Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


11:e söndagen efter Trefaldighet
Backens kyrka
27 augusti 2017
Tema: Tro och liv
Text: Matt 23:1-12


Jag gissar att ni har hört uttrycket: "Tomma tunnor skramlar mest". Det är ett mycket passande ordspråk till när vi läser dagens evangelietext. Förr hade den här söndagen temat ”Äkta och falsk fromhet” – och det är ju precis vad det handlar om: är vår tro äkta eller falsk? Har vår tro ett innehåll eller är den bara tom?

För nog är det så att ”tomma tunnor skramlar mest”, eller hur?

Jag skulle tro att vi allihop blir upprörda när det uppdagats att någon politiker eller liknande har fifflat på ett eller annat sätt, nån som borde ha gått före med gott exempel. Ännu värre är det om de dessutom tidigare har velat framhålla sig själva som hederliga, ärliga och rättskaffens människor och moraliska förebilder. Det finns inget som gör oss så upprörda som när vi upptäcker att ord och handling inte stämmer hos människor, särskilt inte i samhällets topp.

Samma sak gäller inom kyrkan, även om vi ju inte har samma roll i samhället som vi har haft tidigare. Men i detta avseende är vi högvilt för massmedia. Så fort någon av kyrkans företrädare gör bort sig är tidningarna där och slår upp stora rubriker. Vi ska ju stå för en hög moral, men tyvärr stämmer det inte alltid med verkligheten. Ordet ”skandal” är därför ett av journalisternas mest utnötta ord vare sig det gäller kyrkan eller samhället i stort.

Men det borde inte vara så. Om vi inom kyrkan verkligen tog Jesus på orden och följde honom i tro och gärningar, skulle skandalrubrikerna vara långt borta, för då skulle tro och liv hänga ihop. Om vi lät vår tro ta sig uttryck i hög moral och ett ödmjukt tjänande i goda gärningar skulle alla i stället rikta blicken på Jesus, han som är ursprunget för vår tro och även målet för våra handlingar.

Det är vad fromhet handlar om – hur vår tro tar sig uttryck i livet. Den falska fromheten blir då bara ett religiöst beteende som saknar inre täckning. Då blir det bara tomma tunnor som skramlar. Den äkta fromheten blir i stället när läran och livet går hand i hand, när vi lever som vi lär.

Nu är det bäst att stryka under att vi inte blir frälsta tack vare x antal goda gärningar varje dag. Nej det blir vi endast genom tron på Jesus Kristus, genom att vi tar emot den frälsning som Jesus vann åt oss på korset, genom sin död och uppståndelse – men som Luther säger: "Tron är aldrig ensam".

Vi inom kyrkan, både som enskilda kristna och församlingen i stort, har uppdraget att föra ut evangeliet till människor, att berätta om Jesus och föra dem till tro. Men det kommer vi aldrig att lyckas med om inte vårt inre och vårt yttre liv överensstämmer. Annars hör folk bara några skramlande tunnor, utan innehåll.

Jag önskar att det inte längre ska vara fult att vara from, som det ju faktiskt har blivit. Idag får det ju inte synas på mig att jag har en tro. Rädslan för att bli betraktad som en farisé, bärare av en falsk fromhet, har gjort att vi inte ens strävar efter att söka den äkta fromheten och det är precis lika allvarligt.

Det handlar inte om att klä sig i de speciella dräkter som fariséerna gjorde, att ha hörntofsar på manteln och böneremsor på armen och i pannan. Det handlar inte om att vi ska ha hårknut i nacken, att vi måste ha kostym och slips för att gå på gudstjänst.

Nej, vi får komma som vi är, vi får möta Jesus själv i gudstjänsten och i nattvarden. Vi får lämna av oss allt vi bär på, våra bekymmer, vår sorg. Vi får omfamnas av hans kärlek och omsorg. Vi får ta emot ny kraft i Ordet och i nattvarden. Vi får bli styrkta till kropp, själ och ande för att sen gå ut i vardagen och vara hans tjänare, genom att ge ut det vi har fått ta emot, både i ord och handling. "Bli ordets görare, inte bara dess hörare" (Jak 1:22), som Jakob skriver.

Jag ska sammanfatta det jag har sagt hittills:  

Tomma tunnor skramlar mest, men vi får i ödmjukhet tjäna vår Gud genom våra handlingar. Det är endast tron på Jesus som är frälsande, men "tron är aldrig ensam". Låt din tro ta sig uttryck i vardagen, mitt bland dina medmänniskor. "Bli ordets görare, inte bara dess hörare" för då kommer inte tunnorna att skramla längre.

Resten av predikan vill jag fokusera på hur vi ska kunna få tro och liv att vara en självklar enhet i oss, hur våra inre tunnor kan fyllas med ett gudomligt innehåll.

Då vill jag utgå från några tankar som Dag Hammarskiöld har skrivit i boken ”Vägmärken”. Bland dessa tankar finns en underbar bön som – om vi ber den av hela vårt hjärta – kommer att leda oss steg för steg till det liv som Gud kallar oss till.

Ge mig ett rent sinne – att jag må se dig
ett ödmjukt sinne – att jag må höra dig
ett kärlekens sinne – att jag må tjäna dig
ett trons sinne – att jag må förbli i dig

Låt oss stanna till inför denna bön en stund

Ge mig ett rent sinne – att jag må se dig

Det är så mycket i våra liv som grumlar ögonen så att vi inte kan se Gud. Men ge mig ett rent sinne, Herre. ”Skapa i mig Gud ett rent hjärta” (Ps 51:12). Då hör vi Jesu löfte från Bergspredikan: ”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud”. (Matt 5:8)

Ge mig ett ödmjukt sinne – att jag må höra dig

Det finns så många röster i vår värld som leder oss fel, inte minst rösten från vår egen vilja. Den är genomsyrad av bekvämlighet, själviskhet och njutningslystnad. Men ge mig ett ödmjukt sinne, Herre, så att jag kan höra din röst och vill följa dig vart du än leder mig.

Ge mig ett kärlekens sinne – att jag må tjäna dig

Vi är oss själva allra närmast, är så präglade av egoismen, så vi tar inte hand om de människor som behöver vår hjälp. Det är på detta plan som den falska fromheten är som allra mest tydlig, bristen på kärlek. Men hjälp mig Jesus att efterlikna dig. Låt mig få dela med mig av den kärlek som jag får av dig. Hjälp mig att kunna se de människor i min närhet som behöver mig. Ge mig ett kärlekens sinne så att jag kan och vill hjälpa dem med ord och handling. Inte för att få stora rubriker och en guldstjärna i himlen, utan bara för deras skull.

Ge mig ett trons sinne – att jag må förbli i dig

Det finns så mycket som inte är bra för oss och som stör vår relation med Gud. Vår motståndare djävulen är inte sen att utnyttja våra svagheter för att dra oss bort från Gud. Men ge mig, Herre, ett trons sinne, en så fast förankring i dig och dina löften att jag gör allt jag kan göra för att leva i din närhet. Du vet att jag är svag många gånger. Bevara mig för allt ont, omslut mig och stärk min tro. Men framför allt: tack för att det är din nåd och kärlek som låter mig förbli i dig.

Så Herre, jag ber dig av hela mitt hjärta:

Ge mig ett rent sinne – att jag må se dig
ett ödmjukt sinne – att jag må höra dig
ett kärlekens sinne – att jag må tjäna dig
ett trons sinne – att jag må förbli i dig

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017