Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


14:e söndagen efter Trefaldighet
Öjeby kyrka
25 september
2011
Tema: Enheten i Kristus
Text: Joh 17:18-23


När jag gick i andra klass fick de som ville gå ifrån lektionen en gång i veckan för att spela blockflöjt. Vi var nog ganska många ur klassen som tog chansen att gå till Kommunala Musikskolan för att ta de första stapplande stegen i instrumentalmusikens värld. En person jag verkligen beundrar var musikfröken – att hon stod ut med oljudet… Jag menar: blockflöjt är absolut inte det lättaste instrumentet att pröva på och när vi då kom och spelade – jag tror att vi var fem stycken i min grupp – lät det nog inte speciellt vackert, för att nu uttrycka sig milt. Ifall ni inte visste det så kan blockflöjtar bokstavligen tjuta. Jag tror inte att nån av oss fortsatte med blockflöjten efter detta år, avskräckta…

Hursomhelst tror jag att det här kan åskådliggöra dagens tema lite grann: ”Enheten i Kristus”

Det är lätt för en oinvigd att tro att när kristna samlas är det frid och fröjd. Då är det härlig enhet och att alla strävar åt samma håll, men tyvärr påminns vi alltför ofta om sanningen: Det är ju ständiga bråk inom kyrkan, mellan individer och mellan trosriktningar och jag är säker på att Jesus gråter över detta.

Jesus önskar att vi ska leva i enhet och det är så viktigt att han till och med ber för enheten i det som vi brukar kalla för ”Jesu översteprästerliga förbön”, eller ”Jesu förbön för de som är hans”. Jesus ber för oss som är kristna, ber för enheten, ber att vi som hans lärjungar ska bli ett. ”Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig”.

Alla bråk och grupperingar som förekommer blir bara ett avskräckande exempel för de icke-troende. Det är först när vi blir ett, när enheten blir tydlig, som vi blir trovärdiga vittnen för Jesus. Det är då som den kärlek som Jesus har gett oss kan bli tydlig och förmedlas till andra människor.

Ni ska veta att det inte är lätt att få fem åttaåriga grabbar att spela vackert på blockflöjt. Det var det då inte i vår lilla musikgrupp. Men jag tror det borde vara möjligt, bara alla fem är intresserade av det. Tyvärr tror jag att det brinnande intresset saknades i vårt fall.

Kanske är det så för oss kristna också? Kanske har vi missat det som är kärnan i den kristna tron? Kanske har vi inte en brinnande kärlek till Jesus – det enda som kan ge verkligen enhet? Det kanske är som när jag gick på blockflöjtslektionerna bara för att jag var tvungen – jag var glad när det var över så att jag kunde gå ut och leka i stället.

Vi läste att det är för vår skull som Jesus helgade sig till ett offer, för att också vi skall helgas genom sanningen. Den verkliga enheten finns bara hos Jesus, när vi lever med honom i en nära gemenskap. Det är hos honom och bara hos honom som Guds kärlek till oss kan kanaliseras.

Jag tror att enda möjligheten att få en blockflöjtsensemble att låta bra och vara njutbara är om alla som är med är helhjärtade, går in för musiken och umgås med sin blockflöjt dagligen, övar, spelar själv och spelar med andra.

Jag tror att detta är nyckeln till enheten i Kristus också. Det är bara genom att umgås med honom och ha en levande relation med honom som vi kan bli helgade, förvandlade till att mer och mer vara hans avbilder och budbärare. När så hans kärlek fyller oss, så fylls vi också med kärlek till våra medsystrar och medbröder i Kristus. Ja, även till människor utanför kyrkan.

Vi kommer fortfarande att vara olika som människor. Vi har olika uppgifter. Vi har olika uppfattningar om olika saker, men det viktigaste har vi gemensamt: kärleken till Kristus och behovet av honom. Det är denna kärlek som är nyckeln till enheten.

Jesus säger lite tidigare i Johannesevangeliet: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35)

 

Sång:
Såsom han har älskat och gett av sin kärlek,
ska vi också älska varann.
Såsom han har älskat och gett av sin kärlek,
ska vi också älska varann.

Vi ska ha gemenskap
och va rädda om varandra,
man ska kunna se att vi är syskon.
Och vi ska va förenade
i kärleken från Gud,
denna kärlek är det enda som består.

Såsom han har älskat och gett av sin kärlek,
ska vi också älska varann.
Såsom han har älskat och gett av sin kärlek,
ska vi också älska varann.

 

Jesus sade alltså: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35)

Det är på detta sätt vi blir trovärdiga vittnen för de som inte tror: När vi lever nära Jesus och låter hans kärlek få prägla oss, då kommer det också att synas. Jesu härlighet kommer att lysa igenom och den kan ingen värja sig emot.

Som Jesus ber: ”Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig”.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016