Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


14:e söndagen efter Trefaldighet
Piteå kyrka
6 september 2015
Tema: Enheten i Kristus
Text: Ef 4:1-6


Vet du om att du att du har en kallelse? Det är inte bara präster som är kallade, utan alla människor bär på en kallelse. Vem du än är och vilken bakgrund du än har, så har du en kallelse. Dagens predikan kommer att handla om denna kallelse, vad det är för en kallelse och vad det innebär att leva i denna kallelse.

Utgångspunkten är det som Paulus skriver i dagens episteltext. Han uppmanar oss nämligen att leva värdigt vår kallelse. Vad innebär det? För att komma fram till ett tydligt svar måste vi gå via tre frågor: ”Vad är det för kallelse?”, ”Hur lever man värdigt sin kallelse? Och slutligen landar vi i frågan: ”Varför ska vi leva värdigt vår kallelse?”

 

Först frågar vi oss alltså:

Vad är det för kallelse?

Jo, kallelsen är i grunden en kallelse till gemenskap med Jesus Kristus, en kallelse till frälsning.

Paulus skriver i 2 Thessalonikerbrevet: ”Gud har utsett er att vara de första som skall räddas genom att ni helgas i er ande och tror på sanningen. 14Till detta har Gud kallat er med vårt evangelium, för att ni skall vinna vår herre Jesu Kristi härlighet.” (2 Thess 2:13-14)

Paulus skriver i inledningen till Romarbrevet att ni ”är kallade att tillhöra Jesus Kristus.” (Rom 1:5-6) och i 1 Korinthierbrevet: ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.” (1 Kor 1:9)

Detta är grunden: kallelsen till frälsning genom Jesus Kristus och ett liv i gemenskap med honom. Men Paulus skriver mer om vår kallelse i de tre första kapitlen av Efesierbrevet. Det är fantastisk läsning. Ta dig gärna tid att läsa hela Efesierbrevet när du kommer hem. Jag ska bara plocka ut några delar. Närmare bestämt tre:

  • Vi är utvalda i Kristus till att stå heliga och fläckfria inför honom (Ef 1:4)

Tänk att vara utvald! Många av oss bär på sår för att vi blivit ratade av olika anledningar, ratade och bortvalda. Men vi är utvalda av himmelens Gud. Han har utvalt dig till att vara Guds barn, till att vara ett kungabarn.

Det står, för det andra, att

  • Vi är förutbestämda till att få söners rätt genom Jesus Kristus.(Ef 1:5)

Det här är ingenting som han kommit på hux flux, utan det blev bestämt för länge sen att just du ska få söners rätt, alltså arvsrätten, rätten att ärva. Och det är ingenting annat än att ärva det eviga livet, ärva himmelriket.

Det tredje vi kan plocka ut i Efesierbrevet om kallelsen är att

  • Vi är kallade till ett fantastiskt hopp. Ja, Paulus skriver i Efesierbrevet 1:18-19, enligt Folkbibelns översättning: ”Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam

Vi har ett hopp, vi har ett arv som är rikt på härlighet, Hans väldiga kraft är verksam i oss. Det är vår kallelse att leva i detta. Ja, jag skulle nog säga att det är en fantastisk förmån att få leva i denna kallelse, i denna verklighet – och Paulus uppmanar oss alltså att leva värdigt denna kallelse.

 

Andra frågan vi ställer oss i dagens predikan är: Hur lever man värdigt sin kallelse?

Vi har konstaterat att vi är utvalda, förutbestämda och kallade, men hu lever man då värdigt sin kallelse? Jo, som episteltexten säger: var ”alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten.

Det handlar alltså om ödmjukhet, mildhet, tålamod, kärlek och frid. Mina tankar går direkt till Andens frukt. Här har vi i alla fall fyra av de nio frukter som räknas upp i Galaterbrevet 5:22: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning”.

Denna frukt kan ingen av oss klämma fram på egen hand. Nej, de växer fram enbart när den Helige Ande verkar i oss. Så är det alltså även med detta att leva värdigt sin kallelse. Vår kallelse är inte att prestera fram vår värdighet, att åstadkomma nånting för att duga i Guds ögon. Nej, vår kallelse är enbart att leva i gemenskap med Gud, med Fadern, Sonen och den Helige Ande – och då kommer Andens frukt automatiskt, då kommer värdigheten.

Därmed inte sagt att vi inte ska vara medvetna om de råd och anvisningar som Paulus ger oss både här och på andra ställen. Jag skulle vilja läsa de snarlika ord som han skrivit i Kolosserbrevet 3, från vers 12: Det här är verkligen goda råd som vi får ta till oss när det gäller våra kristna syskon, både här i vår församling och i andra samfund:

12Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. 14Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. 15Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. 16Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. 17Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.” (Kol 3:12-17)

 

Men vi måste förstås fråga oss: Varför ska vi leva värdigt vår kallelse? Det är den tredje och sista frågan i dagens predikan: Varför ska vi leva värdigt vår kallelse?

Jo, jag tror att det öppnar en andlig, men väldigt konkret verklighet, som vi behöver i dagens kristenhet. Paulus skriver i 2 Thessalonikerbrevet: ”Därför ber vi alltid för er att vår Gud skall finna er värdiga hans kallelse och ge framgång åt varje gott uppsåt och varje handling, gjord i tro och med hans kraft, 12så att vår herre Jesu namn förhärligas genom er och ni genom honom, tack vare nåden från vår gud och herre Jesus Kristus.” (2 Thess 1:11-12)

När vi lever värdigt vår kallelse så kommer framgången i vårt arbete. Då kommer nämligen Jesus i centrum och då frigörs den kraft som vi behöver. Då blir Jesus blir förhärligad. Detta sker av idel ädel nåd och det är ingenting annat än Andens verk.

 

Sammanfattning

Jag sammanfattar vad jag har försökt säga:
Paulus uppmanar oss att leva värdigt vår kallelse. Det är en kallelse till gemenskap med Jesus Kristus. Du är utvald att vara Guds barn. Du är förutbestämd till att ärva riket. Du är kallad till ett fantastiskt hopp. Du lever värdigt din kallelse genom att leva i gemenskapen med Jesus. Då kommer Andens frukt att växa till och vara verksam i ditt liv och det ger framgång åt vad vi än gör i Jesu namn.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016