Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


12:e söndagen efter Trefaldighet
Högmässa i Piteå kyrka
7 september
2014
Tema: Friheten i Kristus
Text: Mark 2:23-28


Det här är varken första eller sista gången som Jesus blir ifrågasatt av fariséerna. Den här gången handlade det om sabbatsbudet: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?”

Jag undrar vad de skulle säga om vårt sätt att hantera söndagen, den vilodag som Gud har gett oss som gåva, med tanken att helga, dvs att avskilja för ett speciellt möte med Gud själv. Ja, vad skulle de säga? Och vad skulle Jesus säga?

Ja, i fariséernas ögon skulle vi inte vara mycket värda. De hade allt så klart för sig, vad man fick göra och inte. De hade preciserat lagen så att det fanns inte mindre än 248 ”du ska göra si och så” och 365 ”du ska inte göra si och så”. De ville förstås ge det judiska folket en hjälp, så att de skulle veta vad de kunde göra och inte, Men det var också ett maktmedel. På det här sättet hade de järnkoll på folket och de var verkligen bundna av det här.

Jesus däremot hade kommit för att befria dem – och oss – först och främst från synden, döden och förgängelsen, men även från detta och allt annat som kan binda oss och som hindrar oss att verkligen leva. Därmed inte sagt att sabbatsbudet, bara för att ta dagens exempel, är något dåligt bud. Nej, precis som Jesus säger: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten”. Vilodagen är något gott, som är väl värt att ta vara på.

Därför tror jag att Jesu reaktion på hur vi svenskar hanterar vilodagen och sabbatsbudet skulle vara ungefär så här: Vilan verkar ni kunna ta vara på något så när, men hur är det med helgandet? Glöm inte bort mig. Glöm inte bort möjligheten att ha gemenskap med mig. Jag finns nära dig när som helst, alla dagar i veckan – ja, nätterna också förstås – men söndagen är ändå speciell, när vi får mötas i mitt hus, mitt i församlingen, och där jag får en möjlighet att ta hand om dig, visa omsorg om både kropp, själ och ande, fylla dina djupaste behov med det som har verklig mening. Här får ni stilla er, lämna ifrån er alla bördor ni bär på, ta emot mina livgivande ord, ta emot den befrielse, den frid och de välsignelser som jag vill ge er. Det är på söndagen som nattvardsbordet dukas upp. Här möter jag dig på ett särskilt sätt, i brödet och vinet. Det är en stund som jag längtar efter, både för min skull och din skull. Om du bara vill, så kommer du alltid kunna gå hem välsignad tillsammans med mig, för jag lämnar dig aldrig.

Ja, Jesus ser alltid till människan i första hand. Han vill att vi ska leva fullt ut, leva i frihet, leva nära honom, leva fyllda av hans kärlek och omsorg.

Lev!

Sara Lidman brukade ofta signera sina böcker och avsluta sina brev med uppmaningen: ”Lev!” Det tycker jag är en sån bra uppmaning, rent gudomlig i sin enkelhet. Det skulle kunna vara Jesu ord till dig: ”Lev!”

Det är ju det som var tanken från början: att vi ska leva det liv som Gud har gett oss. Samtidigt har det fått sån dålig klang: ”att leva livet” har oftare handlat om utsvävningar och dekadens och så har aldrig tanken varit från Guds sida och knappast från Sara Lidman heller.

 

Lev och låt leva!

Paulus skriver i Galaterbrevet att vi är ”kallade till frihet” (Gal 5:13a). Vi är kallade till frihet. Visst är det underbart?! Jesus har befriat oss. Men samtidigt måste vi läsa fortsättningen: ”Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.” (Gal 5:13-15)

Nej, begränsa inte andra som fariséerna gjorde. De bet och slet i sina trossyskon. Och det har många andra gjort genom årens lopp. Det är inte omöjligt att även du har blivit utsatt för detta med syndakatalogen – att vissa saker fick man absolut inte göra som kristen. Även detta var nog i grunden ett sätt att försöka hjälpa de unga på vägen, men samtidigt handlade det om makt och social kontroll. Syndakatalogen har nog räddat många från att hamna snett, men den har nog samtidigt bundit många och hindrat dem från att verkligen leva det liv som Jesus kallat oss till.

Nej, lev och låt leva! Lev i den frihet som du är kallad till av Jesus, han som befriat dig genom dopet, där du fick del i hans död och uppståndelse. Jesus är nära dig och vill på nytt befria dig från sånt som binder dig och som hindrar dig från att verkligen leva.

Låt Jesus befria dig från alla smärtsamma minnen från förr i tiden. Låt honom komma nära och hela de sår du bär på och hjälpa dig att rikta blicken på honom, på nuet och framtiden.

Låt Jesus befria dig från din återkommande synd, som du inte själv verkar kunna komma loss ifrån. Låt honom komma nära och visa på förlåtelsen och alternativet.

Låt Jesus befria dig från ditt självförakt. Låt honom komma nära och bara tala in ord av kärlek till dig, för i hans ögon är du en underbar skapelse, hans ögonsten.

Lev och låt leva! Låt inte andras tankar och åsikter begränsa dig. Ställ inte högre krav på dig själv än vad Gud begär. Och gör det inte heller mot andra.

Och detta är vad Gud kräver av dig, enligt profeten Mikas ord: ”Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.” (Mika 6:8)

Eller som Petrus skriver: ”Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud.” (1 Petr 2:16)

Ja, håll dig till Jesus. Det är där friheten finns. Lev och låt leva!

 

Frihetsvinden

Jag vill avsluta predikan med att be en bön som jag fick ta emot för många år sen av en god vän och prästkollega och som jag har burit med mig sen dess. Den heter Frihetsvinden:

Som en kraftig vind,
varm och stark,
så blåser Din Ande
igenom mig, Herre.
Jag kan inte förstå det,
men jag beder
att Du med Din Andes vind
ville blåsa bort allt orent,
allt smutsigt,
som har samlats inom mig.
Rena mig, Herre,
från själviskhet och högmod.
Fyll mig med ödmjukhet
och kärlek från Din vind.
Jesus, för mig framåt,
in i Ditt rike,
där jag får dansa på ängarna,
leka med vinden,
då ingen människofruktan binder mer
och alla reservationer är bortblåsta.
Då dansar jag till Din ära
och jag har fått komma loss
i Din frihet!
Amen.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016