Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


10:e söndagen efter Trefaldighet
Högmässa i Öjeby kyrka
9 augusti 2015
Text: Joh 15:1-9
Tema: Nådens gåvor


Förra söndagen handlade gudstjänsten om att vara goda förvaltare och jag lovade då att komma tillbaka till vad vi egentligen har fått att förvalta och hur vi ska göra det. Så det är bäst att uppfylla löftet.

Ja, vad har vi fått att förvalta? Vi kunde läsa förra söndagen ur Första Petrusbrevet: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former” (1 Petr 4:10). Här har vi nyckeln till den dörr som leder oss till den här söndagen. Det handlar alltså om Guds nåd, den som visar sig i många former.

Man kan på ett sätt säga att allt handlar om Guds nåd, att hela livet och vår värld är en gåva från Gud, att hela livet är ett tecken på Guds nåd och att vi därför ska förvalta allt som hör till vårt liv. Men samtidigt handlar nådens gåvor om nåt mer specifikt – och det ska vi komma tillbaka till på slutet.

Tjäna varandra”, skrev Petrus. Guds gåvor har aldrig varit tänkta att behållas för egen del. Allt är bara ett lån från Gud. De är tänkta att användas för att bli till välsignelse för andra. Du får dela med dig av det som du har fått ta emot. Det är på så sätt som talenterna ger avkastning, för att använda språket från förra söndagen.

Jesus uttrycker det på ett annat sätt i dagens evangelietext. Här handlar det om att bära frukt. Nu menar ju inte Jesus nåt så ”banant”, jag menar banalt, som att gå ner till affären, köpa lite frukt, stoppa ner dem i en påse och bära hem dem. Nej, att bära frukt handlar om det som kommer ut från våra liv, det som präglar våra liv och som andra människor får ta del av.

Jesus säger: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består” (Joh 15:16a)

När Jesus berättar om vinstocken och grenarna kan vi se att bön, glädje och kärlek är exempel på frukt. Och Paulus skriver i Galaterbrevet att ”Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning” (Gal 5:22-23a)

Vilken underbar frukt!! Eller hur? Tänk om de människor vi möter kunde få del av detta genom oss: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning”.

Och det är ju fullt möjligt - inte av egen kraft förstås, för i oss själva har vi inte så mycket av det här – utan det är fullt möjligt när vi blir kvar i Jesus. Ja, inte bara möjligt. Det är följden! På samma sätt som vinstocken suger upp näringen ur marken och fördelar det ut i varje liten gren och ger frukten sin sötma, så är det med oss och med Jesus. Han säger: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.”

Jesus upprepar flera gånger: ”Bli kvar i mig”! Det är precis det som allt handlar om: att förbli i Honom som är Livet självt. Det är genom att bli kvar i Jesus som bär vi frukt. Genom att bli kvar i Jesus förvaltar vi våra talenter – för att nu använda uttrycket från förra söndagen. Genom att bli kvar i Jesus bär vi frukt – för att nu använda uttrycket från dagens text.

Men hur kan vi då bli kvar i Jesus? Jo, genom att hålla hans bud, säger Jesus. Genom att hålla oss inom de ramar som Jesus själv har satt upp. Genom att hålla oss nära honom, genom att vara en gren i trädet.

Det har du varit ända sen du döptes. I samma stund som du döptes i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, så sköt det ut ett skott på vinstocken. Du är en gren i vinstocken. Du har del av livet som sugs upp ur den näringsrika marken och du kommer att bära frukt, så länge som du förblir i Jesus.

Paulus använder en annan bild i dagens episteltext. Då handlar det om kroppen, att vi alla är olika delar av kroppen. Han skriver: ”Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp” (1 Kor 12:13a)

Vi hör ihop och tillsammans bildar vi Kristi kropp, både lokalt och globalt. Vi är olika och ska inte jämföra oss med varann. Paulus uttrycker det så bra – läs det gärna i lugn och ro sen. Vi är tänkta att komplettera varann, att finnas till för varann, att låta nådens gåvor användas i tjänst för andra, både våra naturliga och våra andliga gåvor.

Här kommer vi tillbaka till orden i Första Petrusbrevet: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former” (1 Petr 4:10).

Vi har fått speciella nådegåvor till att användas i Kristi kropp, här i vår församling, för att tjäna varandra och bygga upp vår församling. Paulus nämner dessa gåvor i till exempel 1 Korinthierbrevet: ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.” (1 Kor 12:7-11)

Dessa gåvor brukar också kallas för Andens gåvor eller de karismatiska gåvorna. Ordet karismatisk kommer förresten från grekiskans charisma vilket betyder nåt i stil med ”det som är skänkt av nåd”. Nådegåvor alltså. Nådens gåvor, som Gud har gett till sin församling, där vi alla får stå till Guds förfogande för att tjäna varandra.

Jag och många med mig längtar efter att detta ska komma i funktion här hos oss också. Flera av oss bär på någon eller några av Andens gåvor och jag är övertygad om att alla har möjligheten, eftersom vi är en del i Kristi kropp.

Det vi får göra är att be för det här, be att nådegåvorna kommer i funktion på ett sunt och äkta sätt, så att vi förvaltar Guds gåvor på bästa sätt, för att tjäna varandra och bygga upp vår församling.

Nyckeln till allt är det som Jesus säger: "Bli kvar i mig"!

"Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.”

Sen säger Jesus: ”Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig” (Joh 15:11).

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016