Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


14:e söndagen efter Trefaldighet
Söndagsgudstjänst i Piteå kyrka
12 juni 2016
Tema: Enheten i Kristus
Text: Luk 22:24-27


Ja, det är med en mängd olika känslor jag nu står här i Piteå kyrka för att hålla i denna avskedspredikan. Det har varit 14 år av berg-och-dalbana. Många goda stunder och härliga minnen. Men samtidigt flera riktigt tunga perioder, både på jobbet och hemma. Men slutsumman är ändå tacksamhet och glädje över de år som gått och jag känner en stor förväntan inför vad Gud har planerat inför framtiden. Kallelsen lever vidare i äventyret tillsammans med Gud.

Och jag är glad över att så många har kommit hit idag. Glad över många goda samtal genom årens lopp, att ha fått möta så många trevliga människor med vackra leenden och goda hjärtan.

Men nog om detta. Nu lägger vi alla avsked och sådant åt sidan och fokuserar på Jesus. Det är han som ska vara i centrum. Ingen annan. 

Människor har i alla tider rest upp monument och minnesmärken över viktiga händelser och personer. En del har till och med haft mage att resa upp statyer över sig själva för att skapa sig ett namn, för att bli ihågkomna, beundrade och till och med avgudade.

Vi människor vill gärna bygga upp nåt att minnas, nåt konkret, nåt bestående. Visst vore det härligt att med stolthet till exempel kunna peka på en byggnad och säga till barnbarnen:
– ”Vet du, det där har farfar byggt”.
– ”Va? Har du?”
– ”Joo”, svarar man och nickar med ett leende.

Jag vet inte hur människorna tänker som står bakom Stadstornet här i Piteå. Men visst är det imponerande med dessa 16 våningar som byggs. Jag vet inte om ni har lagt märke till det, men mitt på tornet finns det en banderoll där det står: ”Vi bygger en bättre morgondag”

Är det verkligen så, frågade jag mig när jag såg texten. Kan de verkligen lova att de bygger en bättre morgondag? Och vilket perspektiv har de? Ja, det är klart att utsikterna är goda, speciellt från översta våningarna, men hur är det i ett evighetsperspektiv?

Sen tänkte jag vidare. Egentligen är det ju precis det här som vi gör – eller borde göra – som kyrka: ”Vi bygger en bättre morgondag”. Vi bygger och strävar efter ett fungerande liv och en fungerande församling för att vi ska få en bättre morgondag, både bokstavligen här och nu och för evigheten. Det vi sår idag får vi skörda i morgon. Och om vi investerar i Jesusaktier här på jorden får vi garanterad avkastning i himlen. 

Men för att kunna göra detta, för att kunna vara den kyrka vi är tänkta att vara, så måste vi ta till oss Jesu ord i dagens text. Vi måste ändra perspektivet. ”Med er är det annorlunda” säger Jesus i dagens text. ”Med er är det annorlunda”.

Vi behöver inte bygga något Babels torn för att skapa oss ett namn. Vi ska inte agera som herrar eller vara en nedtryckande överhet. Vi ska inte sträva efter att bli störst, bäst och vackrast. Nej, ”med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren”.

Det här gäller på flera plan, inte bara inom församlingen, utan även i våra hem. Jag hamnade nyligen i ett samtal som handlade om vem som egentligen är boss i hemmet. Det var ordet som användes, vem som är boss i hemmet. Det refererades till en sorts kulturkrock där den svenska kvinnan menade att det var hon som var boss i hemmet och försökte lära den nygifte afrikanske mannen att det är så det ska vara. Det var väl både på skämt och allvar förstås, men till slut kunde jag inte vara tyst utan sa just detta att det handlar väl inte om vem som ska vara boss i hemmet. Vi är kallade att underordna oss varandra och att vara varandras tjänare. Det tror jag gäller både våra hem och i vår kyrka.

Paulus skriver i Galaterbrevet: ”Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.” (Gal 5:13-15)

Nej, precis. ”Om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra”. Det är vad som vi riskerar råka ut för om vi drar åt olika håll inom kyrkan. Och när jag säger ”kyrkan”, så menar jag inte enbart Piteå församling eller Svenska kyrkan, utan hela den världsvida kyrkan med den mångfald som finns.

Vi hör ihop och ju närmare vi kommer Jesus, desto närmare kommer vi också varann. Det är vad ”enheten i Kristus” handlar om, det som är dagens tema. Det handlar om att vara nära Jesus, att lära av honom och tjäna varandra, på samma sätt som Jesus betjänade oss. Det är först då som vi kan bygga en bättre morgondag.

Paulus skriver i Filipperbrevet (dagens episteltext): ”Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.” (Fil 2:2b-5)

Sen preciserar Paulus vad det handlar om och det blir en sammanfattande lovsång till Jesus: ”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.” (Fil 2:6-11)

Det är på detta faktum, denna grund, som vi bygger vår kyrka: Jesu död och uppståndelse, Jesu lydnad och tjänande. Det är på denna grund ”vi bygger en bättre morgondag”, för oss själva och för vår kyrka. Det är när vi står på samma grund, som vi också har enhet i Kristus.

Till sist vill jag säga några ord om en sak jag tänkt på sen jag började här som ungdomspräst för 14 år sen. Piteå kyrka är en vacker kyrka. Det finns mycket att se på och många detaljer som predikar för oss i kyrkorummet. Men det finns en sak som jag verkligen har saknat och det är något uppståndelsemotiv. Altartavlan föreställer ju Jesu lidande, bara för att ta ett exempel.

Så var finns då uppståndelsemotivet i Piteå kyrka och i Piteå församling? Jo, om jag vänder blicken från altartavlan och ser ut över församlingen så ser jag det. Det är ni som vittnar om uppståndelsen, genom era liv och i ert tjänande. Ni är välsignade av den Uppståndne, utrustade med kraft och har alla möjligheter att verkligen leva i uppståndelsen och att tjäna med uppståndelsens kraft. Så fatta mod och res på er, bli utmanade och ta Jesus på orden: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:18-20)

Ja, gå ut och gör som han. Och glöm inte bort att Jesus är med oss idag och alla dagar. Jesus, den korsfäste och uppståndne, finns här mitt ibland oss. Men kom ihåg att även om Jesus är uppstånden och har namnet över alla andra namn, även om han är ”Konungarnas Konung och Herrarnas Herre” (Upp 19:16), så är han här för att tjäna. Han är annorlunda. Han böjer sig ner och erbjuder dig sin hjälp. Han finns till för dig. Han vet vad det är att vara människa. Han vet vad du brottas med och han har makten att gripa in och göra något åt din situation.

Det är vad Jesu tjänande handlar om. Men han behöver ditt medgivande att du öppnar hjärtats dörr. Han behöver ditt ja. Och då kommer han, steg för steg, att göra sitt verk i dig, på det sätt och i det tempo som just du behöver.

Så låt Jesus bli den tjänande byggherren som med säkerhet kan säga: Du, vi gör det här tillsammans och vi ska göra det annorlunda. ”Vi bygger en bättre morgondag”.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016