Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


10:e söndagen efter Trefaldighet
Högmässa i Piteå kyrka
8 augusti 2010
Text: Rom 12:3-8
Tema: Nådens gåvor


Det är nåden det handlar om – i våra texter, i vår gudstjänst och i våra liv. Vi kanske inte inser det, vi kanske inte förstår det, men när nåden får fritt spelrum mitt ibland oss och i våra hjärtan, då kommer Andens vind in genom det öppna fönstret och blåser bort allt som är instängt. Det är då vi kan börja andas frisk luft igen. Det är då det kan börja hända saker som förvandlar oss i grunden.

När vi möter nådens befriande kraft så släpper vår egen kramp att åstadkomma nånting genom våra egna ansträngningar. När vi möter nådens friska källsprång får vi bara dricka oss otörstiga, bara öppna oss och ta emot allt det goda som Herren ger oss, både i församlingens gudstjänst och i våra liv. När vi möter nåden finns det inget annat. Det är nåden som är det verkliga livet, så som det var tänkt att vara. Det är Guds nåd som är livet för oss.

Och nåden stavas J-E-S-U-S. Jesus!

Johannes skriver om Jesus: ”Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning”. Och lite senare: ”Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.” (Joh 1:14, 16-17)

Det här är räddningen för oss, att Gud älskar oss så mycket och vill möta oss med den nåd som befriar och ger oss ny luft att andas. Det är Jesus det handlar om. Paulus skriver i sitt brev till Titus: ”Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor.” (Tit 2:11)

Jesus har kommit till oss och när vi tar emot honom i våra liv så tar vi också emot den nåd som vi får genom hans död och uppståndelse. Vi tar emot den nåd som förvandlar livet och ger det nya dimensioner, både här i livet och inför evigheten.

Paulus ger Timotheos följande uppmaning: ”Och du mitt barn, hämta styrka i den nåd som vi får genom Kristus Jesus.” (2 Tim 2:1). Samma uppmaning får även vi ta till oss: ”Hämta styrka i den nåd som vi får genom Kristus Jesus”.

Idag är temat ”Nådens gåvor”, för i den nära gemenskapen med Jesus finns det gåvor som vi får av nåd, utan att vi gjort oss förtjänta av det, gåvor som ger oss styrka, både vi som enskilda kristna och vi som församling.

Det finns några områden i livet med Jesus där detta blir extra tydligt. Det blir sju punkter.

 

Livet
Redan detta att vi lever är ett bevis på Guds nåd. För vem av oss kan säga att vi har gjort oss förtjänta av att finnas till? Ja, möjligen de som tror på reinkarnation, återfödelse, men då handlar det ju snarare om ett straff för att vi inte levt ett felfritt liv. Nej, du har fått ditt liv som en gåva från Gud och det är en gåva av nåd.

Sen är ju tyvärr det mesta i livet sånt som inte kan kallas nåd, men det är en frukt från syndafallet. Det mesta måste vi förtjäna eller uppnå av egen kraft, av egna meriter och egna färdigheter. Det handlar om allt från bra betyg i skolan, ett gott cv som lockar på arbetsmarknaden, till ett hyfsat utseende och ett vackert inre för att locka det motsatta könet (okej, där kanske det bitvis handlar om nåd i alla fall). Det handlar om att ha vassa armbågar för ta sig fram i karriären, en hög röst för att få bra lön, praktiskt handlag för att kunna skapa det här drömboendet, och så vidare. Mycket i livet handlar helt enkelt om att i egen kraft resa upp ett monument över sig själv, ett monument som förkunnar: ”Jag är en lyckad människa”.

Men vem av oss orkar egentligen med det här?

Men i grunden har du fått livet som gåva, en gåva av nåd. I Guds närhet kan du bli befriad från de prestationskrav och den kramp som vår vardag är fylld av. Gör dig inga bekymmer, säger Jesus. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också” (Matt 6:33)

Nej, Jesus har nåt annat i beredskap. Hans gåva är av ett helt annat slag och allt han ger är en frukt av nåden.

 

Dopet
Vi möter nåden i dopet, när Gud tar emot oss som vi är och ingår ett förbund med oss. Det är nådens förbund. Från den stunden är vi Guds barn och tillhör honom. Nåden blir allra tydligast i barndopet. Gud säger ”Ja” till oss, långt innan vi kan säga ”Ja” till honom.

Paulus uttrycker det här så bra i sitt brev till Titus: ”Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss — inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig — och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på.” (Tit 3:4-8a)

I dopet blir vi översköljda av nåden, men du kan ändå välja att stå utanför nåden och inte ta del av allt det goda som Gud vill ge dig. Tyvärr får det också konsekvensen att du missar himlen och det eviga livet som är förberett för oss alla.

När du tackar nej till nåden i dopet och ställer dig utanför gemenskapen med Gud, så återstår bara att fortsätta leva av din egen kraft. Men den är begränsad. Vad ska du göra när dina krafter tar slut? Vem kan då rädda dig?

