Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


14:e söndagen efter Trefaldighet
Öjeby kyrka
5 september
2010
Tema: Enheten i Kristus
Text: Luk 22:24-27


Många människor längtar efter att bli kända. Många barn och ungdomar ser det till och med som sitt största mål i livet. Många gör vad som helst för att få sina femton minuter i rampljuset. Målet är att vara någon, att bli älskad, sedd, omsvärmad, omskriven, rik och populär.

Det låter hemskt, men det är kanske inte så konstigt att det är så här. Hela vårt samhälle är ju uppbyggt på det sättet. Det är ju oftast stjärnan som får de stora rubrikerna, berömmelsen och pengarna. Det är så lätt att glömma bort de människor som står i bakgrunden, men som, om man tittar lite närmare, faktiskt ibland till och med är oumbärliga för stjärnans status.

Några exempel:
• I fotbollens värld är det stjärnorna som syns mest, men vad vore Zlatan Ibrahimovic utan att andra spelare täcker upp bakom och säkrar hemåt?
• I politikens värld är det regeringschefen som märks mest, men vad vore statsministern utan sina medhjälpare? Vad vore hans tal utan talskrivare? Vad vore politikerna om det inte fanns nån som utförde de beslut som de fattar (och ibland fattar utan att ändå fatta)?
• I musikens värld är det den hyllade sångerskan som får ära och berömmelse, men vad vore hon utan låtskrivare, producent, manager, sångpedagog och – inte minst – alla de som köper hennes skivor?
• I arbetslivets värld är det chefen som styr och ställer, men vad vore han utan arbetaren som gör själva jobbet på verkstadsgolvet?
• I familjelivets värld kan det ibland vara nån som lyckas i karriären, men vad vore han eller hon om inte den andre fanns hemmavid och försakade sin egen karriär för att hålla ihop familjen?
• I kyrkans och gudstjänstens värld är det prästen och organisten som syns och hörs, men vad vore gudstjänsten utan vaktmästaren som låst upp, ställt i ordning och nu sköter ljudet?

Alla behövs, men alla får tyvärr inte den uppskattning som man förtjänar. Det borde inte vara så som den klassiska frasen säger: "Störst är den som tjänar mest."

Det är inte tänkt att vara så inom kyrkan. Vi läste i evangelietexten nyss att till och med lärjungarna bråkade om vem av dem som var den störste. Men Jesus vänder på perspektivet och tillrättavisar dem: "Den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren."

Detta visar Jesus tydligt genom sitt sätt att vara. Han pratar inte bara fina ord, utan han visar i handling vad det handlar om. Han säger: "Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Mark 10:45)

Paulus stryker under detta när han säger i slutet av dagens episteltext: "Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus." (Fil 2:5) Sen fortsätter texten, som en förklaring hur Jesu sinnelag var: "Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors." (Fil 2:6-8)

"Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus."

Det är så det är tänkt att vara. Men hur ska detta vara möjligt när alltför många av oss är så djupt präglade av mänsklighetens själviska inställning att klättra på andra och armbåga sig fram för att få de bästa och förnämsta platserna? Hur ska det vara möjligt att bli en tjänare som har samma sinnelag som Jesus hade?

Jag tror att det handlar om tre saker: närhet, helhet och enhet. Det är vad resten av predikan kommer att handla om: närhet, helhet och enhet.

 

Närhet

Först och främst handlar det om närhet, närheten till Jesus. Det är i hans närhet som Jesus har en möjlighet att betjäna oss. Det är hos honom vi kan få den bekräftelse, tröst, förlåtelse och vägledning vi behöver.

• Jesus bekräftar dig: ”Jag ser ditt behov av bekräftelse, men låt ingen se ner på dig. Du är så värdefull i mina ögon. Du är mitt älskade barn. Jag har kallat dig vid ditt namn. Du är min! Låt det få vara grunden i ditt liv”.
• Jesus tröstar dig: ”Jag ser din sorg, men jag finns nära dig. Även om det är mörkt just nu, så vill jag vara ljuset i ditt liv. Jag går vid din sida, steg för steg går vi tillsammans. När det är för jobbigt att gå själv, så kommer att bära dig. Var inte rädd. Jag är med dig alla dagar till tidens slut”.
• Jesus förlåter dig: ”Jag vet att du inte kan förlåta dig själv, men tro inte att jag har vänt ryggen mot dig. Hur djupt du än fallit så finns jag här för dig. Jag gav mitt liv för att du skulle bli förlåten. Kom in i min famn”.
• Jesus ger dig vägledning: ”Jag ser att du är vilsen och inte vet vilken väg du ska gå, men just nu behöver du inte göra nånting annat än att vara här med mig. Oroa dig inte för morgondagen. När tiden är inne kommer dörrarna att öppnas för dig”.

 

Helhet

Det är i Jesu närhet som vi kan bli hela människor, när vi låter honom göra oss hela. Det tror jag är jätteviktigt i vår kyrka och vårt samhälle idag. För vi kan inte säga nåt annat än att vår strävan efter att komma oss upp här i världen, att bli kända, att bli herrar i stället för tjänare bottnar i att vi inte är hela människor.

En människa som är hel behöver inte armbåga sig fram i livet:
• en som är bekräftad själv behöver inte synas för att få bekräftelse
• en som är trygg i sig själv behöver inte gå från famn till famn i sökandet efter trygghet och kärlek
• en som är förlåten behöver inte straffa sig själv
• en som litar på att Gud tar hand om mig och mitt liv, behöver inte ha några hundratusen på banken för säkerhets skull, utan kan vara generös i stället. Och en som inte alls har denna buffert behöver ändå inte oroa sig. Vi får det vi behöver – och oftast är det genom andra människor, de som insett vårt behov av varann och sin del i helheten.

 

Enhet

Allt detta gör att vi står på samma plattform, vem vi än är. Vi behöver varann och vi är alla i stort behov av Jesus. Det är detta som är grunden för enheten. I Jesu närhet kan han göra oss hela så att vi kan tjäna varandra. Det är just tjänandet som präglar enheten. Ingen är förmer än den andre. Vi är utrustade med varandra. Vi är tänkta att stå enade, komplettera varann, kallade att tjäna varann.

Om du inte känner dig kallad att tjäna dina medmänniskor, att verkligen tjäna dem, helhjärtat, då törs jag säga att du är för långt borta från Jesus. Följden av att leva ditt liv nära Jesus kan inte bli nåt annat än en djup vilja att finnas till för andra.

Jag såg en gång en reklamskylt där det stod: "If you love life – show it" (Om du älskar livet – visa det!). Vi skulle i detta sammanhang kunna säga: Om du älskar Jesus – visa det!

Och hur gör man det? Jo, genom att göra hans vilja, att vara hans utsträckta hand, att hjälpa andra att bli hela människor genom

• att bekräfta dem på samma sätt som du har blivit bekräftad
• att trösta dem på samma sätt som du har blivit tröstad
• att förlåta dem på samma sätt som du har blivit förlåten
• att vägleda dem på samma sätt som du har blivit vägledd.

Jesus säger: "Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig" (Matt 25:40).

Det är alltså inte bara diakonerna som ska ha ett diakonalt tänkande. När enheten får prägla vår församling kommer även tjänandet som en naturlig del.

Till sist: Tänk när vi en dag får höra att barn och ungdomars högsta önskan inte är att bli känd, utan att man helst av allt vill vara en som får betyda nåt för en annan?

Det är ingen utopi, men det krävs att du och jag går före med gott exempel.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016