Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


10:e söndagen efter Trefaldighet
Högmässa i Öjeby kyrka
24 augusti 2014
Text: 1 Kor 12:4-11
Tema: Nådens gåvor


För några år sen skulle jag på ett dopsamtal i ett hem inne i centrala Piteå.  Jag hade fått beskrivningen och såg bilden framför mig. Jag visste precis vilket hus det var, trodde jag i alla fall. Det visade sig att jag inte riktigt hade lyssnat. När jag kom till hyreshuset tryckte jag in portkoden. Dörren gick upp och jag kom in. Sen gick jag uppför trapporna och letade efter dörren som skulle ha rätt namnskylt, men jag hittade den aldrig. Jag fick gå flera vändor upp och ner och leta. Jag läste på namnlistorna nere i porten, men familjen fanns ingenstans. Till slut var jag tvungen ringa och fråga: ”Men bor ni på A?”. ”Nej, vi bor på D”. ”D? Men det finns ju bara A och B?!”. Då visade det sig att på innergården fanns det ett hyreshus till och det var där de bodde.

Det kändes lite snopet. Huset hade ju funnits där hela tiden, men jag förstod det inte. Hade jag bara lyssnat på beskrivningen, så hade jag vetat att det fanns mer, bara jag letade lite bakom det andra. Och när jag väl var där uppenbarade sig en fantastiskt fin innergård, en liten oas mitt bland det som jag bara trodde var betong och asfalt. Centralt, men ändå dolt.

I den här lilla, enkla berättelsen från vardagen, ser jag flera paralleller till det som är dagens ämne: nådens gåvor. Det är så lätt att vi bara ser den kristna tron som grå betong. Den är stabil, men kanske lite tråkig. Men då har vi antagligen inte lyssnat på beskrivningen, den beskrivning som finns i Bibeln, Guds ord.

Ett av mina favoritställen i Bibeln är från Jeremia kapitel 33 vers 3. Där säger Gud till dig och mig: ”Ropa till mig och jag skall svara dig och låta dig höra om stora ting, hemligheter du inte känner.”

Det här är ett utmanande bibelord, en påminnelse om att det alltid finns mer att upptäcka, att livet med Gud är ett äventyr, inte minst när det gäller nådens gåvor. Mitt bland betongen, mitt bland det trygga och stabila, som ju också är en del av den kristna tron, så finns det en oas, en grönskande, levande verklighet, som Gud har i beredskap för oss i Piteå församling, där tron får grönska och växa och där vi får tjäna varandra med de gåvor som Gud av nåd har gett oss. Det är centralt, men ändå dolt för alltför många av oss.

Allt är egentligen en gåva av nåd, allt som vi får av Gud, utan att vi har gjort oss förtjänta av det. Livet är en gåva. Tron är en gåva. Bönen är en gåva. Det eviga livet är en gåva. Barnen är en gåva. Den mat vi har på bordet varje dag är en gåva, bara för att nämna några saker. En del får vi kämpa för förstås, men när vi sätter oss ner och funderar, så inser vi att allt handlar om nåd, för inget av detta är en självklarhet. Det är bara Gud som håller sin hand över oss, för att beskydda oss och välsigna oss.

Men det finns alltså mer än det vi vanligtvis ser i våra sammanhang, i Svenska kyrkan. En av dessa saker är nådegåvorna i mer specifik betydelse. Tyvärr talar vi alltför sällan om nådegåvorna, om Andens gåvor i våra sammanhang. Och det är sannolikt därför vi också alltför sällan ser dem i funktion, trots att vi kan läsa om dem i Bibeln och se dem i funktion i andra kyrkor och samfund. När de nu är så pass okända, så blir vi också lite avvaktande och kanske rädda för dem. Vi har sett avarter, när det spårat ur. Ja, även Andens gåvor går att missbruka, men det största missbruket är att inte söka gåvorna och att inte använda sig av dem.

Missbruket fanns även i församlingen i Korinth, dit Paulus skrev två brev, som vi har bevarade i vår Bibel. Paulus inleder det tolfte kapitlet med orden: ”I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap.” (1 Kor 12:1) Varför? Jo, för att de skulle användas på rätt sätt.

Och vad är då rätt sätt?

Vi kan läsa i vers sju: ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.”. ”Så att den blir till nytta”. Det är syftet med Andens gåvor. Så att den blir till nytta för församlingen. Andens gåvor är till för oss. Det är Guds gåva till församlingen, för att han ska kunna utföra sitt verk och sin vilja hos oss.

För Gud har omsorg om oss var och en, omsorg om kroppen, själen och anden. Gud ser dig och har omsorg om dig och allt du befinner dig i. Du kan vara nedbruten av sorg, sjukdom och ensamhet. Du kan vara villrådig, stressad och fylld av oro. Du kan vara i behov av ett tilltal från Gud, gudomliga ord i rätt tid, in i din situation. Du kan behöva en påminnelse om att den Jesus som du en gång kände, fortfarande är nära och aldrig har övergett dig, även om du har kommit bort ifrån honom.

Allt detta och mycket mer – alla våra behov – vill Gud möta och besvara, beröra och göra helt igen.

Men tro inte att det måste ske på det himlastormande sättet, när eld faller från himlen, när marken skakar, när ljudnivån på bönen kanske skrämmer oss och blockerar oss. Nej, det kan vara som för Elia, att Gud kommer i ljudet av en stilla susning. Gud är inte beroende av sättet att nå oss. Det enda han är beroende av är att vi är öppna för honom och låter honom verka mitt ibland oss.

Någon klok människa har sagt att ”Vi är utrustade med varandra”.

Det är precis vad det handlar om när det gäller Andens gåvor. Vi är utrustade med varandra. Vi är till för varandra. Vi är som pusselbitar, där vi är enskilda delar av helheten. Vi är tänkta att komplettera varann och tjäna varann. ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.”.

Sen räknar Paulus upp några av de nådegåvor som finns: ”Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal.” Och till sist konstaterar Paulus och understryker ”Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.”

Det handlar alltså om gåvor som vi får av nåd, utan att ha gjort oss förtjänta av det. Det är inte samma sak som våra talanger och våra intressen, däremot kan de gå hand i hand, så att Gud genom ditt sångintresse, bara för att ta ett exempel, kan beröra människor och låta orden i sångtexten tala till deras inre. På samma sätt kan mina ord i predikan ha en profetisk udd, utan att jag är medveten om det, så att det talar just till dig idag. Det är Guds Ande som utför det arbetet och jag är tacksam för att Anden är verksam, att han kan använda mig och att han kan använda dig.

Men Anden skulle kunna använda oss så mycket mer. Vi behöver det! Känner ni inte det? Vi behöver Guds påtagliga närvaro i vår kyrka, i våra sammanhang, i våra liv, så att det inte bara är den här gråa, småtråkiga betongen, utan att vi får upptäcka oasen som finns där, mycket närmare än vi tro, där Gud kan röra vid oss, tala till oss, hela oss, göra under mitt ibland oss, leda oss, betjäna oss, frälsa oss, och så vidare.

Ropa till mig och jag skall svara dig och låta dig höra om stora ting, hemligheter du inte känner.”

Ja, Herre, vi ropar efter dig! Kom till oss och använd oss! Låt oss få tjäna varandra med de övernaturliga gåvor som du av nåd vill ge oss. Tack för att det som är övernaturligt för oss, är naturligt för dig!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016