Det är bara nåden som kan rädda dig. Det är bara Jesus som kan föra dig fram till evighetens port, öppna och släppa in dig. Det är vad han vill. Det var därför han kom till världen. Det var därför han led döden på korset. Det var för dig! Det var också för dig som han uppstod, för att du skulle få leva i uppståndelsens kraft, det liv som vi är kallade till.

 

Förlåtelsen
När vi på olika sätt tackat nej till nåden och förirrat oss bort från Gud, så finns det bara en väg tillbaka och det är förlåtelsens väg, tillbaka till korset, till Jesus, till försoningen och upprättelsen. I förlåtelsen möter vi Guds nåd på nytt. Varje dag, varje stund, vid varje tillfälle när vi ber om förlåtelse i Jesu namn, så får vi höra orden att vi är försonade i Jesus Kristus.

Paulus skriver: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror” (Rom 3:23-25), alltså för alla som sträcker sina händer mot Jesus och säger: ”Förlåt mig, hjälp mig!”

I förlåtelsen möter vi nådens starka armar, som lyfter oss upp, omfamnar oss, borstar av oss dammet, renar oss och förnyar dopets löften: ”Du är mitt älskade barn. Jag har inte övergett dig. Jag finns här hos dig. Kom och följ mig. ”

Så får vi fortsätta leva det nya livet i gemenskap med Jesus, vår frälsare.

 

Frälsningen
Allt det här handlar egentligen om frälsningen: att vi tar del i allt som Jesus gjort för oss, genom att vi blir döpta och lever i tro, i gemenskap med Jesus – och när vi misslyckas finns alltid nya möjligheter genom den nåd som varar för evigt, den nåd vi möter i förlåtelsen.

Frälsningen handlar enbart om nåd. Vi antydde det nyss, men här ska ni, genom Paulus ord, få det svart på vitt: ”Av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” (Ef 2:8-10)

 

Kallelsen
Här ser vi också en kallelse. Vi är skapade ”till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till”. Dina goda gärningar kan inte frälsa dig, bäst att understryka det, frälsningen är ju bara av nåd, men du har en kallelse att göra gott här på jorden.

Du behöver inte, eller rättast sagt: Du ska inte göra det i egen kraft. Nej, Gud vill fylla dig med sin nåd och utrusta dig med sin kraft och på så sätt använda dig för att hjälpa andra människor att finna honom, att själva möta nåden, till upprättelse och befrielse. Och det gör du genom dina ord och dina handlingar, genom ditt sätt att leva.

Paulus skriver: ”Därför ber vi alltid för er att vår Gud skall finna er värdiga hans kallelse och ge framgång åt varje gott uppsåt och varje handling, gjord i tro och med hans kraft, så att vår herre Jesu namn förhärligas genom er och ni genom honom, tack vare nåden från vår gud och herre Jesus Kristus.” (2 Thess 1:11-12)

 

Andens gåvor
Till vår hjälp har vi Andens gåvor, de som finns beskrivna främst i 1 Korinthierbrevets 12:e kapitel och i dagens episteltext från Romarbrevet 12. Jag läser några av de verser som vi hört tidigare i gudstjänsten: ”Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.” (Rom 12:4-5)

Vi hör alltså ihop och är till för varandra. Vi är kallade att lyfta blicken från oss själva och se varandra, att se till varandras behov och att hjälpa med det vi kan hjälpa till med, med de gåvor vi har fått av Gud, både på det jordiska planet och det himmelska, både våra naturliga gåvor och av Andens gåvor. Vi är till för varandra, vi är utrustade med varandra.

Sen fortsätter Paulus: ”Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.” (Rom 12:6-8)

Gud vill förädla alla naturliga gåvor som vi ställer i hans tjänst och han vill också utrusta oss med Andens gåvor, till församlingens uppbyggelse.

Allt detta är nådens gåvor, som vi får utan att vi har gjort oss förtjänta av det. Men Gud vill verkligen använda oss i detta. Vill du vara en del i denna gemensamma kallelse, så be om dessa gåvor och sök upp likasinnade och be tillsammans.

Vi hörde ju det underbara löftet i evangelietexten: ”Allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” (Matt 18:19-20)

 

Nattvarden
Till sist måste jag också nämna nattvarden, där nådens gåvor också blir så tydliga. Jesus ger sig själv till oss, i brödet och vinet och vi är alla välkomna fram av nåd – av nåd.

Som en av våra nyare psalmer säger:

Endast av nåd får vi komma,
endast din nåd ger oss liv.
Ej genom nåt vi kan göra,
endast ditt blod ger oss liv.
In i din närhet du kallar,
drar oss till dig.
Och på din nåd vill vi svara:
Herre, vi kommer nu.
Herre, vi kommer nu.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016