
Men jag gör död till liv för dig
Jag gör död till liv för dig
Jag är död till liv för dig
Jag har gjort död till liv för dig

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016